Jag följer inte längre nyhetssändningar vare sig på TV, radio, tidningar eller sociala medier. Ett medvetet val, då jag märkt att det ständiga nyhetsflödet påverkar mig väldigt negativt och inte ger en sann bild av världens tillstånd.
Många blir provocerade när jag berättar detta och ifrågasätter hur man kan leva med så dålig koll på omvärlden. Men jag förstår inte riktigt varför jag måste oroa mig för hur det ska gå i ett presidentval i något avlägset land eller höra om någon skolskjutning i USA direkt efter att det hänt.
Vad är det för vits att mata sig själv med en ständig oro över saker som man inte kan påverka och inte tänker göra något åt? Folk tycker att jag borde oroa mig över världens tillstånd, men på vilket sätt skulle min oro hjälpa drabbade människor eller vår natur?
I stället läser jag i snitt två faktaböcker i veckan och påstår att jag inte gör mindre för att åtgärda världens problem än andra människor.
Det gemene man också borde fundera över är att nyheternas karaktär förändrats stort de senaste 20–30 åren och speciellt de senaste tio åren. Förutom direkt osanna nyheter, som produceras medvetet och sprids som en löpeld på de sociala medierna, har vi fått en helt ny typ av nyhetsspridning som konkurrerar med de gamla medierna, nämligen gratisnyheter, till exempel just på de sociala medierna.
De gamla medierna har bemött detta genom att tillgripa liknande metoder: saftiga rubriker och artiklar som skapar rädsla. I jakten på läsare och antal klick är tydligen olyckor, naturkatastrofer och folk med sällsynta och hemska sjukdomar guld värda.
Som konsekvens bygger man upp ett rädslostyrt beroende bland läsarna. Många, både äldre och yngre har fastnat i ett beroende där de kollar de senaste nyheterna i princip hela tiden på sin telefon av rädsla för att missa något viktigt.
Till exempel är den pågående klimatförändringen rena önsketemat för medierna. Genom olika tänkbara hemska scenarier skapar man en domedagsstämning där det gäller att inte gå miste om den senaste nyheten om de hotande farorna. Märk väl att jag inte är någon ”klimatskeptiker”, utan delar bilden att människan väsentligt bidrar till klimatförändringen.
En som övertygande visar hur nyheterna påverkar vår uppfattning är Hans Rosling. Hans bok Factfulness borde läsas av alla, som
motvikt till dagens nyhetsflöde.
Rosling visar med sin lättfattliga statistik att det finns en långsiktig, mycket positiv trend i världen gällande många av miljö- och samhällsproblemen. Visste du till exempel att antalet döda i naturkatastrofer det senaste seklet minskat med mer än hälften och att antalet människor som lever i extrem fattigdom nästan halverats under de senaste 20 åren? Fattigdomen har till och med minskat snabbare än den ambitiösa målsättning som FN ställt upp.
Nu till det riktigt intressanta. Då Rosling testat högt utbildade människor om deras kunskaper om världens tillstånd, har resultatet blivit att de får sämre vitsord än schimpanser (då är antagandet att schimpanserna skulle kryssa för svarsalternativen slumpmässigt). Studenter, nobelpristagare och ledande politiker, alla blir de besegrade i omvärldskunskap av aporna på zoo, som Rosling skriver.
Nyhetsflödet ger oss alltså fel världsbild, men det som kanske är ännu värre är att det passiverar oss. Som företagare och entreprenör läser jag ibland amerikanska entreprenörstidningar som inspiration, och där ges många exempel på de negativa effekterna av nyhetsflödet.
Det är helt enkelt väldigt svårt att få till en positiv, kreativ och produktiv arbetsdag och skapa något nytt som entreprenör, om du inleder arbetsdagen med att läsa hemska nyheter och tror att världen går under på eftermiddagen.
Vår mänskliga hjärna har i princip utvecklats för att vi ska oroa oss för framtiden. Det har hjälpt våra förfäder att överleva. Genom att förbereda sig, samla förråd och planera har människan överlevt svåra tider.
Tyvärr har ekonomiska intressen blivit allt skickligare på att utnyttja vår evolutionärt ”gamla” hjärna, vilket fört med sig en rad skadliga beteenden och beroendesjukdomar som ännu för tio år sedan var okända.
Dagens informationsöverflöd stressar vår hjärna och försvårar för den att sålla i informationen. Hans Rosling visar tydligt i sin bok att inte heller människor med hög utbildning kan hantera detta, utan bär på en felaktig världsbild.
Inom vissa religiösa riktningar har man redan för hundra år sedan stått på hustaken och viftat med vita handdukar i tron att den sista dagen kommer. I dag är det de högt utbildade akademikerna och sekulära människorna som förutspår jordens undergång. Ett oerhört farligt tankesätt som plötsligt gör allting tillåtet.
I stället borde människorna samlas kring de riktiga miljöproblemen. Vi har faktiskt goda möjligheter att lösa dem.
