Barbro Enholms önskan är tydlig: “Jag hoppas innerligt att min samling någon dag kan ställas ut, så att alla som vill får se den.”
Karolina Isaksson

Samlarnas landskap

På två generationer har vi gått från knappa materiella resurser till ett vräkigt överflöd. Loppisborden svämmar över av saker, och nu fiskar också utländska samlare i vårt hav av leksaker.

Förr räckte det med en kotte och fyra stickor, sedan fick fantasin ta över. Nu matas barnen med färdiga berättelser som ständigt måste kompletteras med nya figurer. Just när samlingen börjar närma sig fullständig, rullar leksaksindustrin ut nästa stora grej. Som om det inte vore nog, får barnen en ny leksak varje gång de köper en hamburgare.

”Jag tycker synd om dagens barn som växer upp med det här överflödet. I min barndom hade jag nästan inga leksaker, men jag saknade heller inget. Vi använde fantasin och skapade egna världar”, säger Barbro Enholm, samlare som specialiserat sig på leksaker.

Numera är hon omgiven av leksaker från golv till tak i ett av rummen i lägenheten i Jakobstad, där hon bor med sin man Reijo Luoma. Hon ser sitt samlande som ett sätt att förvalta ett kulturarv, snarare än som en kompensation för bristen på leksaker i barndomen.

”Leksaker är kultur och som samlare vill jag ta vara på de fina saker som annars riskerar att bli kasserade. Jag ser det som en viktig uppgift att ta hand om dem för framtiden”, förklarar hon.

Speglar tidsandan

På 1950-talet började de mer slitstarka dockorna av plast ersätta de bräckliga dockor som dittills mest fungerat som prydnadsföremål. Det finns också en bit lokalhistoria i plastdockorna. I Barbro Enholm samling finns bland annat de fyra olika modeller av de PVC-dockor som tillverkades vid Forss & Govenius fabrik i Jakobstad åren 1958-1959.

”Förr var det vanligt att dockorna försvann i september, för att sedan komma fram igen med nysydda kläder på julafton. På den tiden hade barnen ofta en eller ett par leksaker som följde med dem under hela barndomen.”

Vi står framför ett stort skåp som är fyllt med dockor. Innanför glasdörrarna poserar karriärkvinnan Barbie och hennes kollegor i olika yrkes- och fritidsmunderingar.

”Det är så roligt när man tittar på Barbiedockornas kläder och accessoarer och ser hur de avspeglar den tidsanda som rådde och de världshändelser som var aktuella när de tillverkades.”

Till skillnad från många andra samlare bryr sig Barbro Enholm inte om originalförpackningar. Ibland tar hon med ett urval och gör besök i skolklasser, och hon lånar gärna ut dockor för utställningar på ålderdomshem.

”Det är förstås viktigt att skydda dem mot ljus och damm, men dockorna är trots allt leksaker och då ska man också få röra vid dem. Jag hoppas innerligt att min samling någon dag kan ställas ut, så att alla som vill får se den.”

Barbro Enholms mini-SWOT om det österbottniska landskapet.
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone