Att mäta en grad

”Vi var fria från konvenansens krav… vi gick om kring i tröjor och finnpjäxor”

 


Utsikt över Niemivaara, betraktat från söder. På toppen har en signal rests. Men ser expeditionsdeltagare, ett tält och trädstammar som fällts, för att göra signalen bättre synlig.

 

Det viktigaste var inledningsvis att identifiera lämpliga triangelpunkter. Maupertuis hade på Aavasaksa sett några berg som skulle kunna vara gynnsamma, men de flesta av topparna skymdes tyvärr av skog.

Maupertuis beslöt att inspektera den österbottniska kusten, i hopp om att upptäcka berg och öar lämpliga för triangelmätning. Västerbottens kust hade Maupertuis ju redan hunnit se, och den dög inte.

Rekognoseringen söderut gjordes som två expeditioner, varav den med Outhier fick uppdraget att undersöka området ner mot Brahestad. De lastade en båt med proviant för två veckor, tog med sig två betjänter och sju roddare. Tack vare god nordlig vind nådde de Uleåborg inom ett dygn.

Outhier fäste sig vid att gatorna löpte snörrätt och var mycket långa. På rådhuset satt ett ur. Skeppen kunde komma helt in i staden. Ett skeppsvarv fanns. På en liten ö norr om staden låg Uleå slott. Det var helt av trä, liksom alla andra byggnader i staden.

Följande morgon klockan 5 fortsatte färden. Nu mötte de hård motvind och grov sjö. Fem mil söder om Uleåborg blev beslutet att vända tillbaka mot Torneå – de hade hunnit registrera tillräckligt av den österbottniska kustens flackhet. Av nyfikenhet tog de omvägen förbi Karlö, som kom att bli deras vistelseort i två dagar på grund av hård vind.

Kaplanen på ön, Mikael Allgén, gladde sig åt det. Som präst talade han latin, och med Outhier utspann sig ett långt samtal, där kaplanen ofta återkom till frågan varför katolska präster inte fick gifta sig. Mikael Allgén räknade själv med att snart få ingå äktenskap med en dotter till Karlös nyligen avlidne kyrkoherde Simon Solinius.

(I efterhand vet vi att det inte blev så. Karlöborna hade problem att acceptera kaplanens radikalism och levnadssätt. 1760 avsattes han från sin tjänst på Karlö, men fick behålla prästämbetet och tjänstgjorde därefter i andra församlingar. Först tolv år efter samtalet med Outhier gifte han sig, med köpmansdottern Kristina Sporman.)