Vi har i dag lägre elpriser än på femton år. Detta gläder givetvis alla konsumenter och är bra också för exportindustrin.
Hur har vi hamnat i denna rea på el? Det är en kombination av en lång lågkonjunktur med allt lägre elförbrukning, ett vattenår med rekordproduktion och ett par milda vintrar. Samtidigt har vi fått ett stort tillskott av vindkraft, subventionerad till närmare 70 procent.
Rean på elpriset har haft drastiska effekter för kondenskraften, den kraftproduktion som producerar bara el. I takt med att vindkraften har ätit driftstid av kolkondenskraftverken, har dessa blivit olönsamma och de flesta av dem har nu stängts.
Detta är positivt för koldioxidbalansen men fatalt för kraftbalansen. Tack vare kolkondensen har vi klarat förbrukningstopparna vintertid och haft reservkraft när vattenkraftsproduktionen sinat.
Kraftverk som tas ur bruk måste ersättas av nya. Enligt olika studier (Villmanstrands Tekniska högskola, VTT) borde börspriset ligga långsiktigt över 50 euro/MWh för att marknadsbaserad ny kraftproduktion ska ha möjlighet att överleva.
Vi kan inte lita på att våra grannar alltid kan hjälpa oss. Om Sveriges kärnkraft, som länge utgjort ryggraden i vår elimport, dessutom stängs ner, har det dramatiska konsekvenser för Finland.
Vi behöver ny kraftproduktion, sådan som är oberoende av vädret, och vi måste då välja. Ska den vara subventionerad eller inte? Den avskräckande prislappen för skattebetalarna för vindkraftsstödet blir 3,6 miljarder euro, vid oförändrat elpris under den fortsatta subventionstiden.
Jag tror som Pekka Lundmark (se s. 4) att vi måste tillbaka till en marknadsbaserad produktion. Men hur klarar vi de tolv år med vindkraftsstöd som ännu återstår? Och vad händer när perioden med artificiellt nedpressade priser går mot sitt slut?
Om medicinen mot effektbrist är högre priser, för att locka till marknadsmässiga nyinvesteringar, tar det åtskilliga år innan den nya kraftproduktionen är på plats. Ska denna dessutom vara koldioxidfri, kan det ta ännu längre.
Min prognos är att vi under en övergångsperiod nödgas till en effektavgift för att inte ännu mer av Finlands kraftproduktion ska försvinna. Denna avgift bör vara marknadsbaserad.
Ett annat alternativ är en stor effektreserv som kan aktiveras med kort varsel. Vid senaste konsumtionstopp den 7 januari i år var importen hela 4 300 megawatt. Den nuvarande effektreserven på 300 megawatt är i jämförelse en droppe i havet.
En trygg elförsörjning är ett måste för vår industri och nödvändig för ett modernt samhälle. Besluten för att säkerställa detta är brådskande!
