När jag blev tillfrågad om intresset för posten som koncernchef i Katternö, spenderade jag en hel del tankeverksamhet på scenarier om hur de kommande fem åren kan se ut. Allt från värsta tänkbara till hur vi med tur och skicklighet lyckas pricka alla kommande satsningar rätt både tids- och trendmässigt. Jag hittade inspirationskällor i alla varianter.
Det vi i dag kallar scenarioplanering fick, liksom mycket annat, sin början via militära applikationer och har efter andra världskriget utvecklats i olika format inom näringslivet. Fem år framåt kan relativt väl modelleras utgående från den information vi känner till, fattade beslut både i näringsliv och politik som förverkligas under perioden, teknologiutveckling, senaste BNP-prognoser, och så vidare.
Samtidigt inträffar alltid oväntade händelser som påverkar modellernas resultat och ibland även kullkastar den logik som modellen bygger på. Modeller 5–10 år framåt i tiden bygger mer på gissningar och trender, och sannolikheten för att modellens resultat någorlunda ska förverkligas är liten.
Ett exempel där scenarier om framtiden vädras friskt är Fennovoima. Kärnkraft har alltid betingat emotioner. Utöver den diskussionen så är ett vanligt, av en del kallat faktabaserat, argument mot projektet att priset på elderivat tio år framåt ligger betydligt under investeringens lönsamhetsgräns.
Närliggande derivat, ett kvartal till ett år, berättar någorlunda väl om den prisnivå som marknaden förväntar sig, men även här sker oförutsedda händelser som gör att utfallet ibland blir ordentligt annorlunda än vad marknaden förväntade sig ett halvt år tidigare. Likviditeten för de långa instrumenten är låg, och de berättar knappast något alls om vad prisnivån tio år framåt blir.
Fennovoimas drifttid planeras till 60 år, och redan under dess barndom kommer all vår nuvarande finländska kärnkraft (Lovisa 1&2, Olkiluoto 1&2) att nå slutet av sin livstid, vilket innebär ett effektbortfall på 2 700 megawatt. Fennovoima kompenserar detta med 1 200 megawatt och Olkiluoto 3 med 1 600 megawatt, men detta ska ställas mot att effektbristen i Finland redan i dag är allvarlig och ytterligare förvärras i takt med att också Sverige lägger ner reaktorer.
När inleds det nordiska samarbetet för att få till stånd en gemensam energipolitik som avslutar alla nordiska elsubventioner? Hur ser tidtabellen ut?
Frågorna är relevanta för modeller med 5–10 års perspektiv. Vi väntar med spänning på Jorma Ollilas rapport över utredningen över den nordiska elmarknaden. Att samhällsresurser fortfarande styrs till subventioner blir allt märkligare, då vi redan har en situation där förnybara alternativ är mest lönsamma vid nya investeringsbeslut.
I Katternökoncernen är det just nu högaktuellt med scenarioformulering. Med våra kunder som viktigaste utgångspunkt funderar vi över hur vi ska förändra oss under de kommande fem åren.
En sak kommer att stå fast: Målsättningen att vara regionens eget bolag, som skapar hållbart mervärde för både företag och alla vi som bor och verkar här, kommer fortfarande att vara grunden i vår vision.
