”Det är inalles åtta som jag har tagit livet av.”
Terese Bast

Morden i Pirilö

Det är lördag eftermiddag den 15 oktober 1859, en till synes alldeles vanlig höstdag i Pirilö. Vid den dåvarande havsviken (i dag en del av Larsmosjön) ligger Gäddviks torp och några stenkast norröver en liten gårdsgrupp med fem boningsstugor och en rad uthus.

I den sydligaste boningsstugan bor Karl Granroth med familj. Han är 38 år, från en ansedd släkt av präster, beskrivs som vältalig med bra sångröst och brukar leda pietistiska möten.

Karl är gift för andra gången och far till sju barn, varav fem är i livet. Fem av barnen föddes av första hustrun Kajsa Stina, död sedan fyra år. Två av barnen har fötts i det senare äktenskapet med Brita Kajsa. Utöver Karls fem barn bor i familjen även Brita Kajsas barn från hennes tidigare äktenskap, Henrik, 8, och Augusta, 4 ½.

På gården denna eftermiddag finns Karl, hans mor Anna Greta och pigan Maria Lena. Drängen Gustaf Storgård är i färd med att plöja en närbelägen åker. Ett antal grannar manglar linnekläder i ett lider på gården. Brita Kajsa har tillsammans med gårdens andra piga Anna Lisa rott i väg på ett ärende till smeden Matts Granholm.

Barnen i gårdsgruppen hörs leka i omgivningen, frånsett Karls äldsta barn, Gustaf, 14, och Johan, 12, som av fadern skickats till det närbelägna skeppsbygget för att hämta spånor.

Vid ½ 6-tiden återvänder Brita Kajsa och Anna Lisa från sin roddtur. Redan en halv timme senare lägger Brita Kajsa sig till vila för natten. Hennes barn Henrik och Augusta syns inte till, det är dock pigornas sak att se till att barnen kommer i säng. Vid ½ 8-tiden lägger sig också Karl för natten.

På måndagen vid ½ 12-tiden gör Jakob Bagarnäs, svåger till Karl Granroth, den hemska upptäckten. Barnen ligger framstupa med huvudena nedtryckta i ävjan i Hemträskbäcken, där denna rinner ut från Hemträsket, omkring 450 meter hemifrån.

 

Det är uppenbart fråga om mord. Misstankarna faller genast på Karl och Brita Kajsa. Skälet är att de har ett motiv, nämligen att komma över de döda barnens del av hemmanet.

Tidigare har Karl och brodern Gustaf gemensamt ägt 7/18 av Pirilö skattehemman. Så dog Karls hustru Kajsa Stina, och kort därefter Brita Kajsas man Gustaf, varefter Karl och Brita Kajsa efter ett sorgeår gifte sig med varandra. Brita Kajsa hade då fått en tredjedel av Gustafs hemmansandel i arv, medan Henrik och Augusta fått var sin tredjedel.

Sedan hamnade Karl och Brita Kajsa på obestånd, vilket Karl tillskrev förlusten av en skuta som han ägt. Dagen före Henriks och Augustas försvinnande hade deras förmyndare hos häradsrätten fått tillstånd att sälja barnens fasta och lösa egendom på offentlig auktion, för att förhindra att egendomen skingrades.

 

Den 5–7 december kom mordmålet till behandling vid urtima ting i Pirilö. Länsmannen Fredrik Fahler hade gjort förundersökningen och utgick från att Brita Kajsa och Karl gjort dådet i samråd.

Brita Kajsa förklarade omgående att hon misstänkte sin man för dråpen. Dagen efter att barnen hittades hade hon upptäckt att ärmarna på makens lärftskjorta, som han lagt i tvätten på söndagsmorgonen, hade ovanliga vattenfläckar. Hon hade visat upp skjortan för gårdens övriga kvinnor och även för Karl, som inte mindes hur fläckarna uppkommit.

Karl ansåg sig i de inledande förhören ha alibi för lördagseftermiddagen i fråga. Han hade vid 3-tiden gått till Gäddviks torp för att återfå en yxa som han lånat ut. Torparsonen Petter där hade påmint honom om att yxan redan var återlämnad. Karl hade därefter gått för att se hur drängens plöjning fortgick, varefter han sågat takved till 6-tiden. Resten av kvällen hade han vistats inne i stugan. Han hade under kvällen inte fått vetskap om att styvbarnen saknades. Vad gällde skjortärmarna hade de enligt Karl fläckats av en blå blus som han burit under skjortan.

I rätten ställde den här redogörelsen nu Karl inför ett problem. Hans husfolk berättade att barnens frånvaro diskuterats på lördagskvällen i Karls närvaro och att han kommenterat ”att nog hava de förut varit så länge borta”. Karls förklarade att det han sagt tidigare varit ”obetänkt”.

Obduktionsprotokollet, sammanställt av provinsialläkaren Carl Wilhelm Fontell, beskrev hur nackarna på barnen knäckts innan de lagts i bäcken.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone