Påsken var inget man såg fram emot som barn i Österbotten på femtitalet. Tristast var långfredagen, då man skulle hålla sig stilla och inte göra något roligt.
Nu i mogen ålder kan jag testa andra förhållningssätt. Frugan fick ledigt till helgen och vädret såg ut att bli dåligt, så vi tog en rövarchans och åkte till Malta. Flyg och billigt hotell fixades på nätet. Vi hade ingen aning om platsen på förhand.
Ön visade sig vara tätbebyggd med urgamla stenhus, kyrkor och fästningar. Med veckokort på de gröna (kinesiska) bussarna kunde man enkelt ta sig vart som helst när som helst. Att hyra motorcykel lär vara liktydigt med självmord, tät vänstertrafik i hög fart.
Trots tätbebyggelsen finns det härliga naturstigar med hisnande havsutsikt längs Medelhavets stränder. Fästningarna beror på att Johanniterorden, som behärskade ön under flera hundra år, hela tiden var i krig med turkarna som försökte inta den strategiskt viktiga ön. Sedermera tog engelsmännen ön efter Napoleon och nu är Malta självständigt. Tyskarna och italienarna bombade Malta under kriget.
Religionen är viktig, men handlar inte om att man ska ha tråkigt. Det mest fantastiska var processionerna under påsk. På långfredagen spelade en jättelik hornorkester sorglig musik, och den enorma Kristusstatyn bars av åtta unga starka män. Processionståget var flera kilometer långt, små barn bar skyltar som förklarade vad som kom efter dem, en nedblodad (ketchupdränkt) Barabbas, Johannes döparen, Pontius Pilatus etcetera, etcetera, alla utklädda i bibliska kläder.
På söndagen var det dags för en ny procession, men helt annorlunda. Då bars en annan staty föreställande den uppståndna triumferande Kristus, bärarna vankade inte, de sprang i hundrametersrusher, hornorkestern spelade glad musik, ortsborna var klädda i sina finaste kläder, barnen fick ballonger. Även öl serverades. De unga männens hårmode var kopierat från fotbollsspelarna i engelska ligan, synnerligen städade och hyfsade frisyrer. Kvinnorna bar fina klänningar och högklackade skor och männen kavaj och slips. Det var något mycket gammaldags över denna folkfest.
Sedan följde roddtävling mellan byarna med allmogebåtar och till slut prisutdelning. Roddbåtarna kontrasterade mot de av ryska oligarker ägda lyxkryssarna i hamnen.
En annan typ av upplevelse var en jättefin konsert med barockmusik. På kvarterskrogen visades engelsk ligafotboll på stor skärm. Människorna var ytterst trevliga och verkade gilla turister. De pratade ett obegripligt språk, men de flesta kunde engelska.
Maten var OK (brittisk…) men det maltesiska vinet utomordentligt. Malta rekommenderas absolut för den som vill uppleva en påsk. Älskar man museer, kyrkor och strövtåg längs Medelhavets stränder är en påskvecka i verkligheten alldeles för kort tid.
