Det omöjliga uppdraget

I Wyoming såg sjuttonåringen Oskari Tokoi att ”största delen av finländarna hade förfallit i djup dryckenskap”. Själv råkade han få rum i ett hus där de flesta var med i en nykterhetsförening benämnd Aamurusko (Morgonrodnaden).

Oskari valde nykterhetsföreningen framom krogen, och blev redan under den första sommaren vid gruvan föreningens sekreterare. Han skulle sedan livet ut hålla fast vid nykterhetsidealet. Som nykomling förstod att han behövde lära sig landets språk och läste allt på engelska som han kom över.

Oskari flyttade småningom till andra gruvor, lärde känna arbetarrörelsen, blev medlem i ett gruvarbetarförbund och fick där uppdraget att se till att alla finländare vid gruvan blev medlemmar. När gruvan stängdes tog sig Oskari genom att tjuvåka med tåg först till Seattle, sedan till Kanadas Stillahavskust.

De följande åren präglades av kringflackande. I Leadville, Colorado, deltog Oskari 1896 i en strejk för åtta timmars arbetsdag som blev utdragen, bitter och våldsam. Han tog sig till Kalifornien, där han träffade Hanna Raina från Lumijoki. De gifte sig i San Francisco i december 1897 och sökte sig småningom till Leadville, där Oskari med vänner denna gång hyrde en egen gruva. 1899 födde Hanna tvillingar, varav den ena, som fick namnet Arvi Oskar, blev vid liv.

I maj 1900 lämnade den unga familjen Leadville och anlände knappt tre veckor senare till Kannus. Oskari sade sig ha börjat längta efter ”landsbygdens lugn”. Redan följande månad inköptes en mindre gård, Raasakka vid stranden av Lestijoki, med medel ur den 5 pund (2,3 kilogram) tunga påse med guld- och silvermynt han hade med sig från USA. Snart öppnade Oskari tillsammans med en delägare även handelsbutiken Tokoi & Jyrinki och byggde ett Amerikainspirerat hus, ”tornhuset”, som blev ett landmärke i Kannus.

 


Kannus centrum en bit in på 1900-talet. Det tornhus som Oskari Tokoi byggde syns till vänster.
Bild: Tokoimuseet, Kannus

Landsbygden var kanske inte så lugn som Oskari hade tänkt sig. Eller så ledde hans samhällsintresse till att han hamnade i händelsernas centrum. Med Februarimanifestet 1899 hade en aktiv förryskning av Finland inletts. De så kallade ungfinländarna drev på ett passivt motstånd mot förryskningen, medan gammalfinländarna förespråkade en eftergiftspolitik.

Ett föremål för motståndet var militärtjänstgöringen i den ryska armén. En söndag 1901 var kyrkoherden i Kannus, Isak August Björklund, i valet och kvalet om han skulle läsa upp den då aktuella inkallelesordern. Han hade ansvar för en stor familj, och konsekvenserna var osäkra om han öppet tog en oppositionell roll. Då agerade Oskari Tokoi. Så fort kyrkoherden läst upp inkallelsen steg han upp och uppmanade till trots mot lagen. Hans inspel var planerat i förväg, även kyrkoherden ska ha varit införstådd med saken.

Oskari drogs med i en rad hemliga möten organiserade av ungfinländarna. Det nationellt allra viktigaste av dem, enligt Oskari själv i en bok han skrev 50 år senare, ägde rum i den stora lagerlokalen vid Labbarts massafabrik i Kållby i mars 1902. Mötet öppnades av den kände folklivsforskaren Emil Nestor Setälä, som senare skulle bli Oskaris regeringskollega. På våren samma år vid ett motsvarande möte i Helsingfors, under middagen på Societetshuset, höll Oskari sitt första offentliga tal.

Inom kort engagerades han nu i det ena förtroendeuppdraget efter det andra. I september 1902 utsåg kommunalstämman Oskari Tokoi att företräda kommunen vid ett interkommunalt möte för Kannus, Lochteå, Himango och Toholampi. Följande år valdes han för ett treårsmandat till viceordförande för kommunalstämman. Han blev direktionsmedlem för den folkskola han själv gått i, förman för kommunens brandförsäkringsförening och revisor för kommunens räkenskaper.

Sitt elddop i ett politiskt val fick Oskari Tokoi när landskapets bönder hösten 1904 samlades i Gamlakarleby för att utse vem som skulle representera dem i den förestående ståndsriksdagen. Sensationellt nog var Oskari bara två röster från att slå ut storfavoriten, gammalfinländaren Juho Torppa från Vetil, och anledningen var att han allmänt fick de svenska böndernas röster.

Uppköp av tjuvgods, inbrott på ljusan dag, superi ända till vansinne hör till dagordningen

Följderna av storstrejken 1905 är välkända. Förryskningsåtgärderna avslutades och en ny lag antogs om att Finland skulle få en lantdag baserad på allmän och lika rösträtt för alla 24 år fyllda finska medborgare, den första folkrepresentationen av detta slag i världen. De första lantdagsvalen genomfördes i mars 1907. 70,7 procent röstade, 19 av de 200 invalda var kvinnor. Den stora överraskningen var att socialdemokraterna fick 80 av mandaten.

För Oskari Tokoi var detta inledningen till en snabb politisk karriär. I Kannus grundades i storstrejkens spår nyårsdagen 1906 en arbetarförening, vars första ordförande Oskari blev. Inför valet gjorde han en agitationsturné både i norra och södra Österbotten. Han undvek religionsfrågan, där de övriga partierna gick hårt åt socialdemokraterna, och fokuserade på problemen i vanligt folks vardag.

Sammanlagt fick socialdemokraterna 4 536 röster i Vasa län, och av dem gick 2 500 till Oskari Tokoi. Därmed var han invald i lantdagen, vars första session ägde rum i Helsingfors den 22 maj 1907. Oskari var då 33 år och hans yrke angavs till jordbrukare.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone