Natalia säger ja till livet

”Jag vill någon gång hoppa fallskärm. Mina äventyr är fortfarande på hälft.”



Bild: Kasper Dalkar

Artiga vanor
Den största kulturskillnaden handlar om hur män bemöter kvinnor. I Ryssland är kvinnorna kvinnor och männen män. I Ryssland bär inte en kvinna tunga saker eller shoppingväskor. Förr fanns en lag om att kvinnor fick bära högst 15 kilo.

”I Ryssland öppnar även mannen dörren åt kvinnan. Alltid. I Finland gör inte mannen det, inte ens fast dörren skulle smälla en rakt på näsan. Det här förvånar mig fortfarande fast jag har bott här så länge.”

”I Ryssland kommer mannen även ihåg bröllopsdagar och födelsedagar och köper blommor åt sin fru. Om han inte gör det, exploderar kvinnan.”

Om en rysk man ger sin kvinna gåvor och håller henne nöjd, så tar hon hand om sin man. Den finländska kvinnan får blommor av sin man då hon föder barn och då hon dör, förklarar Natalia och tillägger:

”Här är kvinnorna obekväma vid tanken på att den egna mannen bjuder ut henne och tänker då att mannen säkert har gjort något dumt. I Ryssland ger mannen sin kvinna komplimanger, säger till exempel att hon har fint hår. Håret kan stå på ända och komplimangen vara påhittad, men uppmärksamheten är viktig. Det är den som är grejen.”

Känslobomben tickar på
Ännu en skillnad är att ryssar rör vid varandra, kramas och pussar varandra på kinden, även män.

”Man är bättre på att njuta av livet och prestationerna, trots att löftet om en bättre morgondag inte ännu finns på samma sätt som i Finland.”

Av någon anledning sätter finländaren ändå ofta på sig en lycklighetsmask. ”Det bor en stor och tung bomb i många människor, eftersom känslorna begravs. Ekonomiskt sett är Finland ett ’jämnfattigt’ och bra land, där man är rädd för att se rik ut”, enligt Natalias iakttagelse.

Hon nämner kritiska kommentarer hon fått. Vissa har till exempel förundrat sig över att Natalia reser så mycket.

”Jag skulle kunna fråga dem varför de inte funderar över hur mycket jag arbetar. Jag jobbar dygnet runt”, säger Natalia.

En annan betydande skillnad är enligt Natalia den höga skattenivån i Finland. ”I Finland fungerar staten som maffia, i Ryssland härjar maffian inom den privata sektorn. Enligt mig fungerar den ryska modellen ändå – tro det eller ej – på många sätt bra.”

Hur kom man på din tid överens med maffian?

”I praktiken gick det till så att maffian först ringde dig. Sedan kom de på besök för att berätta att just de koordinerade det område där du råkade ha ditt företag. Du måste betala för att få idka handel på deras område.”

Två av Natalias tidiga samarbetspartner mördades.

”Maffian var vardag i Ryssland och man vande sig. Om det skulle vara likadant i Finland, skulle jag säkert vara skräckslagen. Allt är så relativt”, säger Natalia.

Leva för stunden
Hur ser du på Ryssland i dag?

”Ryssarna tror fortfarande inte på morgondagen, eftersom de har matats med så många löften som aldrig uppfyllts. Korruptionen fortsätter växa, undervisningen blir sämre och människorna kan inte påverka möjligheten till ett bättre liv. Därför lever de för stunden.”

”Morgondagen är osäker trots att Putin på många sätt är en bra president. Människorna borde kunna ha en tilltro till morgondagen, som i Finland. De rika blir rikare och de fattiga fattigare. Lönerna är dåliga. Trots att många utexamineras från universiteteten får de inte arbeten som motsvarar deras utbildning. Korruptionen frodas, man avancerar via relationer. Du måste ha fem stjärnor i pannan för att man ska lägga märke till dig.”

”Den förväntade livslängden i Ryssland är i dag tio år kortare än i Finland. Det beror säkert på alkoholförbrukningen och det osäkra livet”, funderar Natalia.


”I Finland är man ärlig och äkta. Men ibland har man alltför långt till skrattet”, säger Natalia Alaspää.
Bild: Kasper Dalkarl


Vanha Meijeri
I dag arbetar Natalia med sitt drömyrke som företagare inom restaurangbranschen. I det får hon förverkliga sin gränslösa kreativitet. Hon driver bed and breakfast- och beställningsrestaurangen Vanha Meijeri i Röringe tillsammans med sin man.

Paret köpte restaurangen av kommunen på auktion 2004. Natalia ansvarar för den underbart goda och mångsidiga maten och kakorna, som dessutom är en fröjd för ögat. Söndagsbruncherna är väldigt populära. Som småföretagare sköter Natalia så gott som allt i restaurangen.

”Jag älskar mitt jobb och våra kunder, trots att arbetet är krävande och jag jobbar i stort sett jämt. I september håller jag vanligtvis en månads semester innan julfestsäsongen börjar. Då packar jag min kappsäck och åker ut i världen.”

I år har Natalia besökt bland annat Tyskland, Schweiz och Kanada.

”Jag njuter av att vara utomlands. Man får goda idéer med sig hem. Förra vintern var jag i Kuba. Jag såg landet genom västerländska ögon. Alla tandkrämstuber innehöll samma tandkräm fast etiketterna var olika. Kuba befinner sig i en övergångsperiod, socialismen håller på att försvinna”, säger hon.

Makarna har fortfarande ladugården med alla dess kor kvar, och mannen står som mjölkproducentföretagare.

”Jukka sköter numera ladugården helt och hållet själv. Det är hans lott.”

Natalia har planer för framtiden. Allt ska kanske inte nämnas högt. En sak är dock säker.

”Jag vill någon gång hoppa fallskärm. Och så vill jag till Las Vegas. Mina äventyr är fortfarande på hälft.”

Natalia Alaspää

Senast lästa bok: Mihail Bulgakovs Satan anländer till Moskva.

Favoritskådespelare: Charlie Chaplin.

Mest utmanande bakelse: Fransk Macaron.

Favoritmat: Ostron och pelmeni. Jag gillar också karelska piroger.

Dina intressen: Att resa.

Beundrar: Katarina den stora och Elisabeth Rehn.

Kultur där du trivs: Georgisk kultur. Där finns världens mest gästvänliga människor.

Prestationer du är stolt över: Mina två underbara döttrar som jag har uppfostrat. Även Vanha Meijeri, där jag får sprida glädje till människorna och njuta av deras sällskap.

Viktiga livsråd till barnen: Testa och smaka på allt. Nedförsbacken tar slut någon gång, därefter går det uppåt igen.

Det bästa med finländare: Äktheten och ärligheten.

Sångare du beundrar: Cher.

Bästa musikalen: Notre Dame de Paris.

Beskriver sig själv: Som framåtsträvande och levnadsglad.

Motto: Det som inte dödar, det härdar. Om vägen är för enkel, är det en dålig väg. Den måste vara lite gropig.
TEXT: SUSANNE STRÖMBERG