Fredagen den 5 januari såg vi ett nytt elprisrekord. Dygnets medel-spotpris blev 90 cent/kWh (momsen inte inräknad), ungefär tio gånger högre än det ungefärliga genomsnittpriset på nuvarande tillsvidare- och fastprisavtal. Spotpriset som medeltal för hela januari blev 10,6 cent/kWh, vilket på inget sätt är vare sig högt eller avvikande, utan motsvarar ungefär nivån hos fastprisavtal.
Den här fredagen har av många lyfts fram som ett skräckexempel på vad elmarknaden kan betyda för kunder med spotavtal. Däremot lyfts de dagar då elen är mer eller mindre gratis fram mer sällan. Ett tips för media kunde vara att ur en verklig kunds synvinkel jämföra spotpris och fastprisnivå över en längre tidsperiod.
En genomsnittlig spotkund, som i någon mån har möjlighet att minska förbrukningen under de dyra timmarna, betalar ett vägt pris som ligger 10–20 procent under spotpriset. En dylik kund får nästan alltid totalt sett lägre elpris än kunder med fastprisavtal.
Varför var priset så högt den 5 februari? Den långa köldperioden runt 30 minusgrader i hela Finland gjorde att elförbrukningen ökade för varje dygn som följd av att byggnadsfasaderna blev allt kallare. Den 4 januari gick Fingrid ut med meddelande om ansträngt effektläge och samma dags eftermiddag meddelades auktionsresultatet för spotelen det efterföljande dygnet.
Finländarna tog till sig budskapet och använde under de kritiska timmarna omkring 1 000 MW mindre effekt än prognos. Marknaden var inte ”sönder”, utan fungerade såsom den är tänkt att fungera. Mer om detta på på sidorna 38–39.
Underskottet på planerbar, väderoberoende effekt var den största enskilda orsaken till det höga elpriset den 5 januari. Detta underskott har blivit ett allt större problem i takt med att planerbar produktion stängts ned, då denna till stor del baserats på fossila bränslen. Ett ännu större problem än pristopparna är emellertid risken för att elen inte ska räcka till till, så att vi får cirkulerande elavbrott eller i värsta fall en blackout.
Som följd av bristen på väderoberoende effekt pågår en diskussion både inom energibranschen och Arbets- och näringsministeriet om kapacitetsmekanismer. EU har gett klartecken till att en sådan typ av mekanism kan införas på nationell nivå.
Grundtanken är att mekanismen ska skapa ekonomiska förutsättningar för investeringar i ny effekt som är tillgänglig oberoende av väderförhållanden, något som saknas i nuvarande marknadsmodell. Kostnaden kommer på sätt eller annat att bäras av alla som använder el.
När den här mekanismen utformas, är det viktigt att de nuvarande produktionsformerna – där investeringsbeslut har fattats på förutsättningar som rådde vid beslutstillfället – inte drabbas negativt. Det gäller för våra politiker att noggrant lyssna på energibranschen, så att en eventuell mekanism hjälper och inte stjälper.
Notera Herrfors nya app ”Herrfors” (s. 55), som möjliggör smarta styrningar, optimerar elräkningen och bidrar till att minska Finlands effektbrist och växthusgas-utsläpp.
