Peter och Carina Fellman satt i köket i sitt nyrenoverade hem i Skatan, Jakobstad och funderade. De hade nyss fyllt 30, hade två välartade barn, var färdigutbildade och hade bra jobb. Allt var på plats för att livet skulle rulla på.
”Men båda kände vi… ska vi sitta här till pensionen? Behövde vi inte lite mer äventyr? Fanns det inte lite för mycket intressanta saker att göra i världen?”
Peter hade, sin lärarexamen till trots, halkat in på olika journalistjobb och var nu sport- och ekonomijournalist på Jakobstads Tidning. Han fick höra att nyhetsbyrån Reuters sökte en ekonomireporter till Stockholm. På JT:s redaktion hittade han Reuters annons i en papperskorg.
Peter fick jobbet. Carina anställdes på Finnairs Stockholmskontor. Så gick flyttlasset, och Peter gjorde bra ifrån sig på Reuters.
”Men vill man jobba med ekonomijournalistik, så är det till Dagens industri man vill. Jag sökte jobb där en gång utan att få det. Men några månader senare hörde Di av sig.”
Peter hade hunnit vara nyhetsreporter på Di ett halvår när Reuters återkom och erbjöd honom bli Sverigechef. Di:s legendariske chefredaktör Hasse Olsson kontrade med att göra Peter till nyhetschef. Snabbavancemanget fick ett antal av de mer rutinerade medarbetarna att knorra.
”Jag undrade själv varför Di satsade på mig. Hasse förklarade att han såg en ledarskapspotential i mig.”
2009 tog Peter över som Di:s chefredaktör. När han avgick sex år senare – han och den dåvarande vd:n såg på saker olika – beskrevs Di som världens lönsammaste tidning.
Peter drog med familjen till New York som Di:s USA-korrespondent och hårdbevakade valkampen mellan Donald Trump och Hillary Clinton. Sedan kallade Di på honom på nytt. Det hade inte gått så bra de här åren, och Di:s lönsamhet hade rasat.
2018 inte bara återtillträdde Peter som Di:s chefredaktör, utan utsågs även till chef för affärsområdet Bonniers News Business, som omfattar Bonniers alla publikationer och plattformar riktade mot professionella användare.
För närvarande ingår i Peters domän ett fyrtiotal företag med omkring 3 000 anställda i fjorton länder. Och i år firade Di rekord i antal prenumeranter (131 000), vilket innebär mer än en dubblering på några år.
Faktum är att affärstidningen Di i dag är Sveriges näststörsta morgontidning digitalt.
Hur uppfattar du Österbotten i dag?
”Österbotten är ju mitt hem. Där jag har mina rötter. Jag känner mig hemma i Stockholm, jag kände mig jättehemma också när vi bodde i New York. Men den genuina hemkänslan finns i Jakobstad.”
”Det var ledsamt att flytta från släkt och vänner. Men det är å andra sidan inte jättelångt mellan Stockholm och Jakobstad, ungefär som att flytta till Åbo eller Helsingfors.”
Ni bidrog till brain drain …
”I Österbotten finns det många duktiga personer, men inte så många bra jobb. I en stor stad som Stockholm finns väldigt många bra jobb, men inte alltid så många väl lämpade personer.”
I dag finns en flyttrörelse åt andra hållet.
”Se på draget i norra Sverige, med Northvolt och alla gröna stålverk som ska byggas. Det finns en dragning från det globala mot det lokala, från det snabbkonsumerande mot det hållbara.”
”I Jakobstad uträttar du ett ärende på en lunchrast. I Stockholm tar det en halv dag, i New York en dag.”
Österbotten försöker locka till inflyttning genom att utlova livskvalitet…
”Men livet i storstan kan också vara underbart! Livskvalitet för mig privat just nu är faktiskt kombinationen av att kunna ha en trevlig lägenhet vid Odenplan, som verkligen ligger mitt i Stockholm med alla restauranger och allt utbud som finns. Men vi har också ett sommarställe på en ö i Roslagen, en timmes väg bort. Att kunna ha den kombinationen är otroligt mycket livskvalitet för mig.”
Frågan har fått en ny dimension genom möjligheten till distansarbete.
”I servicejobb måste du vara på plats fysiskt. Men tack vare alla digitala plattformar blir det i övrigt mer och mer ointressant var du befinner dig. Du kan sitta i Jakobstad och satsa jättemycket på en karriär.”
”Samtidigt kvarstår vikten av relationsbyggande. Det mänskliga mötet föder kreativitet. Så man behöver vara beredd att resa och träffa folk.”
Den riktigt stora frågan i Peter Fellmans värld just nu stavas AI. Artificiell intelligens. Redan i dag kan AI producera texter som till förvillelse liknar artiklar skrivna av journalister.
”Du kan be om en artikel på 6 000 tecken med rubrik, ingress och bilder i samma stil och tonfall som en förlaga. Du kan be om en text som [hotellmogulen] Petter Stordalen eller Edith Södergran skulle ha skrivit. Den är ruskigt hur trovärdigt det kan bli.”
”Även om en journalist redigerar, faktakollar och förändrar AI-texten, betyder det att slutresultatet kan beskrivas som människoskapat”, frågar Peter Fellman.
”Vi kommer att behöva använda AI för att effektivisera våra arbetssätt och ge mera till våra läsare. Samtidigt är det viktigaste trovärdigheten i våra varumärken. I vårt läsarlöfte ingår att det är människor som står bakom det de läser.”
Peter sitter sedan några år tillbaka i Hufvudstadsbladets styrelse. Det är ingen hemlighet att det var genom honom den diskussion kom i gång som ledde till att Bonniers i fjol tog över som huvudägare efter Konstsamfundet.
Hufvudstadsbladet har genom åren varit ett förlustföretag som kostat sin ägare miljoner euro om året.
”Jag kan tycka att ska man ha ett existensberättigande, så behöver man sträva till att leva på egna meriter. Med dagens tuffa mediekonkurrens har en tidning bättre förutsättningar, om den ingår i en större struktur. Redan för att kunna dela alla kostsamma utvecklingsprojekt med någon annan.”
Och vad gäller innehållet:
”Nyheterna blir mer och mer en bulkvara som du kan få var som helst. Det vi som tidning behöver leverera är mervärde genom en guidande journalistik. Hur ska jag tänka i den här frågan? Hur ska jag göra med elpriset? Du måste bli en partner till dina prenumeranter och inte tro att du kan livnära dig bara på raka nyheter.”
Detta gäller i högsta grad också lokaltidningen.
”Jag vill se på den som lägerelden i samhället. Där man samlas och gör saker gemensamt. En lokaltidning har en mycket större daglig uppgift än vad många kanske tänker på.”
Peter Fellman
Född: Jakobstad 1963. Är genom föräldrarna Stig Fellman (f. Jakobstad) och Rodhe Björkell (f. Esse) djupt släktförankrad i framför allt Larsmo, Esse och Purmo.
Familj: Hustrun Carina, tre barn – Emma, Filip, Alva – i vuxen ålder.
Bakgrund: Pedagogie magister från Åbo Akademi. Aktiv idrottsman i yngre år, tävlade framför allt i medeldistanslöpning.
Första journalistjobbet: ”Jag gick upp till Radio Österbottens redaktion och förklarade att man borde bevaka Stafettkarnevalen. Jag beskrev hur man skulle kunna lägga upp alltsammans. Då fick jag frågan om jag inte kunde ta hand om bevakningen själv.”
Livskvalitet: ”Jag har alltid hållit på med idrott, och nu som 60-åring handlar livskvalitet om att kunna göra så mycket som möjligt av det jag kunde som tjugoåring. Den andra saken handlar om att vårda sina relationer. Du kan sitta med hur mycket makt och pengar som helst, men är du ensam, så är du ganska ensam.”
