I visionen ”Horizon 2020” framhåller EU-kommissionen att Europa ska ta ledningen i övergången till en hållbar, biobaserad ekonomi. Ett viktigt bidrag är att utveckla industriella processer som bygger på förnyelsebara råvaror och där slutprodukterna har ett stort innehåll av spetsteknologi. Därmed får de också ett högt värdeinnehåll och kan bli ekonomiskt konkurrenskraftiga.
En hörnpelare är grödor som producerar helt nya produkter, eller gamla produkter i högre koncentrationer. Utvecklingen inom biologin gör det nämligen möjligt att styra växters ämnesomsättning så att vi kan välja vilka slutprodukter en gröda ska leverera.
Ett aktuellt exempel är att producera vegetabiliska oljor som lämpar sig som råvara till den petrokemiska industrin, för att framställa smörjoljor, vaxer, bioplaster och andra högvärdiga produkter. Dessa nyttigheter framställs i dag ur fossil olja, så det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på hållbara, biobaserade produktionssystem.
Vi skulle i de nordiska länderna kunna leda utvecklingen, precis som kommissionen tänker sig. Men både forskning och innovation försvåras av en lika aggressiv som osaklig propaganda mot genteknik, och av ett politiskt schackrande, där gröna politiker och miljörörelser är ungefär lika goda kålsupare. Detta underblåses – hör och häpna! – av kommissionen själv.
Kommissionen ger nämligen avsevärda ekonomiska bidrag till ett stort antal frivilligorganisationer (NGO:s, från engelskans Non-Governmental Organizations) med motiveringen att dessa representerar ett gräsrotsintresse. Totalt sett går cirka 20 procent av kommissionens budget till sådana bidrag.
Inom ramen för sitt ”Life-program” har EU-kommissionen till exempel öronmärkt 3,4 miljarder euro till miljöinriktade NGO:s under en sexårsperiod. Flera av dessa organisationer är välkända i forskarkretsar för sin anti-vetenskapliga propaganda.
Propagandan betalas alltså till stor del med skattepengar. Inom områden som de ogillar, såsom genteknik i jordbruket, arbetar dessa organisationer bland annat för att ersätta seriösa och erkända forskare med ”experter” (oftast självutnämnda) som stöder deras egen agenda. Ut åker den vetenskapliga rådgivaren.
Bristen på saklighet göms bakom positivt laddade termer som ”civilsamhälle”, ”oberoende” eller ”konsumentintresse”, medan forskare misskrediteras genom att anklagas för att ha ”intressekonflikter” eller ”bindningar till industrin”.
En av de mest högröstade lobbyorganisationerna är Jordens Vänner Europa, vars budget till mer än hälften finansieras av EU. Jordens Vänner Europa har lanserat en kampanj som heter ”Stop the Crop” (eng. för ”Stoppa grödan”) för att förmå europeiska lagstiftare att inte tillåta den vetenskapligt baserade beslutsprocess som skulle möjliggöra odling av GM-grödor i Europa.
Hela denna kultur finns väl beskriven och dokumenterad (till exempel ”Euro Puppets, the European Commission’s remaking of civil society”, Discussion paper 45, Institute of Economic Affairs, London).
Samma kultur uttrycks i (den svenska biståndsmyndigheten) Sidas omfattande stöd till frivilligorganisationer. Ett exempel är att anslag till Naturskyddsföreningen slussats vidare till en föregiven bondeorganisation på Filippinerna som på sin hemsida öppet stöder vandaliseringen av offentligfinansierade fältförsök med vitaminberikat ris.
När EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker avsätter den vetenskapliga chefsrådgivaren, eller när man ändrar spelreglerna i Bryssel för godkännande av GM-grödor i ovetenskaplig riktning, är detta bara toppen på ett isberg. Själva isberget är den djupt rotade kulturen i Bryssel att finansiera särintressen som förklätt sig själva till konsumentens riddare och miljöns räddare.
När dessa särintressen har en vetenskapsfientlig agenda blir resultatet att kommissionen både stöder forskning och motarbetar den.
Man kommer att tänka på generalen Kulneff i ”Fänrik Ståls sägner” – ni vet han som älskade och slog ihjäl med samma varma själ.