Terese Bast

Gudrid den vittfarna

En 25-årig kvinna står med sitt barn på armen, det första fött av nordiska föräldrar i Vinland, det vi i dag kallar Amerika. Gudrid Torbjörnsdotter uppmärksammades för sin skönhet, klokhet och duglighet och hon gjorde en resa som ingen annan, både i den fysiska och mentala geografin.

”Inte väntade jag mig sådana ord, att jag skulle gifta bort min dotter men en trälson”

 

Någon gång år 980 föds ett flickebarn på Laugarbrekka (Lögarbacken) på Hellisvallarna långt ute på Snöfellsnes på Islands västkust. Hennes namn blir Gudrid Torbjörnsdotter, eller på isländska Guðríður Þorbjarnardóttir.

Fadern heter alltså Torbjörn. Modern Hallveg är dotter till Einar, vars farfar Ketil tistel i tiden som den första bosättaren tog land i Tistelfjorden. Torbjörn har flyttat som måg till Lögarbacken, och han beskrivs som en framstående man som lever frikostigt.

Torbjörn har en bror, Torger, som är gift med Hallvegs syster Arnora. Gudrids farbror är alltså gift med hennes moster.

Sannolikt dör Hallveg relativt tidigt, eftersom Gudrid under uppväxten vistas mycket på den närbelägna gården Arnarstape och där fostras av Orm med hustrun Halldis. Orm är en nära vän till Torbjörn.

Om Torbjörn och Torger vet vi att deras far hette Vivil och att han kom till Island som träl, sannolikt med härstamning från Irland.

 

Vivils historia är i sin tur kopplad till Oleif den vite, en viking i västerled, som erövrade Dublin och trakterna däromkring på Irland och gjorde sig till kung där. Oleif gifte sig med Aud den djuptänkta, dotter till Ketil flatnäsa.

Efter att Oleif fallit i strid drog Aud med sonen Torsten den röde i väg till Söder-öarna (Hebriderna). Där gifte Torsten sig med Turid, dotter till Eyvind östman, syster till Helge den magre.

Torsten slog sig sedan i lag med Sigurd jarl den mäktige, son till Östen den högljudde. De erövrade Katanäs, Söderland, Ross och Moray (områden i norra Skottland). Torsten var kung där, tills skottarna förrådde honom och också han föll i strid.

Vid sonens död vistades Aud i Katanäs (heter i dag Caithness, på det skotska fastlandets nordostspets). Hon lät i lönndom bygga en knarr (lastfartyg) i skogen och seglade ut till Nordöarna (Orkneyöarna). Där gifte hon bort Gro, Torstens dotter, som blev mor till Grelöd, som jarlen Torfinn skallklyvare sedan gifte sig med.

Aud, som nu alltså redan hade barnbarn i giftasvuxen ålder, seglade därefter till sin bror Björn på Island. Med Aud kom många framstående män som hade blivit tillfångatagna under vikingatåg i västerled och sågs som trälar. En av dem var Vivil, Gudrids farfar, och han frigavs av Aud på Island.

 

En av Torbjörn Vivilssons goda vänner kom att bli Erik Röde, som bodde i den närbelägna Haukadalen (Hökdalen).

Erik Rödes far hette Torvald och hade en berömd anfader (farfarsfar) benämnd Yxna-Tore. Omkring år 960 lämnade Torvald och den tioårige Erik hemgården i Jæren (i sydvästra Norge) och for till Island, efter att Torvald dödat en man i en holmgång och förklarats fredlös. I Island gífte Erik sig med Tjodhild, dotter till Jorund Atlesson och Torbjörg knarrbringa.

Men Erik råkade i problem. Upprinnelsen var att Eriks trälar förorsakade ett jordskred mot grannens, Valtjofs, gård. Dennes släkting Eyjolf dynga dödade trälarna, varefter Erik dödade Eyjolf dynga och i samband med detta även en herre benämnd Holmgångs-Hrafn. Eyjolfs släktingar Gersten och Odd på Jörve åtalade Erik, som blev förvisad från Haukadalen.

Erik höll sig borta över vintern, men var sedan tillbaka i hemtrakten och råkade då i konflikt med Torgest, då denne inte ville återlämna de sätesstockar (utsmyckad träbräda) som Erik lånat till honom. Efter att Erik handgripligen återtagit sätesstockarna förföljdes han av Torgest, och vid den kamp som uppstod föll två av Torgests söner och några andra män.

 


Leif Eriksson står staty högt uppe på Brattalid, i dagens bosättning Qassiarsuk. Nedanför Eriksfjorden, som fadern Erik Röde namngav efter sig själv.
Bild: Svenolof Karlsson

 

Konflikten delade bygden i två läger. Bland dem som stödde Erik fanns Torbjörn Vivilsson. På tinget förklarades Erik fredlös i tre år. Medan Torgest letade efter Erik, som gömde sig hos vänner, lät denne göra i ordning sitt skepp. Hans plan var klar. Under fredlösheten skulle han segla till det land som Ulf kråkas son Gunnbjörn hade sett då hans skepp en gång hade drivit med vinden.

Så kom det sig att Erik Röde sommaren 982 anlände till ett land han gav namnet Grönland. Den första vintern vistades han på en ö, som han döpte till Eriksön, i ett fjordlandskap som påminde om det i Norge. Nästa vår gjorde han sig en boplats vid en fjord som fick namnet Eriksfjorden, mitt i det som senare kallades Österbygden.

Den sista sommaren seglade Erik upp längs Grönlands västkust till det som senare kallades Västerbygden, ungefär 600 kilometer norrut. Under exilen i Grönland namngav Erik många platser, och var sedan tillbaka på Island 985.

Där möttes nu Erik och Torgest i en strid som Erik förlorade men som sedan ledde till förlikning. Det stora samtalsämnet var ändå det land som Erik funnit och som han nu värvade bosättare till. Många anmälde sig, och år 986 seglade 25 fartyg i väg. De var hårt lastade inte bara med folk, utan också med hästar, kor och får och allt som nybyggarna trodde sig behöva.

Det var en ytterst farlig resa. Bara fjorton skepp kom fram, de övriga drevs tillbaka till Island eller gick under.

Österbygden och Västerbygden fick med detta sin första bosättning. Erik Röde byggde gården Brattalid (den branta liden) vid Eriksfjorden.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone