Trivs på banan. Petra Stenman, tiofaldig FM-guld- medaljör på 400 meter med och utan häckar, trivs fortfarande i krutröken från startpistolerna. Efter den aktiva karriären har hon fortsatt med idrott som tränare och administratör.
Karolina Isaksson

Lyckträff att födas i Österbotten

Österbottningarna är definitivt inga soffpotatisar. När det gäller idrott ligger vi väl framme både i resultatlistor och i statistik över aktiva utövare. Engagerade föräldrar och mångsidigt idrottande är två viktiga faktorer.

Den som kör igenom ett vanligt samhälle i Österbotten en vardagkväll hittar inte mycket liv på torget. På sportplanen däremot sjuder det av aktivitet. Barn som springer, hoppar, gymnastiserar eller spelar bollsport, medan vuxna arrangerar, säljer mockarutor eller hejar på.

Idrottsanläggningarna har blivit de naturliga mötesplatserna. Under sommarhalvåret sker idrotten utomhus, och när det drar ihop sig till vinter flyttar aktiviteterna in under tak i uppvärmda hallar.

”För den som vill idrotta är det en lottovinst att vara född i Österbotten”, säger Petra Stenman, tidigare elitidrottare och sedan 2014 idrottschef på Svenskfinlands Idrott (SFI).

Hon är uppvuxen i Kållby och numera bosatt i Tammerfors. I sitt arbete rör hon sig i hela Idrottsfinland, mest dock i Svenskfinland, och har en bra koll på hur idrottandet ser ut i olika delar av landet.

”I Österbotten finns ett engagemang som är naturligt. Barn och unga som idrottar får ett flankstöd som är svårt att få på större orter. Många framgångsrika idrottare kommer från Österbotten, och i elitidrotten ser vi toppen av isberget. För att en enskild idrottare ska lyckas på elitnivå, behöver det finnas en bredd av idrottare och aktiva föreningsmänniskor som gör det möjligt att för en elitsatsande idrottare att satsa på sin sport.”

 

Grannrivalitet som sporrar
Föreningar från Österbotten har de senaste decennierna turvis skördat stora nationella framgångar. På 1980-talet var IK Falkens stafettlag på skidor landets bästa, på 1990-talet hade IF Drott en storhetstid inom friidrotten och på 2000-talet har det blivit vardagsmat att idrottare från IF Nykarlebynejden och IK Falken skördat FM-medaljer i friidrott.

Inom fotbollen har FF Jaro fostrat oproportionellt många av spelarna i juniorlandslagen. Även traktens ishockeyklubbar har skickat ut sina spelare till de stora ligorna.

”Det är aldrig en slump att det kommer en våg av framgångsrika idrottare från en viss förening eller en viss region. Det kan vara svårt att veta exakt vad framgångarna beror på, men ofta finns i bakgrunden eldsjälar som arbetar bra tillsammans.”

Många glädjeämnen finns inom idrotten, men det är svårt att överträffa den känsla som uppstår när man slår grannföreningen. Stenman ser positivt på den sportsliga rivalitet som råder mellan olika föreningar i regionen.

”Det är bra att föreningar tävlar mot varandra och sporrar varandra att höja ambitionsnivån. Samtidigt behöver föreningar ibland samarbeta, det finns många exempel på välfungerande samarbeten mellan grannföreningar.”

Hon tar ett exempel från Seinäjokitrakten, där man slog ihop fyra friidrottsföreningar till en stor, Seinäjoen Seudun Urheilijat.

”Jag arbetade med friidrott i Seinäjoki 2009, när SSU bildades. Det fanns olika traditioner inom de fyra föreningar och i början uppstod samarbetsproblem. De arbetade ändå vidare och i somras kunde de skörda frukterna av samarbetet när de arrangerade FM på en ny anläggning. Och samtidigt blomstrar fotbollen i Seinäjoki.”


Familjens stöd är vad som betyder mest för att barn ska utöva idrotter, säger Petra Stenman.
Bild: Karolina Isaksson

Föräldrarna guld värda
Petra Stenman lyfter också fram en annan fördel – att föreningarna i Österbotten tillåter och till och med uppmuntrar sina juniorer att utöva flera olika grenar.

”I Tammerfors och andra storstäder är det vanligt att föreningarna håller hårt fast vid sina juniorer och tidigt kräver att de koncentrerar sig på en sport. Jag är övertygad om att juniorer ska få hålla på med olika grenar högt upp i åldrarna. En enskild förening kan inte ta på sig hela ansvaret för en idrottares fysiska utveckling.”

Även om Petra Stenman dagligen arbetar med att höja kompetensen hos juniortränare, ser hon en risk i en växande andel anställda proffstränare i föreningarna.

”En förening tappar så otroligt mycket om föräldrarna inte längre engagerar sig i verksamheten. Det finns också en risk att resultaten blir för viktiga och idrottandet blir för krävande för barnen.”

I Nyland finns fler professionella tränare än i Österbotten, och skillnaderna i statistiken mellan Österbotten och Nyland är tydliga.

”I Österbotten börjar ungdomarna nå den högre resultatnivån i snitt två, tre år senare, men de håller också på med idrott högre upp i åldrarna. Många blir riktigt bra i sina idrotter först i ett senare skede. I Nyland och i storstadsområden är det vanligare att ungdomar som når bra resultat tidigt tappar motivationen och lägger av helt.”

Hon ser familjen som den största enskilda faktorn till att barn och ungdomar kan hålla på med sina idrotter.

”Vissa sporter är dyrare än andra, men det finns möjligheter för alla att idrotta. Sedan är det en prioriteringsfråga för familjen om man väljer att åka på en familjesemester i stället för till spjutkarnevalen eller en fotbollsturnering. Vi var inte på en enda semesterresa med familjen när jag växte upp, men jag är evigt tacksam för att mina föräldrar gav mig och mina två bröder möjligheterna att satsa på idrott”, säger Petra Stenman.


Petra Stenmans mini-SWOT om det österbottniska landskapet.
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone
TEXT: Johan Svenlin BILDER: Karolina Isaksson