Nyfikna kvigor i Österbergs hage i Kimo. Framöver ska de förse oss människor med mjölk. Men vad innebär livet på en mjölkgård? Och förstår vi värdet på den mat vi äter?

I kornas tjänst

”Djuren kontrolleras noggrannare än människan. Inte skriver vi upp varje gång vi tar en Panadol.”

 

Sommaren kom sent i år. Det är en torsdag förmiddag i slutet av augusti, med klarblå himmel och strålande sol. Alla har väntat på sol och värme, inte minst Österbottens jordbrukare. Anne-Maj och Mikael Österberg, som driver sitt jordbruk med mjölkgård i Kimo, har väntat, ibland förgäves, på att få hugga i och skörda sina spannmåls- och vallodlingar.

”Vi ligger ett par tre veckor efter med allt, jämfört med ett normalt år. I sommar har väderprognoserna dessutom slagit fel ovanligt ofta. När vi chansat och börjat slå gräs har det snart börjat regna.”

De har som vanligt inlett sitt arbete i ladugården klockan 6.30. Den här arbetsdagen började med att de välkomnade mjölkkon Gladiolas kalv till gården. Nedkomsten gick bra och en liten svartvit kvigkalv såg världens och som ska få namnet Orchidea.

”Vi har 80–90 kalvningar per år, så det är inte någon ovanlig händelse, men självklart måste vi hålla ett extra öga på varje ko som väntas kalva snart, så att allt går bra”, säger Mikael.

Vi går in i huset, Mikaels barndomshem. Redan i tamburen möts vi av traktorer med släp och olika jordbruksmaskiner i miniatyrskala. Det är minstingen Alexander, 7 år, som brukar köra med dem när han är hemma.

”Jag har hört att Mikael var likadan när han var i samma ålder. Det sitter i generna”, ler Anne-Maj när vi satt oss vid familjen Österbergs köksbord med kaffe och hembakat.

Alexander och hans äldre syster och Emilia, 11 år, har redan åkt till byskolan i Kimo. Evelina, 14 år, har åkt till Tegengrensskolan i Vörå.

”Alla våra tre barn är vana vid djur och hjälper till på gården med olika sysslor. Äldsta dottern har på senare tid ägnat mer tid åt skolarbete och sina hobbyer, men de två yngre är fortfarande med i ladugården ganska ofta”, berättar Mikael.

 

Robotmjölkning ger frihet
Mikael växte själv upp på gården och Anne-Maj hade en liknande uppväxtmiljö i Malax. Tillsammans tog de över jordbruket i Kimo år 2003.

”Jag visste vad jag gav mig in på när jag flyttade hit och blev jordbrukare. Å andra sidan är det inte mycket som är sig likt inom jordbruket när man jämför med hur det var för 15–20 år sedan.”

2007 byggde de en ny mjölkladugård, där korna går fritt och själva väljer när de går till mjölkroboten.

”Det innebar en stor investering när vi valde att bygga en ny modern ladugård med lösdrift och robotmjölkning, men det har också gett oss en flexiblare vardag.”

Det finns ändå en hel del arbeten i ladugården som utförs manuellt, sju dagar i veckan. Ensilaget körs dagligen ut med en minilastare, liggbåsen skrapas och strö och spån portioneras ut för hand.

”Mjölkproduktionen kan inte göras helautomatisk, när man prioriterar djurens välmående. Varje gång vi rör oss i ladugården har vi med oss djurögat och ser att alla har det bra”, berättar Anne-Maj.

Flexibiliteten innebär att Anne-Maj eller Mikael har möjlighet att delta i barnens hobbyaktiviteter. I sommar har döttrarna medverkat i sommarteaterpjäsen Lumpänglars väg som sattes upp i Kimo av Oravais teater. Sonen har spelat knattefotboll i Norrvalla FF. Hela familjen är aktiv i Oravais IF:s skidverksamhet.

”Den här sommaren har vi haft ovanligt mycket aktiviteter. Det sätter sina krav, eftersom vi också måste vara beredda att skörda när vädret tillåter. Under vinterhalvåret är det lättare att ta sig tid för barnens fritidsintressen”, säger Anne-Maj.

I början av juli åkte familjen några dagar till Åland för att hälsa på Anne-Majs bror och hans familj. Då fick avbytaren hoppa in och sköta det dagliga arbetet på gården.

”Vi kan ta ut 27 dagar per år och åka bort med gott samvete eftersom vi har en så bra avbytare som känner oss och vår gård. Det är en krävande uppgift, men han kan tekniken och har bra hand med djuren”, säger Anne-Maj.

På vintrarna brukar familjen åka till fjällen på en skidvecka. Vissa veckoslut vintertid präglas också av att barnen, främst Evelina och Emilia, deltar i skidtävlingar på andra orter.

”När vi planerar någon längre resa måste vi se till att det inte samtidigt väntas en kalvboom i ladugården.”

 

Byråkratin tynger
Det är ändå friheten i vardagen som Anne-Maj och Mikael uppskattar mest med sitt yrke.

”Nu när vi kommit in i systemet och vet hur vi ska planera vårt arbete och gårdens produktion, finns det också en stor frihet, säger Mikael.

”Vi försöker ständigt förbättra verksamheten och vi märker att arbetet ger resultat. Barnen kommer att få välja själva, men om de vill bli jordbrukare och fortsätta med gården, kommer vi att uppmuntra dem. Vi ser ljust på framtiden för jordbruksbranschen i Finland”, tillägger Anne-Maj.

De medger att det finns saker som ibland suger musten ur dem. Som byråkratin, den osäkra ekonomin och de tidiga morgnarna.

”Byråkratin kan kännas övermäktig ibland. Jag tror att utomstående har svårt att förstå omfattningen på det pappersarbete som krävs för att driva ett jordbruk. Det skulle nog kunna göras enklare med minst lika bra resultat”, tror Mikael.

Inom odlingsverksamheten ska exempelvis all användning av gödsel och bekämpningsmedel bokföras och rapporteras. Inom djurhållningen är övervakningen ännu striktare med kontinuerliga dokumentationskrav från både myndigheter och mejerier.

Nästa vecka är det till exempel dags för det årliga salmonellaprovet igen. Temperaturen i mjölktanken följs upp regelbundet och djurens medicinering bokförs och ska överföras i en databas, där alla behöriga kan se varje husdjurs hälsojournal.

”Djurens hälsa kontrolleras och dokumenteras i många fall noggrannare än människors hälsa. Vi skriver ju inte upp i en journal varje gång vi själva tar en Panadol. Samtidigt ger systemet en hög kvalitetsnivå. Vi vill inte vara med och sprida antibiotikaresistens, och kraven på att mjölktanken är fri från penicillinrester och andra oönskade ämnen ger en trygghet åt konsumenter som väljer inhemska mjölkprodukter, säger Anne-Maj.


Anne-Maj Österberg

”Mjölkproduktionen kan inte göras helautomatisk, när man prioriterar djurens välmående. Varje gång vi rör oss i ladugården har vi med oss djurögat och ser att alla har det bra.”

Mikael Österberg

”Byråkratin kan kännas övermäktig i bland. Jag tror att utomstående har svårt att förstå omfattningen på det pappersarbete som krävs för att driva ett jordbruk. Det skulle nog kunna göras enklare med minst lika bra resultat.”


”Mejeribilen, foderbilen, seminören, alla rådgivare…  många har ärende hit”

 


Varje morgon kl. 6.30 är Mikael och Anne-Maj Österberg på plats i ladugården.
Bild: Kasper Dalkarl

Inga snabba cash
Mjölkproduktion är långsiktig affärsverksamhet och mjölkbönderna är av segt virke. På gården finns 75 mjölkkor och ungefär lika många kvigor som ännu inte fått sin första kalv. För kvigor tar det två år innan de börjar producera mjölk.

”Kvigorna går ute sommartid och blir inseminerade efter 14–15 månader och kalvar förhoppningsvis nio månader senare”, berättar Mikael.

På de senaste dygnen har gården också fått flera tjurkalvar. De kommer om några veckor att flytta till en annan gård som specialiserat sig på uppfödning av slakttjurar.

”Tjuruppfödningen är en viktig del av landets köttproduktion. Boskapen i Finland får i sig bra näring genom det gräs som växer under vår ljusa sommar. Man kan med gott samvete äta inhemska köttprodukter, i stället för importerade biffar av djur som fötts upp under helt andra omständigheter”, säger Mikael.

Paret Österberg har svårt att dölja sin frustration över att finländska jordbruksprodukter inte värderas så högt som de borde.

”I Finland ligger vi under EU-snittet när det gäller det pris som kött- och spannmålsproducenterna får ut. Med tanke på vilka fina produkter vi har och hur väl de kontrolleras borde vi absolut komma över EU-snittet. Det skulle vara viktigt att införa en detaljerad ursprungsmärkning på livsmedelsförpackningar för att konsumenterna ska kunna göra medvetna val”, säger Mikael.

 

Bönderna i kläm
Han ser landets två dominerande handelskedjor som en stor orsak till att producentpriserna är så låga.

”De senaste åren har de sänkt sina butikspriser på jordbrukarnas bekostnad. Vi har inga marginaler att ta av och många jordbrukare kämpar hårt med lönsamhetsproblem.”

På den globala marknaden har spannmålsmagasinen varit välfyllda de senaste åren, tack vare goda skördar i de stora producentländerna. Det har gjort att spannmålspriserna sjunkit och dragit med sig övriga råvaror från jordbruk. I Finland har skördarna däremot varit ovanligt dåliga de senaste åren, vilket förvärrat de inhemska jordbrukarnas utsatta läge.

Finlands jordbrukare har också drabbats hårt ekonomiskt av de senaste årens stormaktspolitik. När Ryssland invaderade Krim 2014, fick Västvärldens handelsblockad direkta konsekvenser för de finländska mjölkböndernas producentpriser.

”Det kändes i skinnet även om vi hade hunnit betala av en stor del av vår investering. För att på lång sikt bedriva mjölkproduktion behöver vi ha en lönsamhet som gör det möjligt att investera även i fortsättningen”, säger Mikael.

”Och ett jordbruk sysselsätter ju många andra än jordbrukarna. Vissa dagar har vi gården fullparkerad av olika fordon när mejeribilen hämtar mjölk, foderbilen levererar foder, seminören och veterinären besöker ladugården och olika försäljare och rådgivare bjuder ut sina varor och tjänster. När jordbruket har det knapert har många andra branscher det också knapert”, tillägger Anne-Maj.

 

Sent i september
Det såg länge illa ut med årets skörd, men soltimmarna i september har gjort att de värsta farhågorna kom på skam. En månad efter vårt besök på Österbergs gård är det dags att kolla hur det gick med skördarna. Solen skiner igen och det gör att Mikael har bråttom med att köra in allt han hinner så länge vädret tillåter.

”Solens strålar i september har räddat en del av skördarna. Jag försökte tröska korn för två veckor sedan men det var för grönt och hade för långa torktider. Nu har jag tröskat havren och en tredjedel av kornet och dessutom tog jag en tredje ensilageskörd.”

Jämfört med tidigare år är årets skörd hyfsad. På nationell nivå väntas den minsta kornskörden på sju år.

”Det var en ovanlig sommar. Kvalitetsmässigt är årets skörd bra, och om man bara får hoppas på ytterligare två veckor regnfritt och vindar på fem till tio sekundmeter, så kommer det att bli riktigt bra också kvantitetsmässigt. Om det däremot regnar, kommer en del av åkrarna att förbli oskördade.”

Han räknar med att vara klar med årets skördar senast i mitten av oktober. Hur det än går väntar nya projekt på gården. Mikael har tänkt renovera täckdiken i höst på ett skifte och fixa till bekvämligheten i ladugården.

”Jag ska lägga in nya båsmadrasser så att korna får det bekvämt när de ligger och idisslar. Jag har också tänkt förbättra ventilationen genom att sätta in fler fläktar. Mellan november och april finns det gott om tid för underhåll”, säger Mikael Österberg.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone
TEXT: Johan Svenlin BILDER: Kasper Dahlkarl