Många i lantdagen ”visste sitt värde”, konstaterade Oskari Tokoi. Själv gjorde han sig dock snart bemärkt, bland annat som en utmärkt talare, som inte behövde manuskript och som fyllde sina tal med humor och ironi.
Liksom i kommunalpolitiken fick han i lantdagen det ena förtroendeuppdraget efter det andra. Till exempel var han ordförande för den socialdemokratiska lantdagsgruppen åren 1909, 1911 och 1914. 1913 utsågs han till lantdagens talman, följande år till första vice talman.
Säkert betalade sig nu den övning han i unga år fått i USA i att leda möten och diskussioner. Prioriterade frågor för honom var en ny kommunal vallag, som skulle ge allmän och lika rösträtt även i kommunerna, en förbudslag mot alkohol (”en sådan skulle för hela nationen förbättra ekonomin och höja den mentala hälsan”) och åtgärder mot förryskningen.
Den ryska överheten såg inte med någon större välvilja på det demokratiska experimentet i Finland, utan upplöste lantdagen i stort sett varje år. Nya lantdagsval följde 1908, 1909, 1910, 1911, 1913 och 1916. Oskari Tokoi fick varje gång långt över hälften av socialdemokraternas röster i länet, som mest 81 procent. En stor del av dessa röster gavs i Jakobstad.
Vid sedan av arbetet i lantdagen skötte Oskari under sex år (1912-1918) det viktiga uppdraget som ordförande för Finska landsorganisationen (Suomen Ammattijärjestö), landets första fackliga centralorganisation. I denna roll kom Oskari att knyta kontakter till bland annat systerorganisationen LO i Sverige. I Zürich deltog han 1913 i ett grundande möte för den internationella arbetarrörelsen. Under samma resa träffade han i Krakow den landsflyktige Vladimir Lenin.
I samband med att Oskari tog emot det fackliga ordförandeuppdraget flyttade hans familj till Helsingfors. I Kannus hade barnen Karl Nestor, Tyyne Maria, Karl Sylvester och Aune Inkeri fötts.
Vid lantdagsvalet 1916 nåddes det historiska resultatet att socialdemokraterna fick egen majoritet, med 103 mandat. I Vasa län fick partiet också en andra lantdagsman, Kalle Suosalo, bagare i Jakobstad.
Med denna majoritet stod socialdemokraterna inför frågan hur de skulle agera i fråga om senatens, alltså den dåvarande regeringens, sammansättning. Partiet hade uttalat principen att inte delta i en regering tillsammans med de borgerliga, men stod i praktiken splittrat i en radikal och moderat falang. Till sist bildades en mångpartiregering där (de moderata) socialdemokraterna och de borgerliga vardera hade sex platser, med Oskari Tokoi som ordförande.
Tokois senat tillträdde den 26 mars. Strax innan hade tsardömet som nämnts fallit, och den provisoriska och de facto självutnämnda ryska regeringen hade bekräftat Finlands status som storfurstendöme sådan den varit före Februarimanifestet.
Oskari Tokois regeringstid våren och sommaren 1917 präglades av tilltagande anarki och hätskhet. I Jakobstad fick även den tillförordnade stadsingenjören John Eklöf smaka på tidsandan. Dagen före stormningen av det Kjerulfska huset samlades en stor grupp arbetare runt honom vid en arbetsplats på Skutnäsvägen och krävde ”med hot om våldsåtgärder” att de arbetare som dagen innan blivit klara med ett kloakledningsarbete vid Skepparegatan nu skulle få arbete också här.
Detta kunde Eklöf inte lova, han hade heller inte befogenhet för det. Följande dag tvingades han skriva på en arbetslista dikterad av arbetarna, vilket föranledde också honom att anhålla om att med omedelbar verkan bli befriad från sin befattning, ”då arbetsfreden ej kan upprätthållas och man ständigt blir utsatt för hot till liv och egendom”.
En rad händelser av denna typ fick Jakobstadsstyret att backa i polisfrågan. Nya milismän utsågs på ungefär samma grunder som tidigare. Det blev efter det lugnare i staden, men i stället uppstod en stöldvåg av aldrig tidigare skådat slag. Här skyllde man framför allt på de ryska soldaterna.
Chefen för militärtelefoncentralerna vid Bottniska vikens kust gav den här beskrivningen:
”Äganderätten respekteras ej längre. Uppköp av tjuvgods, inbrott på ljusan dag hos invånarne, superi ända till vansinne med förtärande av alla slags surrogater, farliga för hälsan, hasardspel på stora summor höra till dagordningen. Tjänsten försummas och tjänstemännen utnyttja sin ställning såsom telefonister till utpressningar …”
Regeringsprogrammet för Tokois senat var ambitiöst. Bland de stora frågor som började beredas var en ny kommunallag och åtta timmars arbetsdag. Men den akuta frågan gällde Finlands ställning gentemot Ryssland. I detta flyttade Oskari Tokoi målmedvetet fram den finländska positionen. Saken försvårades av det oklara läget i Ryssland, där opinionen mot det pågående kriget blev allt starkare och där maktförskjutningar hela tiden skedde mellan olika grupper.
1917 års lantdag öppnade den 11 april. Tre dagar senare korsade Lenin Torne älv och tog tåget genom Finland till Petrograd (Sankt Petersburgs dåtida namn), där han omedelbart började agitera politiskt. Den 20 april höll Oskari ett uppmärksammat tal i lantdagen:
”Jag vågar nu förlita mig på att Finlands folks suveränitet, inledningen på Finlands folks självständighet, nu står på säker grund och att det är vår skyldighet att utveckla den vidare orubbligt och med konsekvens och på så vis att Finlands folks självständighet redan i en nära framtid blir garanterad.”
Förberedelsen av ett lagförslag om ökat självbestämmande för Finland utvecklades småningom till den så kallade maktlagen, som gick ut på att lantdagen skulle överta de maktbefogenheter som tsaren-storfursten dittills haft i Finland. Endast i fråga om utrikespolitiken och de militära angelägenheterna skulle Ryssland ha bestämmanderätt.
Maktlagen fick lirkas fram politiskt, även inom det socialdemokratiska partiet, men i ett maratonplenum, som avslutades 00.40 natten mot den 19 juli, antogs lagen med rösterna 136–55, vilket väl täckte det krav på 2/3 majoritet som grundlagen föreskrev.
När omröstningsresultatet meddelats reste sig talmannen och föreslog att de församlade skulle utbringa ett leverop för det fria Finland, och att också publiken på läktaren skulle få delta i detta. Enligt lantdagsprotokollet förenade sig sedan lantdagens medlemmar i ett kraftfullt leve för Finland.
Lantdagens beslut var givetvis en första rangens nyhet. I Sverige var Svenska Dagbladets stora rubrik ”Lantdagen förklarar Finland själfständigt”, och artikeln illustrerades med en bild av Oscar Tokoi.
