Nytt ljus lyser upp Vega

Sommarens hemestertrend bidrog till att höja besökarantalet på skeppsgården i Gamla hamn och många har nu sett vilka framsteg som på senare tid gjorts med Vega.

”Vi hade en bra sommar, och ungefär tre fjärdedelar av besökarna var finskspråkiga, vilket visar att det finns ett stort intresse för Vega också utanför våra egna trakter”, säger Maria Lunabba, vice ordförande för Vega-stiftelsen.

Hon framhåller att Vega i högsta grad har en lokal anknytning, även om träfartyget är byggt i Åbo.

”I Gamla hamn har träbåtsbyggandet långa traditioner, och vi vill visa upp regionens maritima historia här på Skeppsgården.”

Vega symboliserar också en bit av Finlands väg från ett fattigt och krigspinat land till en framgångsrik välfärdsnation. Vega var en del av det massiva krigsskadestånd som Finland tvingades betala till Sovjet 1945–1952. Drygt sju år efter krigsslutet seglade skeppet i väg från Åbo till Tallinn för att bli utbildningsfartyg för sovjetiska sjömän.

”Om två år, när Finland uppmärksammar att det gått 70 år sedan krigsskadeståndet till Sovjet betalats, kommer Vega att vara den enda kvarvarande artefakt i Finland som påminner om den enorma börda som tvingades på Finland i fredsavtalet.”

Sedan mitten av 1990-talet, när det illa åtgångna fartyget bogserades från Tallinn till Jakobstad, har Vega-projektet varit ett maratonlopp, kantat av motgångar och olyckskorpar. Inledningsvis var planen att fartyget skulle ut på havet igen, men med tiden kom insikten att det inte var realistiskt.

”Det stod i stiftelsens stadgar att Vega skulle återställas i segelskick, men 2012 ändrade vi i stadgarna så att det blir ett utställningsskepp på land.”

Det innebar också att styrelsen skrotade den ursprungliga ambitionen att restaurera hela skeppet till originalskick. I stället går man nu in för att visa upp skeppet i tre olika delar, som representerar tre olika tidsperioder i skeppets historia.

Fören ska visa skeppets konstruktion, där tidig limbalksteknik ersatte traditionellt byggande med spanter i ett stycke.

”Skeppsbyggande i trä fanns inte längre i stor skala, så man tog till limbalkstekniken, en metod som vid den här tidpunkten var relativt oprövad i stor skala.”

Mittpartiet av skeppet representerar förfallet, när Vega i 20 års tid stod utan underhåll i Tallinn.

”Hon var i mycket dåligt skick när vi fick hit henne. Det tog två år bara att tömma det på allt lösöre som samlats under åren. Lösöret finns nu bevarat och kan visas upp i egna utställningar.”

Akterpartiet ska visa hur fartyget såg ut i originalskick. Det är där som de stora arbetsinsatserna nu satts in, finansierade bland annat genom anslag av Museiverket.

”Vi har också haft den stora lyckan att få in långtidsarbetslösa snickare genom statliga sysselsättningspengar. Det har varit viktigt för att få arbetet att gå framåt, även om vi bara får behålla dem ett år i taget.”

Nu har Vega-stiftelsen sju anställda på hel- eller deltid. Nästa milstolpe blir att få ihop finansiering för att förverkliga utställningshallen, som ska inrymma Vega och fungera som museum. Målet är att utställningshallen ska stå klar 2025.

”Vega är en unik del av landets historia och vi hoppas på både privata och offentliga finansiärer för att kunna förverkliga utställningshallen”, säger Maria Lunabba.