Efter fängelsevistelsen inledde Gus Hall en kampanj för att ersätta den sittande generalsekreteraren i kommunistpartiet, Eugene Dennis. Bland annat beskyllde Hall sin rival för feghet genom att denne inte hade velat avvika från sitt straff 1951.
Gus Hall vann valet och skulle komma att lämna generalsekreterarposten först kort före sin död i oktober 2000.
Att i över fyrtio år leda ett politiskt parti får sägas vara ganska unikt, även i fråga om ett kommunistparti. Bland annat var Gus Hall partiets kandidat i fyra presidentval, 1972, 1976, 1980 och 1984, de två sista gångerna med den berömda medborgarrättsaktivisten Angela Davies som vicepresidentkandidat.
Valframgångarna blev obetydliga. Som mest fick Gus Hall 58 709 röster (1976), färre än den arga konkurrenten Socialist Workers Party, med trotskistisk bakgrund.
Redan i tonåren ska Gus Hall ha beskrivit Lenins Imperialismen som kapitalismens högsta stadium som sin favoritbok och Lenins läror blev han trogen livet ut. Följdriktigt tilldelades han Leninorden, den högst rankade i Sovjetunionen.
Åsikterna om Gus Halls person varierar. Hans sociala talang och politiska skicklighet betonas, vid möten hälsade han på alla och mindes deras namn. Men han beskrivs också som nedlåtande och antiintellektuell. Enligt en karakteristik var han självcentrerad och blev med åren allt mer imponerad av sin egen betydelse.
Ett exempel gavs i samband med ett Moskvabesök 1966. Han gjorde affär av att han trots sin förstaklassbiljett serverades bara ekonomiklassmat. När han på flygplatsen inte möttes av sin sovjetiska motsvarighet Leonid Brezjnev, utan av två andra medlemmar i politbyrån, ska Gus Hall ha varit så förtörnad att han övervägt att resa hem i förtid.
Inför Moskvabesöket tillbringade Gus Hall tre dagar i Finland, hans första besök i föräldrarnas hemland.
Mitt under ett möte i kommunistpartiets högkvarter i Helsingfors ankom ett telefonsamtal till Gus Hall. I Lappo hade man kvällen innan sett den amerikanska gästen i tv-nyheterna och ville enträget få kontakt med den berömda släktingen.
Det blev ett långt samtal. Gus Hall fick höra att han var påtagligt lik sin farfar Kustaa Halperi. Släktingarna var nu angelägna om att få träffa Gus också på hemmaplan i Lappo.
Anna-Liisa Hyvönen, partiets internationella sekreterare, kunde berätta att Gus Hall blivit så tagen av samtalet att han inte genast ville återvända till mötesrummet. ”Jag behöver för en stund få vara Kustaa Halperi”, hade han förklarat.
Fler besök i Finland skulle det inte bli för Gus Hall.
Slutskedet av hans liv färgades av ett uppseendeväckande avslöjande. Hans två mest betrodda kollegor i partiet, bröderna Morris och Jack Childs, visade sig inte bara ha varit sovjetiska agenter, utan även FBI-agenter. Under 25 långa år, från 1958 till 1982, informerade de detaljerat FBI om vad som hände i Gus Halls parti.
Bröderna Childs var dessutom de enda som kände till att stora pengar, 28 miljoner dollar, genom åren betalades ut till Gus Hall personligen från det sovjetiska kommunistpartiet. Med stöd av dessa pengar kunde Gus Hall styra sitt parti som han ville. En inte obetydlig del av pengarna gick till att finansiera hans egna, ibland extravaganta vanor.
Exempel på Gus Halls släktingar
Vihtori Kosola, bonde, politiker, var fjärde kusin med Gus Hall.
Marissa Mayer, vd för Yahoo, morfar var femte kusin med Gus Hall.
Lisa Niemi, amerikansk skådespelare och dansare, farfar var femte kusin med Gus Hall.
Pamela Anderson, fotomodell och skådespelare, farfars mor var sjunde kusin med Gus Hall.
Jean Sibelius, kompositör, var nionde kusin med Gus Halls farfars mor.
Viljo Revell, arkitekt, var nionde kusin med Gus Halls farfars mor.
Johan Ludvig Runeberg, nationalskald, var nionde kusin med Gus Halls morfars mormor.
Tauno Palo (Brännäs), skådespelare och sångare, var elfte kusin med Gus Halls farfar.
Sanna Marin, statsminister, är tolfte kusin med Gus Hall.
Jussi Halla-aho, lingvist och politiker, morfar var tolfte kusin med Gus Hall.
