Häromåret fick jag höra att jag inte är någon riktig purmobo. Jag beskrevs som en ”stockholmare”, någon större betydelse kunde inte tillmätas att jag är ägare i ett hemman i Purmo och ofta vistas där.
Det här irriterade mig, eftersom jag uppfattar Purmo som min fasta punkt på jorden och min härstamning både på min fars och mors sida sedan medeltiden är kopplad till två hemman i Purmo.
Tack vare Ulf-Peter Granö har jag nu statistik på hur mycket purmobo jag är. Av de 126 individerna i de närmaste sex generationerna i rakt uppstigande led (2 + 4 + 8 + 16 + 32 + 64) föddes 100 i Purmo, 16 i Esse, 6 i Pedersöre, 2 i Kronoby och 2 i Karleby.
Alla dessa 126 var jordbrukare och alla föddes inom en radie på 34 kilometer från mitt hemman.
Den äldsta dokumenterade bonden på släkthemmanet hette Anders och var min farfars mormors farfars farfars farfars farfars farfar. Kanske var hemmanet gammalt redan på hans tid, på 1540-talet.
Om någon vill tävla med mig i grenen ”äkta purmobo”, är hen välkommen att höra av sig.
Ett annat exempel på hur släktskap kan se ut visas till höger. Jag bad Ulf-Peter Granö undersöka mitt släktskap till några kolleger som arbetar med Katternötidningen, till några av Katternöcheferna och till några av dem som intervjuas i det här numret.
På köpet kollade Ulf-Peter hur jag är släkt med några kända historiska och nu levande personer.
Som synes är jag 4:e kusin med Mattias Kanckos (naturskribent) och 6:e eller 7:e kusin med var och en av Johan Svenlin och Susanne Strömberg (skribenter), Gun-Marie Wiis (formgivare), Terese Bast (illustratör) och Siv Granqvist (sekreterare). Jag delar också gener med så vitt skilda personligheter som författarna Johan Ludvig Runeberg och Zacharias Topelius, presidenten K.J. Ståhlberg, regeringscheferna Oskari Tokoi, Esko Aho, Alexander Stubb och Olof Palme, marskalken av Finland Carl Gustav Mannerheim och Formel 1-föraren Valtteri Bottas.
Hur ska man tolka dessa släktskapsförhållanden?
”Den enkla sanningen är att alla är släkt med alla, på kortare eller längre avstånd. I vilken mån släktskapet kan bevisas är en annan sak”, säger Ulf-Peter Granö.
Ett rimligt antagande är att släktskapsförhållandena är tätare i jordbrukslandet Österbotten än i urbana miljöer. Detta för att man geografiskt varit bunden till sitt jordbruk och sökt sin partner i närmiljön.
Ett välkänt problem är att risken för ärftliga sjukdomar ökar, om det blir till ett samhälleligt mönster att nära släktingar får barn ihop. Finland har haft en relativt sträng syn på saken, till exempel blev kusinäktenskap tillåtna först 1969.
Frågan är också i vilken mån man kan lita på det som officiellt gäller som sanning i fråga om släktskap. Otydlighet, slarv och även medvetet fusk kan leda vilse, och det händer ju att faderskap inte alltid är de som de uppges vara.
”Här kan DNA-tekniken ge allt fler svar. I takt med att databaserna över DNA-bärare växer, kommer släktskap att kunna bestämmas med allt större precision också i efterhand, också för många sedan länge döda personer”, säger Ulf-Peter Granö.
Ett exempel från den svenska Buresläkten antyder att de officiella uppgifterna kan ha hög sanningsgrad. Tre män, som enligt traditionell släktforskning på faderslinjen är ättlingar i adertonde led från Bureanfadern Olof Hersesson Bure (1380–1460), fick alla nyligen släktskapet bekräftat genom DNA-analys.
Gustav Vasa kom att göra släktforskningen en stor tjänst genom de jordeböcker han lät upprätta, för att kartlägga vilka i hans rike som klarade att betala skatt. Till kyrkoherdeuppgifterna har länge hört att i kyrkoböcker bokföra sådant som födda och döda i församlingen.
Alla kyrkböcker har inte klarat sig från förstörelse, men många är i dag avfotograferade och mer och mer av materialet görs tillgängligt på nätet. Med det kan var och en släktforska hemma i soffan.
Det hindrar inte Karlebynejdens bygde- och släktforskare från att träffas varje torsdag kväll på Kyrkbacken intill sockenkyrkan. Den sociala biten är viktig, och skämten haglar i rummet. Men också här har den digitala världen tagit plats.
Dirigent i detta är Ulf-Peter Granö, som namnet avslöjar bördig från Terjärv. Hans ställning som sällskapets datanörd kommer av att han undervisat i bland annat ADB i Umeå. Nu söker han släktrelationer i ett antal stora databaser med hjälp av släktforskarprogrammet SukuJutut.
Det ser enkelt ut. Ulf-Peter skriver in några grunddata om sig själv och mig. Några sekunder senare rasslar en vacker släktlinje fram som visar att Ulf-Peter och jag är 7:e kusiner, med husbondeparet Johan Broända (1721–1790) från Kronoby och Margareta Emmes (1717–1796) från Vetil som den gemensamma nämnaren.
Med detta öppnar vi en spalt för släktfrågor i denna tidning. Har du ett tema som kunde vara intressant att ta upp, kontakta siv.granqvist@katterno.fi.
