Kirsimarja Blomqvist, professor i Knowledge Management vid Villmanstrands tekniska universitet, forskar som titeln säger om förhållningssätt till den enorma kunskapstillväxten.
”Vår tillvaro förändras fundamentalt, och inget kommer att bli som förr igen”, säger hon. ”Med digitaliseringen och den ständiga uppkopplingen blir en allt större del av arbetslivet oberoende av avstånd och tid. Organisationer, företag och individer tvingas ompröva sitt sätt att arbeta och ställs inför existentiella frågor.”
Det här ger enorma möjligheter. Och ställer oss inför allvarliga hot. Vi kan välja förhållningssätt, men vi kan inte undkomma frågan.
Det givna aktuella exemplet är distansarbetet, som ju i många verksamheter varit mer eller mindre nödtvunget under den pågående pandemin.
”Distansarbete var en trend redan före den. Men nu kastades vi in i ett storskaligt faktiskt experiment, där mötet med många människor – inte bara arbetskollegor, utan även vänner och nära anhöriga – under lång tid skett främst på skärm.”
Många har uppskattat den flexibilitet som getts av distansarbetet, konstaterar Kirsimarja Blomqvist med hänvisning till sin forskning.
”Människor har kunnat planera sin egen arbetsdag och har sparat in restiden till och från jobbet, vilket i huvudstadsregionen kan betyda 2–3 timmar om dagen. Det har gett mer sovtid och mer tid för att motionera eller ägna sig åt barnen. För många har livskvaliteten höjts, och ofta även kvaliteten på arbetet.”
Men så finns den andra sidan av saken.
”Många jobb går inte att sköta på distans. Och många distansjobbare har haft svårt att fjärma sig från arbetsuppgifterna i hemmamiljön och har inte känt sig lediga. Ibland har även arbetseffektiviteten lidit av den brist på snabb återkoppling och stimulans som man bara kan få i närvaron av arbetskamrater.”
En central egenskap, som digitaliseringen sätter på prov, är tilliten. Den grundläggande tillit som bär upp i synnerhet de nordiska samhällena.
Tillit, på engelska trust, är ett centralt tema i Kirsimarja Blomqvists värld. Det förtroende vi hos oss har för samhällets institutioner och myndigheter, och även mellan individer, är i globalt perspektiv ovanligt.
”I många länder, som i Ryssland, finns tvärtom en misstro mot staten. Strategin för att lyckas blir där i stället att bygga nära relationer med personer som kan hjälpa en framåt. Först när man fått bevis på ömsesidig vänskap litar man på varandra. I många samhällen är gåvor och mutor sociala smörjmedel”, säger hon.
I USA ger pengar inflytande. Kirsimarja återger en – halvt skämtsam – kommentar hon fick av en amerikansk kollega: ”Why do you study trust? You only need a bunch of lawyers!” Varför ägna tid åt att forska om tillit? Du behöver bara en bunt advokater.
”I Finland litar vi i utgångspunkten på folk. Det kan förklaras med att vi varit, och fortfarande är, ett mycket homogent samhälle med starka kollektiva gemensamma erfarenheter och en känsla att vi hör ihop och ser på saker på samma sätt.”
Den här tilliten ger förutsebarhet och trygghet och utgör en ovärderlig tillgång i arbetslivet med dess allt större inslag av arbete i team och tillfälliga projekt.
Samtidigt ställer den pågående utvecklingen nu tilliten på ett verkligt eldprov. Hur långt bär den, när man går från projekt till projekt och samhörigheten inskränks till skärmkontakt?
”I varje grupp är en latent fråga om alla gör det de förväntas göra. Intuitivt skannar man i gruppen av varandra, man blir kontinuerligt utvärderad. Man kan se det som ett slags kvalitetsgranskning inom grupparbetet. Men om detta bara sker baserat på skärmkontakt, ökar osäkerheten i gruppens arbete”, säger Kirsimarja Blomqvist.
Till samma trend, att allt mer av arbetet utförs i tillfälliga projekt, hör att ersättningen till individerna i allt högre grad baseras på arbetsresultat, inte på arbetstid. Om samma arbete kan utföras billigare eller bättre på annat håll, kommer arbetet förr eller senare att flytta dit.
”Det här är en stor utmaning för oss i Finland. Hur kan vi skapa värde när själva arbetet ändrar karaktär eller kan utföras på annat håll? Det går inte att kompromissa, när det kommer till konkurrenskraft”, säger Kirsimarja Blomqvist.
Med det är vi inne på betydelsen av vad som kunde kallas tillit 2.0. Kan den tillit vi har med oss från uppväxten överföras till den organisation som vi arbetar i? Om medarbetarna blir mer anonyma och ständigt byts ut, kan vi då i stället känna tillit till företaget?
”Sådan tillit för organisationen byggs upp av egenskaper som integritet och trovärdighet. Problem måste tas om hand tydligt och konstruktivt, medarbetarna måste känna att de kan visa sin sårbarhet utan att denna utnyttjas. De vill känna att företaget arbetar för något gott.”
Om organisationen kan bygga en sådan tillitskultur, då växer dess förmåga att ta risk och utvecklas, säger Kirsimarja Blomqvist.
En grundläggande utmaning kvarstår dock för oss i Finland, tillägger hon:
”Utöver den traditionella tilliten, som får sin bekräftelse genom likheter och i möten ansikte mot ansikte, behöver vi lära oss att medvetet bygga förtroende också gentemot samarbetsparter från andra kulturer, detta både genom att träffas fysiskt och i teknikförmedlade möten.”
Digitaliseringen och den ständiga uppkopplingen kan alltså antas förändra våra samhällen och vårt dagliga liv mycket genomgående. Livet blir på många sätt bekvämare, men kanske inte lättare att leva.
En annan aspekt av utvecklingen, med alla dessa system omkring oss som känner igen våra röster och ansikten och övervakar våra beteenden, är att frizonerna minskar.
I Sverige förs nu en diskussion om det kinesiska ägandet av den svenska industriklenoden Volvo. Med bilar utrustade med kraftfulla datorer och sensorer, som ser allt och minns allt, kanske bilarna egentligen bör beskrivas som rullande spioncentraler?
”Vi får inte vara naiva”, kommenterar Kirsimarja Blomqvist. Men i grunden är hon positiv till teknikutvecklingen.
”De möjligheter som öppnas med AI, artificiell intelligens, är otroliga. Ta en sådan sak som att en diskussion vid ett seminarium automatiskt kan överföras till ett referat, utan att man behöver spela in seminariet eller föra anteckningar. Och att arbetsdokument sedan uppdateras automatiskt och att AI markerar när diskussionen hamnar utanför ämnet.”
Eller ta de påfrestningar som pandemin inneburit för människor.
”Många har haft stor uthållighet i det här undantagstillståndet, men till priset av trötthet och bristande balans i tillvaron. Med AI kan de kroppsliga reaktionerna upptäckas och tolkas och individen ges återkoppling i realtid.”
Samtidigt måste vi alltid ha i minnet att teknik som kan göra stor nytta också kan göra stor skada.
”Risken är reell att de som vill ont hinner före dem som vill gott,” säger Kirsimarja Blomqvist: ”Det måste vara högt prioriterat att ta fram etiskt grundade och demokratiskt beslutade regelverk för hur ny teknik ska användas.”
”I Finland har vi en hög nivå på kunnandet i fråga om teknik och AI och vårt rykte i världen är mycket gott. Min förhoppning är att vi i vårt land ska kunna utveckla och kommersialisera AI-baserade etiska tillämpningar som stöd för det kunskapsintensiva arbetet, tillämpningar som utvecklas i ett samarbete med användarna”, säger Kirsimarja Blomqvist.
