Inledningen på vintern var kall, och priset på elfuturerna för år 2023 toppade i december. Marknadspriset (spot) på el i december var i medeltal 246 EUR/MWh. Januari var däremot relativt varm och blåsig, vilket gjorde att marknadspriset blev endast 79 EUR/MWh. Därtill har rekordhöga gaslager i Europa, minskad osäkerhet runt Olkiluoto 3 samt sänkt finländsk elförbrukning gjort att elfuturerna för år 2023 sjunkit med mer än 60 procent sedan december. Långtidsprognoserna för februari förutspår ingen sträng kyla, vilket gör att den ansträngda situation vi såg ännu i december verkar vara över för denna vinter.
Elfuturerna för kommande två år pekar på en prisnivå inom intervallet 60–110 EUR/MWh, vilket är 2–3 gånger högre än medelpriset under perioden 2015–2020, som låg på 36 EUR/MWh. Elfuturerna är dock ingen egentlig prognos över kommande elpriser, utan en lista över de prisnivåer som accepteras av de aktörer som köper och säljer el för framtida leveranser.
Avgörande för de kommande 1–2 åren är kriget i Ukraina och hur det förhoppningsvis avslutas. Först därefter kan vi hoppas på mer stabila marknadsförhållanden och bättre förutsättningar att planera framtiden. För Finlands del kan tillgången till fjärrvärmebränsle bli problematisk nästa vinter. Den ryska importen av skogsflis avslutades i fjol, vilket innebär att det inte finns mycket bränsle kvar i finländska lager då sommaren kommer. Lyckligtvis har vi inte använt ryska bränslen för Herrfors värmeproduktion.
Ser vi lite längre framåt, möter stora utmaningar. Den fossilfria ståltillverkningen, där vätgas och ljusbågsugnar ersätter masugnsprocessen, kommer att kräva enorma mängder el både i Finland och Sverige. Planerna har nu tidigarelagts, till exempel planerar SSAB att inleda den fossilfria produktionen redan år 2026. Enbart Hybrits demonstrationsanläggning för tillverkning av fossilfri järnsvamp i Gällivare, som planeras vara klar 2026, behöver ca 5 TWh el och SSAB:s planer betyder ca 4 TWh ökad elanvändning fram till 2030.
Därtill finns flera andra planer på energiintensiva industrietableringar som baserar sig på fossilfri elproduktion. Allt detta kräver en utbyggd elproduktion av stora mått. Frågan är hur vi får utbyggnaden av främst ytterligare vindkraft att gå hand i hand med det växande behovet av el. Marknadsobalanser ger kraftiga prisreaktioner både uppåt och nedåt, vilket påverkar alla elkonsumenter.
Det nordiska elsystemet behöver även ny baskraft, där SMR-reaktorer är ett alternativ. Bristen på reglerkraft, vars behov ökar med ökad andel vindkraft, kan tekniskt lösas enkelt till exempel via gasturbiner eller dieselkraftverk, men i nuvarande marknadsmodell finns inget incitament för sådana investeringar. En lösning på detta är nödvändig ifall vi framöver vill undvika elbristsituationer.
Inom Katternökoncernen är vi välpositionerade för dessa utmaningar. Via Puhuris stora vindkraftsportfölj, pilotprojektet Raahen Monivoima med energilagring och vätgasproduktion samt NordFuels bioraffinaderiprojekt har vi alla möjligheter att också i större skala ta del av kakan i takt med att kommersialiserbara lösningar hittas i fråga om energiomställningen.
