Det omöjliga uppdraget

Hanna Tokoi med tre av hennes och Oskaris barn, från vänster Aune (född 1911), Laila (f. 1908) och Lauri (f. 1906).
Bild: Tokoimuseet, Kannus

 

Som känt nåddes inte målet i detta självständighetsförsök. Samtidigt som lantdagen höll sin slutdiskussion om maktlagen ägde de kravaller (”Julidagarna”) rum i Petrograd som förde Alexander Kerenskij till makten i den provisoriska regeringen. Bland de finländska maktlagsmotståndarna fanns ministerstatssekreteraren Carl Enckell, som personligen vädjade till Kerenskij att avstyra det finländska initiativet.

Den 31 juli svarade den provisoriska regeringens med ett manifest, som förklarade att det var den som utövade den makt i Finland som ärvts av kejsaren. Maktlagen hade ”ända in i rötterna” kränkt Finlands befintliga regeringsform, enligt manifestet, som upplöste lantdagen och utlyste nyval till början av oktober.

I praktiken ledde detta till att Tokois regering föll. Hans linje var att inte publicera det ryska manifestet, för att inte erkänna det som legitimt, men när senaten samlades den 2 augusti deltog den ryske generalguvernören och avgjorde saken med sin röst. De socialdemokratiska senatorerna lämnade sedan regeringen en efter en, Oskari Tokoi den 8 september. Kvar blev en ofullständig expeditionsministär, kallad Setäläs senat, samme Setälä som hade agiterat i Kållby 1902.

Kanske avgjordes Rysslands framtid denna höst i Finland. Efter de nämnda Julidagarna lyckades Lenin gömma sig på Karelska näset och senare i Helsingfors och skrev då sin berömda Staten och revolutionen. Han återvände i hemlighet till Petrograd i oktober och lyckades där övertyga sina meningsfränder att satsa på en väpnad revolt.

Nu fick Tokoi sin andra dödsdom, denna gång för att ha förrått världsrevolutionen

 


Oskari Tokoi tillsammans med sin andra hustru Eva Whiteker Johanson, till höger, besöker Oskaris hemgård i Tokoi 1949.
Bild: Tokoimuseet, Kannus

 

När Oskari Tokoi avgick som Finlands regeringschef var han 44 år gammal. Han hade gjort en snabb och övertygande politisk karriär och skulle under normala förhållanden säkert ha funnits med under lång tid framåt i landets politiska ledning. Men förhållandena var inte normala.

I kampanjen inför det nya lantdagsvalet i oktober 1917 vistades Oskari Tokoi i Kannus och besökte med all sannolikhet även Jakobstad, där han hade många av sina väljare. Han valdes in med 4 990 av socialdemokraternas 8 478 röster i Vasa län. Valet sågs som ett ödesval, valdeltagandet blev stort, och socialdemokraterna backade till 92 mandat.

När bolsjevikerna med Lenin genomförde oktoberrevolutionen (7–12 november), leddes senaten ännu av J.E. Setälä. Denna fick ta hand om den finländska storstrejk som den 14 november följde på den ryska revolutionen och som fick lantdagen att snabbt besluta, med rösterna 127–68, att den högsta makten i Finland tillhörde den, utan några reservationer gällande utrikes- och militärpolitiken.

Två andra snabba beslut följde i lantdagen den efterföljande natten: Ny kommunallag antogs och skulle, efter en kläm av Oskari Tokoi, gälla redan från och med det kommande årsskiftet. Efter det antogs utan större diskussion lagen om åtta timmars arbetsdag.

Den 27 november tillträdde en helt borgerlig senat under Pehr Evind Svinhufvud, den 4 december lämnade denna förslaget till lantdagen att nu även förklara Finland självständigt, och den 6 december skedde som bekant så. Rösterna föll 100-88, med socialdemokraterna i minoritet. De talade också för självständighet, men ville att denna skulle deklareras i samförstånd med Rådsryssland, namnet på bolsjevikernas nya statsbildning.

 


Rainer Smedman i festsalen i arbetarnas hus i Kannus. En gång var det timmar från att rivas, men räddades av Museiverket och är i dag i fint renoverat skick. Rainer Smedman, som doktorerat i historia vid Tammerfors universitet, arbetade som lektor i Jakobstads finska grundskola i 30 år. Som pensionär har han i ett projekt inom Finlands officiella 100-årsfirande arbetat med att kartlägga och källkritiskt gå igenom allt skriftligt och annat material som berör Oskari Tokoi. Materialet kommer att tillgängliggöras med en egen portal av Arbetarrörelsens arkiv.
Bild: Karl Vilhjálmsson

Ungefär här börjar ett nytt skede i berättelsen om Oskari Tokoi. Den revolutionärt sinnade fraktionen tog makten i det socialdemokratiska partiet. Oskari ville ha en demokratisk och parlamentarisk regeringsform, men när inbördeskriget var ett faktum den 27 januari 1918 accepterade han rollen som livsmedelsansvarig i det röda folkkommissariatet.

När de röda kommissarierna från Viborg räddade sig undan de vita till Petrograd i slutet av april, fanns Oskari och hans familj bland dem. I juni var Oskari i Archangelsk för att grunda en koloni för rödgardister som flytt från Finland. Samtidigt satte britterna som en del av det ännu pågående världskriget upp en legion i Murmanskområdet för att bekämpa de tyskar och med dem allierade ”vita” som agerade i Östkarelen. Till legionen anslöt sig ett hundratal finländska rödgardister och bland dem, med överstelöjtnants grad, Oskari Tokoi.

Strax innan hade tonen hårdnat mellan Oskari och den hårda kärnan av de finländska röda, som i Petrograd var i färd med att grunda Finlands kommunistiska parti. När Oskari tre gånger offentligt förklarat att han inte trodde på bolsjevismens väg, utfärdade partiet en dödsdom över Oskari Tokoi för att ha förrått världsrevolutionen.

Sedan tidigare hade han en dödsdom från det vita Finland. Familjen Tokoi var nu splittrad. Hanna levde med de fem barnen i Petrograd till 1921, då hon med de tre yngsta kunde ta sig till Helsingfors. De två äldsta valde att stanna i Rådsryssland, där de senare försvann i Stalins utrensningar.

Nästa anhalt för Oskari blev England, varefter han via Kanada kom till USA, där han bosatte sig i Fitchburg, Massachusetts. I mars 1922 häktades han beskylld för att vara en internationell anarkist, men den tidigare finländske regeringschefen, med titeln senator i passet, konstaterades vara oskyldig. I 27 år arbetade Oskari Tokoi som redaktör på den finskspråkiga tidningen Raivaaja. Hanna med de tre yngre barnen anslöt sig i Fitchburg 1924.

I mars 1944 fick Oskari Tokoi ett brev av sin gode vän Hjalmar Procopé, Finlands sändebud i Washington. Finlands riksdag hade godkänt ett tillägg i Finlands grundlag, som innebar att Tokoi frikänts från de beskyllningar som föranlett dödsdomen mot honom från den vita sidan. Han var med det välkommen tillbaka till Finland. Vid två besök i hemlandet 1949 och 1957 togs han emot som en statsman. Vid riksdagens femtioårsjubileum det sistnämnda året hölls festtalet av Oskari Tokoi, som ju blivit invald i den allra första lantdagen 1907.

Oskari Tokoi dog 90 år gammal i Fitchburg 1963.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone
TEXT: Svenolof Karlsson