Mycket forskning har ägnats frågan om Johan Ludvig Runeberg utformade sina fiktiva karaktärer utifrån verkliga historiska förebilder. Fanns det till exempel en riktig Lotta Svärd?
Ofta har frågan uppenbarligen ställts av fosterländska skäl. Om Runeberg inte hittade på alltsammans, utan återberättade fakta – om än med lite poetisk krydda – så borde ju till exempel Fänrik Ståls sägner kunna ses som en verifikation över finländskt kynne och hjältemod, sådant det kom till uttryck under kriget 1808–1809.
En av dem som ägnade mycket tid åt frågan var Oskar Rancken, från 1854 lektor i historia och geografi vid Vasa gymnasium. Eftersom gymnasiet efter Vasa brand 1852 var verksamt i Jakobstad till 1863, kom denna Runebergs födelsestad att under nio år vara också hans hemstad.
Året efter återflytten till Vasa publicerade Oskar Rancken en utredning, Fänrik Ståls hjeltar och skådeplatsen för deras bragder, i en bok med Albert Bonnier som utgivare.
Ranckens underrubrik var ”Biografiska och topografiska anteckningar”. Läsarna fick veta att en soldat Mathias Bång från Kronoby ”kunde anses” vara ”den verklige förebilden för den typ av en finsk krigare” som Runeberg gestaltat som Sven Dufva. Bång räknades som ”jyssom lite göylo”, det vill säga knäpp.
Detta hade Rancken fått sig berättat av en gammal veteran från 1808–1809 års krig, soldaten Salm på Fäboda torp, en soldat som också Runeberg sägs ha intervjuat.
Krigsmannen Munter förklaras återgå på en soldat hemma i Vörå och fänrik Stål själv på en underofficer Palander från Ruovesi.
Dikten om Lotta Svärd skrevs av Runeberg 1853 och publicerades i del två av Fänrik Ståls sägner 1860. Den tuffa marketenterskan Lotta Svärd, som sätter den fega dragonen på plats och ger den tappre torparynglingen en stor gratissup, blev snabbt en välkänd och närmast folkkär gestalt.
Gånge Rolf, pseudonym för mångårige rektorn för Nykarleby folkskoleseminarium Emil Wichmann, menade sig 1925 ha hittat förebilden i en rikssvensk soldathustru, som följt sin man Flink i kriget 1788–1790.
I slaget vid Svensksund, där Flink stupade, ska hustrun ha hämnats sin man och efter det ha fått tapperhetsmedalj av kung Gustav III själv. ”Med denna medalj ståtade hon sedan på Stockholms gator, där hon gick med sin korg på armen och lik en ny Karin Månsdotter sålde äppel och citroner”, enligt Wichmann.
Denna änkefru Flink ska sedan ha inspirerat den svenska författaren Euphrosyne (pseudonym för Julie Nyberg), som i en dikt år 1832 beskriver en amazon från Gustav III:s krig – ett diktverk som Runeberg uttalade sig positivt om.
Julie Nyberg beskriver i sin dikt hur Flinck stupar i Svensksundslaget, varefter hans hustru hämnas ”så att bajonetten purprad sken i hennes hand av ryssblod tvagen”.
Tre år senare återkom Emil Wichmann på nytt till saken. Han hade hittat en annan förebild, och nu var han säker på sin sak. Lotta Svärd återgick på Brita Johanna Granlund, dotter till tulltjänstemannen i Gamlakarleby Zacharis Granlund och hans hustru Brita Maria, född Kronqvist.
Brita Johanna hade vid sjutton års ålder år 1800 gift sig med fanjunkaren Abraham Ahlbäck, förebild till Runebergs korpral Svärd, Lottas man, som tjänstgjorde vid Pyhäjärvi kompani i kungliga Österbottens infanteriregemente.
När Abraham våren 1808 följde den finska armén i dess reträtt norrut, följde hans ”hurtiga och modiga hustru” med, enligt Wichmann. Antagligen inte bara för att hon var varmt fäst vid sin man, utan även av pekuniära skäl, ”ty Brita var ju född Kokkolabo”.
Sedan i Yppäri i Pyhäjoki gick den ryska arméns förtrupper under Kulneff till angrepp och vann en seger. Britas biträde i marketenteriet ska ha blivit svårt sårad, samtidigt som hon själv just dessa dagar födde makarnas förstfödda barn, en gosse. Mor och son stannade kvar på orten, medan Abraham fortsatte med armén i dess reträtt norrut.
Efter segern i Siikajoki ett par dagar senare vände den finska armén emellertid på nytt söderut. Brita lämnade då sin pilt i anförvanters vård och följde åter sin man och gjorde affärer.
”När en bonde försökte lura henne med en smörklick och uppgav falskt dess vikt, löste madam Ahlbäck sitt ena strumpeband och knöt det kring sin betsman, och när hon fann att smöret var lättare än det uppgivits, gav hon säljaren en så duktig örfil, att han damp omkull”, vet Wichmann berätta.
Traditionen berättar även att madam Ahlbäck enligt tidens sed inte heller föraktade att ta sig en liten styrketår, enär ”ett glas ger tröst, och vi behöva den ju envar!”
Efter kriget flyttade makarna Ahlbäck – i verkligheten stupade fanjunkaren inte – tillbaka till Gamlakarleby. Brita ska här åter ha visat prov på sin österbottniska energi, enligt Emil Wichmann:
”Hennes tjänstejungfru insjuknade i en epidemi, och intet sjukhus fanns då ännu i staden, men väl en fond, ’Libeckska fonden’, för inrättande av ett sjukhus. Madamen gick då direkt och utan krus till magistraten och fordrade att fonden genast skulle tas i anspråk för sjukhusets inrättande – eljest! o.s.v. Och sjukhuset kom verkligen till stånd, och existerar ännu i denna stund.”
Två år senare dog fanjunkaren i hjärtslag, och Brita gifte sig med sadelmakaren Anders Gustav Smedbäck. Efter dennes död 1848 flyttade Brita till Jakobstad, där sonen Karl Aron Ahlbäck etablerat sig som bokbindare. Här slutade hon elva år senare sin levnad.
Enligt traditionen var Brita en reslig, vacker österbottnisk jänta med strålande bruna ögon, ett utseende som sägs ha gått i arv till hennes efterlevande barnbarn, särskilt den nästyngsta, Julia, som blev hustru till bankföreståndaren och skolläraren Emil Forsander i Pedersöre.
Detta hade Emil Wichmann fått sig berättat av Forsander själv. Uppgifterna hade kontrollerats hos äldre jakobstadsbor, som känt den historiska madammen, ”mycket omtalad i dessa nejder”, enligt Wichmann, i den artikel i Hufvudstadsbladet där han 1928 presenterade Brita som förebilden till Lotta Svärd.
Wichmann ger sedan ännu upplysningen att en av Runebergs umgängesvänner ska ha meddelat honom traditionen, varefter Runeberg högst intresserad ska ha uppsökt Britas son, som sedan hänvisade diktaren till sina föräldrars gamla krigskamrat, soldaten Bly, som efter kriget hade bosatt sig i Larsmo.
Runeberg ska då ha bjudit Bly och några andra krigsveteraner till sig på toddy och pumpat dem ordentligt på allt de visste om ”salig mamma”.
”Den verkliga förebilden till Lotta Svärd är således numera återfunnen”, förklarar Emil Wichmann.
En krigsveteran Elias Bly bodde verkligen i Larsmo, vid Gertruds, död 86 år gammal 1869.
Dessvärre återstår trots allt ett antal oklara frågor. Enligt Wichmanns beskrivning ska Runeberg ha uppsökt Britas son först efter hennes död. Men Brita dog 1859, medan Runeberg enligt biografiska källor inte besökte Jakobstad efter 1851. Även annat i kronologin stämmer inte.
Senare litteraturforskare tror inte på Wichmanns berättelse. Professorn i svensk litteratur vid Helsingfors universitet Johan Wrede är mycket tydlig med att Runeberg i fråga om Lotta Svärd ”inte varit bunden av någon faktisk förebild”. Samma gäller många andra av hans fiktiva gestalter.
Säkert byggde Runeberg, som andra författare, emellanåt sina fiktiva figurer på människor de mött eller hört talas om. Och säkert var läsarna, då som nu, benägna att på motsvarande sätt söka likheter mellan verkligt och fiktivt.
Fiktiv eller inte, Lotta Svärd har fått många likes av diktens läsare nu i 162 år. Lotta Svärd-organisationen i Finland registrerades i september 1920. Liknande frivilligorganisationer grundades också i övriga nordiska länder: Riksförbundet Sveriges lottakårer, Norges Lotteforbund och i Danmark Lottekorps.
I motsats till det finländska lottaförbundet, som förbjöds efter fredsavtalet 1944, är organisationerna fortfarande verksamma i grannländerna, i Danmark sedan 1989 inlemmat som en del av försvarsorganisationen.
Exempel på Brita Ahlbäcks släktingar
Torvald Perman, lektor, Brita var morfars farmor.
Greta Haapasalo (Kantele-Kreeta), folkmusiker, fadern var syssling med Brita.
Johan Ludvig Runeberg, författare, morfar var fjärde kusin med Brita.
Peter Kankkonen, tidigare kyrkoherde, farfars mormor var småkusin med Brita.
Marita Liulia, konstnär, farmors mormors far var femte kusin med Brita.
Kari Kanala, präst, farfars farmors far var syssling med Brita.
Johanna Försti, sångerska, mormors farmors farfar var fjärde kusin med Brita.
Gösta Karlsson, pensionerad rektor, hundraåring, farfars farfars far var fjärde kusin med Brita.
Petra Olli, brottare och tränare, farfars farfars farmors mor var fjärde kusin med Brita.
Lea Kleemola, skådespelare och regissör, farfars farmors farfar var syssling med Brita.
