Människor i olika länder, och även inom länder, har väldigt olika förhållningssätt till naturen. På motsvarande sätt verkar synen på bioenergi höra ihop med den egna livsmiljön och dess kulturella tradition.
Samtidigt varierar den faktiska mängden skog enormt mellan Europas länder. I några är riktig skog sällsynt, man tänker sig skogar som parker och ser framför sig enskilda träd. I andra länder finns skogar över miljoner hektar och mängden trä räknas i tusentals miljoner kubikmeter. Det är inte konstigt om synsättet på skogen då är olika och att man tenderar att se på skogen främst ur sin egen synvinkel.
Skillnaden i synsätt kommer tydligt till uttryck i Eurobarometern 2015. På frågan vad som är det viktigaste med skogen angav 57 procent av finländarna skogens bidrag till bioenergin och dess bidrag till att dämpa klimatförändringen. 86 procent av holländarna ansåg det viktigaste vara att skogen erbjuder skydd åt djur och växter. Bara 7 procent av holländarna såg skogarna som en bioenergikälla.
Olika medborgarorganisationer och även en del intressesfärer inom industrin har lärt sig att utnyttja de här mentala bilderna för att driva sina intressen. Man använder rafflande formuleringar om hur skogar bränns upp och träd mördas. Syftet är givetvis att vädja till de kulturellt präglade bilder som människor bär på.
Finland är inte det enda land i världen där biomassaresurserna tillväxer eller används i underkant. Däremot kan man tala om en skev fördelning av beslutsfattarna i Bryssel i förhållande till skogarnas utbredning. En stor del av EU-politikerna kommer från tättbefolkade delar av Europa, från samhällen som under århundraden har gjort slut på sina skogar för att ge plats åt städer, jordbruk och industrier.
Mot den här bakgrunden var det en positiv överraskning att en majoritet av Europaparlamentets ledamöter i omröstningen i januari i huvudsak erkände bioenergins betydelse och inte valde förbudslinjen. Parlamentet ville i och för sig säkerställa att frågan om faktisk hållbarhet granskas ur många synvinklar.
Under våren slutförs nu arbetet med det reviderade förnybarhetsdirektivet inom EU-organen. Med det slutliga godkännandet av direktivet får vi ett tydligt politiskt ramverk för mer än tio år framåt.
Baserat på internationell forskning betonar både det internationella energiorganet IEA och den internationella organisationen för förnybara bränslen, IRENA, att andelen bioenergi fortsatt bör öka, i syfte att motverka klimatförändringen. Samtidigt behöver poängteras att bioenergin inte kan stå för hela energibehovet i en värld där befolkningen och levnadsstandarden ökar. De fossila bränslens andel i världen är trots allt fortfarande omkring 80 procent.
Därför är det fel väg att gå att ställa olika typer av förnybar energi och utsläppsfri energi, i praktiken kärnkraften, mot varandra; i dagsläget behövs de allihopa.
I den inhemska politiken är det nu rätt läge att säkerställa att användningen av skogsflis, som under några år har varit i minskande, åter kan vändas till en ökning. Det finns utomordentliga förutsättningar för att öka bioenergianvändningen i Finland. Vad gäller hållbarhet är vår bioenergi i världsklass. Genom att producera värme, el och biodrivmedel skapar vi mervärde av biomassa och arbetstillfällen lokalt.
