Karolina Isaksson

Förr eller senare börjar alla slöjda

För en österbottning är snickerboa inte en bestraffning. Tvärtom upplever många hantverket som en befrielse och en motvikt till den hektiska vardagen. Men nu knackar digitaliseringen på dörren också till skolans slöjdsal.

Sommaren närmar sig och för många österbottningar innebär det att yllevantarna byts ut mot trädgårdshandskar. Sticksäsongen övergår i odlingssäsong och årets byggprojekt ska sjösättas. Det kan handla om ett växthus, en altan eller en pergola. Stilarna är många men projekten har en sak gemensamt – de ska byggas med egna händer

”I Österbotten har vi en stark tradition att vi ska göra allt själva, och i min omgivning börjar alla förr eller senare med någon praktisk hobby. Många vill ha en motvikt till sittande jobb framför datorn eller bara annars känner att de mår bra av att arbeta med händerna”, säger Juha Hartvik, som doktorerat i slöjdpedagogik och i dag är universitetslärare i ämnet vid Åbo Akademi i Vasa.

Talangerna för handarbete växlar, men alla som är uppvuxna i Österbotten har fått en grund i hur man spikar ihop en fågelholk, virkar en grytlapp eller binder en bastukvast.

”Slöjdundervisning i skolan är en nordisk grej och i Finland ligger vi bra till i jämförelse med Norge och Sverige. Vi har slöjd redan från förskolan och ettan, när upptäckarlusten är som störst, men vi kunde bli ännu bättre på att förvalta intresset också i tonåren.”

 

Sådan far, sådan son
Den som har barn i lågstadie- eller högstadieåldern kan plötsligt kastas tillbaka i tiden när junioren kommer hem med nästan identiska hantverk som man själv tillverkade i slöjden för flera decennier sedan. Ännu håller den traditionella slöjden ställningarna, men det pågår en kamp om vad som ska ingå i slöjdundervisningen. Ny teknik som 3D-skrivare, programmerbara kretsar och elektronik smyger sig in i slöjdsalarna och på vissa håll har även robotik blivit en del av slöjdundervisningen.

”Allt kan inte rymmas inom slöjdundervisningen. Här i Österbotten har vi det traditionella hantverket som vi naturligtvis ska värna om, men det finns ny teknik som mycket väl kan integreras i slöjd. Till exempel kommer tillverkningen med 3D-teknik som en skänk från ovan, eftersom det ligger mittemellan hårda och mjuka material och det finns en tydlig väg från ritning till färdig produkt.”

Robotik är han däremot mer fundersam över.

”Kan det räknas som slöjd, när man inte vet vad slutprodukten blir? Själv är jag tveksam, men robotik har fått ett fotfäste i slöjdundervisningen på en del andra håll i landet.”

 

Slöjda med iPadfingrar
Båtindustrin i Österbotten brukar efterlysa skickliga hantverkare som har utbildning i CNC-teknik och andra moderna verkstadsmaskiner. Juha Hartvik påminner om att skolans slöjdundervisning i första hand är allmänbildande, inte yrkesförberedande.

”Det är bra att bekanta sig med CNC-maskiner i skolan, men slöjdundervisningen ska vara bred. Oberoende av vad vi ska börja jobba med behöver vi lära oss att tänka i flera steg, lära oss om materialens hållbarhet, träna på motorik och uthållighet.”

För den diginativa generationen är slöjdundervisningen i skolan i många fall den första kontakten med nål och tråd, hammare och spik. Och det märks.

”Ibland suckar vi över att kunskapsnivåerna hos eleverna bara går neråt, men i stället borde vi se vilka fina möjligheter vi har att väcka intresset och lära dem det vi tycker att de borde kunna.”

duvi_171219-1_0163_webb.jpg

”Skolsystemet i Finland har präglats av en bra lärar-utbildning. Lärare ges frihet att tänka själva, så även i slöjd”, säger Juha Hartvik, universitetslärare i slöjdpedagogik.

 

Lås inte in verktygen
Den finländska skolan har väckt beundran i hela världen, och enligt Hartvik beror framgångarna till stor del på en bra lärarutbildning. Lärare i Finland ges frihet att tänka själva, så även i slöjd.

I den nya läroplanen berörs slöjdundervisningen utifrån begrepp som mångmaterialitet, helhetsskapande undervisning, dokumentering och digitalisering, men det är upp till varje lärare att bestämma vilka material och tekniker som eleverna ska arbeta med.

”Det ger en stor frihet men sätter också ett ansvar på varje lärare att se till att undervisningen är mångsidig.”

Slöjdlärarna har också ett stort ansvar för säkerheten på sina arbetsplatser. Även om Juha Hartvik är mån om att slöjdsalarna ska vara trygga platser för alla, vill han inte se ett regelverk som begränsar barnen från att slöjda. Han tar ett exempel från när en slöjdsal i Vasa fick besök av en grupp Pisaturister från USA.

”De var helt häpna över att våra verktygsskåp var olåsta under lektionstid. Jag hoppas att vi aldrig kommer till den punkten att knivar och sågar måste låsas in på slöjdtimmarna. Det skulle verkligen vara en katastrof för slöjdundervisningen.”

 

 

swot_sv.jpg

Juha Hartviks mini-SWOT om det österbottniska landskapet.
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail to someone
TEXT: Johan Svenlin BILDER: Karolina Isaksson