I september tillträdde Monika von Bonsdorff en femårig tjänst som professor i utvecklande av affärsverksamhet. Den nya professuren delas mellan Vasa universitet och Karleby universitetscenter Chydenius och ska stärka tillväxten, internationaliseringen och företagsamheten i regionens företag.
”Jag kommer att ägna mig i huvudsak åt ett stort forskningsprojekt, där vi undersöker hur privatföretagare i pensionsåldern hanterar sin pensionering. Det visar sig att många företagare arbetar ännu när de kommit upp i 70-årsåldern, de är trötta och går omkring och oroar sig för hur det ska gå med företaget.”
Det är en fråga särskilt angelägen i Österbotten, där andelen företagare ligger i topp i nationell jämförelse. Även Jakobstadsregionens utvecklingsbolag Concordia har i år genom satsningen ”Ett planerat ägarskifte” uppmärksammat saken.
”Ett välplanerat ägarskifte kan ta tio år, så det gäller att starta i god tid”, säger Kari Myllymäki, företagsrådgivare på Concordia.
Jobba tills man stupar
Företagare är en brokig skara och relativt lite fakta finns om hur de ser på sin pensionering.
”Jag började intressera mig för frågan 2012, när jag var i Florida och forskade. Några år tidigare hade Matti Vanhanen initierat en diskussion om att pensionsåldern i Finland borde höjas från 63 till 65 år, något som fick fackförbunden upp på barrikaderna. Ingen verkade tänka på att många företagare faktiskt jobbar till långt efter 65-årsdagen”, säger Monika von Bonsdorff.
Under två år har hon samlat ett gediget material för sin forskning. Ett par hundra entreprenörer i pensionsålder har ställt upp för intervjuer och berättat om hur de ser på sin pensionering och sitt företags framtid. En röd tråd i berättelserna är oron över den egna hälsan, vad de har kvar när de inte längre har sitt företag och hur det ska gå för de anställda med en ny ägare.
”Många har upplevt hårda ekonomiska tider och har en sträng arbetsmoral. Vissa säger att de aldrig kommer att gå i pension, trots att de innerst inne inser att de inte orkar arbeta för evigt. Det finns en stor risk att beslutet kommer först när hälsan vacklar, och i det läget sker sällan de mest lyckade ägartransaktionerna.”
Älska förändring
Det finns ändå lyckade exempel på ägarskiften. För dem gäller några gemensamma nämnare.
”Företagaren har börjat i tid, tagit hjälp av utomstående och sett till att alla i familjen är överens om lösningen. Det finns både offentliga och privata aktörer som kan hjälpa företagare med frågor som köpekontrakt, beskattning och juridik.”
Många av entreprenörerna har grundat sina företag långt innan vare sig globalisering eller digitalisering var kända begrepp.
”Allmänt kan man säga att en entreprenör med högre utbildning och en förändringsvänlig attityd har lättare att anpassa sig till förändringar, som ju ofta också innebär nya möjligheter. Det avspeglar sig på hela företaget om ägaren själv inte använder e-post eller Internet.”
I Österbotten ingår många små och medelstora företag i nätverk eller branschspecifika kluster. Många fungerar som underleverantörer åt en stor kund, men det har både för- och nackdelar.
”Visst finns det en trygghet i att ha en stor och framgångsrik kund. Det hjälper småföretagen att hänga med i kompetensutvecklingen och ger en möjlighet att investera för framtiden. Samtidigt finns risken att den stora kunden får problem på marknaden, och då drabbas underleverantörer hårt om de byggt hela sin verksamhet på att betjäna den stora kunden. Det såg vi många exempel på när Nokia kraschade.”
Rötter i Jakobstad
Monika von Bonsdorff efterlyser ett närmare samarbete mellan näringslivet och universiteten, för att kunskap ska flöda i olika riktningar.
”Det är otroligt viktigt att det finns högskolor här i regionen för att motverka hjärnflykt. Jag ska själv försöka bidra med ett utökat samarbete mellan regionens näringsliv och universitetscentret i Karleby under projekttiden.”
Hon är uppvuxen i en svenskspråkig familj i Jyväskylä och har en nära koppling till Österbotten. Mormor Tova Hoffstedt växte upp i Jakobstad, där hennes far Knut Hoffstedt var fabriksläkare på Strengbergs.
”Min mamma, Birgitta, tillbringade somrarna i Jakobstad och studerade också där på barnträdgårdsutbildningen innan hon flyttade tillbaka till Helsingfors. Hon flyttade senare till Jyväskylä med min pappa och studerade sedan vidare. Min mormors syster Stina har också berättat för mig om hur det var i Jakobstad när hon var ung. Jag ser fram emot att lära känna mormors hemtrakter bättre”, säger Monika von Bonsdorff.
