Tango förenar
De är båda fortfarande aktiva inom föreningslivet och har under sina år i Sverige fortsatt att odla både finländsk och rikssvensk kultur.
”Jag har faktiskt kommit närmare den finskspråkiga kulturen i Stockholm, jämfört med när jag bodde här i Österbotten. Här finns det en viss konkurrens mellan språken, men i Stockholm märker man att vi har mycket gemensamt”, säger Monica.
Britta hade däremot närkontakt med finsk kultur redan när hon bodde i Vörå.
”Hela första året efter att jag konfirmerats for jag till finska dansplatser, främst Isomaa och Väinölä i Kauhava, och lärde mig där att dansa tango. Finskspråkiga och svenskspråkiga pojkar dansade lite olika och jag tyckte att det var roligt att lära mig båda traditionerna.”
Även om de kan sakna många av de fenomen som fanns i samhället när de var unga i Österbotten, inser de att det hör till en svunnen tid som inte kommer tillbaka.
”Vi vill ändå föra vidare det som vi har inom oss till nästa generation. Ett sätt har varit att vi lärt våra barn våra egna dialekter, åtminstone så att de förstår när vi talar. Boken Färdas Fälas skrev vi också för att aktivt överföra våra erfarenheter till nästa generation.”
Och det finns en fråga som de gärna vill slippa att höra när de besöker sina gamla hemtrakter.
”Hur länge får du vara här nu? Som om jag skulle bo i Stockholm mot min vilja. Det är trots allt där som jag har min vardag och mitt liv sedan drygt 45 år”, konstaterar Monica Haga.
