Ända sedan den första handburna mobiltelefonen kom har den delat människor. Vissa har genast tagit till sig nya modeller, funktioner och appar, medan andra förhållit sig skeptiskt till de ständiga nymodigheterna.
Optimisterna framhåller att mobilen förbättrat livskvaliteten, ökat tryggheten och främjat sociala kontakter, medan pessimisterna fokuserar på strålning, näthat eller baksidor med övervakningssamhället.
Till och med en forskare, som ägnat hela sin karriär åt att studera möten mellan människa och teknologi, är kluven.
”Jag har ett hatkärleksförhållande till min mobiltelefon. Jag vet att jag inte kan leva utan den, men min ambition är att den inte ska vara min första kontakt när jag vaknar på morgonen”, säger Jaana Leikas, docent och ledande forskare på statens forskningsinstitut VTT.
Hennes expertisområde är etiska frågeställningar kring teknologi och i synnerhet den växande grenen artificiell intelligens. Vi träffas för en intervju på ett café i centrala Tammerfors, där hon bor och jobbar. Inför hösten ser hon fram emot att börja ta sig till arbetsplatsen med någon av stadens nya spårvagnar som susar förbi utanför fönstret.
”Det är ett stort lyft för Tammerfors att vi fått spårvagnstrafik. För min egen del kan jag nu ta mig nästan hela vägen hemifrån till jobbet med spårvagn.”
Även i spårvagnstrafiken är mobilen numera en central del. I stället för att ha ett skilt kort för månadsbiljetten kan denna laddas ner till mobilen. Jaana Leikas beskriver mobiltelefonen som ett oumbärligt stödverktyg för att hantera den moderna livsstilen, och genom åren har hon flera gånger ändrat synen på sin egen mobiltelefonanvändning.
”För några år sedan sa jag att mobiltelefonen inte kommer med i svampskogen. När 112-appen kom, insåg jag att det visst kan vara bra att ha med mobilen i skogen i alla fall. Jag håller än så länge fast vid att julhälsningar via mobilen inte kan ersätta julkort, men bäst att inte vara alltför säker på den saken heller.”
I hennes ambivalenta förhållande till mobiltelefonen ser hon många fördelar.
”Visst är det bra att man alltid kan vara tillgänglig och få information när man behöver den. Under pandemin har mobilen åter visat sig otroligt viktig för olika ändamål. En modern mobiltelefon innehåller dessutom så många funktioner att var och en kan bestämma hur den ska användas. Som när Remontti Reiska sa att han använder sin mobil mest som ficklampa.”
Och även om en vanlig mobiltelefon i dag inrymmer funktioner som för 20 år sedan krävde tiotals olika apparater, ser Jaana Leikas möjligheter att utnyttja mobilnäten för många fler tjänster. Hon ger ett exempel från uppstartsbolaget Bttn.
”Jag och min pappa bodde 350 kilometer ifrån varandra och ville hålla daglig kontakt, men ingen av oss var speciellt förtjust i telefonsamtal. Varje morgon när min pappa steg upp och åt frukost, tryckte han på en knapp i köket, och genast skickades ett meddelande till min mobil med texten: God morgon, Jaana!”
”Jag kunde svara med ett standardmeddelande, och vi visste båda att den andra var okej. Det är en härlig applikation, och jag efterlyser mer sådana praktiska tillämpningar av den befintliga teknologin.”
Nackdelarna och farorna då? Jaana Leikas ser fyra stora problematiska teman kring användningen av mobiltelefon.
”Teknik kan användas till fantastiska livsförbättrande ändamål, men även till fullständigt vidriga syften. När det uppstår nya etiska gränsfall, bör de diskuteras öppet. Världen blir inte bättre om man ignorerar problem.”
Det första handlar om att alla måste inkluderas i ett jämlikt samhälle. Mobiltelefoni har visserligen kostnadsmässigt blivit tillgänglig för alla samhällsklasser, men det finns grupper som hamnat utanför dagliga samhällsfunktioner.
”Viktiga saker i livet, som hälsotjänster och bankärenden, ska numera skötas via mobiltelefon. Det finns stora grupper, framför allt bland äldre och personer med specialbehov, som helt enkelt inte klarar av det. Det är fruktansvärt att människor behandlas så.”
Ett annat problem är skärmarnas hypnotiska inverkan på sina användare.
”Folk är inte närvarande i rummet, här och nu. Man ser föräldrar på stan som stirrar i sina mobiler i stället för att umgås med sina barn.”
Hon oroar sig också för att läsandet tappat terräng till förmån för lättsmälta klipp på sociala medier.
”Bokläsandet har minskat bland unga, i stället läser de korta inlägg på sociala medier. Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att vi har en hög läskunnighet och kan ta till oss långa och komplicerade texter.”
Det fjärde temat bland nackdelarna handlar om mobiltelefonins miljöpåverkan.
”Tillverkningen av mobiltelefoner tär på naturresurserna, och energiförbrukningen blir bara större och större i takt med att mobilens funktioner ökar. Det kan vi inte heller blunda för.”
Att stoppa utvecklingen och gå bakåt ser Jaana Leikas inte som något alternativ. Mobiltelefonen är här för att stanna. Och utvecklingen kommer att fortsätta.
”Det finns ännu många saker som kan förbättras, och det pågår en ständig produktutveckling. Inom en snar framtid tror jag till exempel att vi kommer att slippa mer och mer av koder och lösenord och i stället använda biometriska identifieringsmetoder. Många kommer nog att uppfatta det som en lättnad.”
De som är födda på 2000-talet har alltid haft mobiltelefonen i sin vardag och använder den som en löstagbar kroppsdel.
”Varje generation är fast i den teknik som den lärde sig som ung. Min generation lärde sig att skriva på skrivmaskin, och därför använder vi pekfingret även på mobilskärmens tangentbord. Småbarn försöker svajpa på tv-rutan och tonåringar skriver med båda tummarna, men de har å sin sida svårt att skriva ett vanligt Worddokument.”
Hon uppmanar alla att ibland ta en paus från sociala medier och i stället lyssna inåt.
”Som forskare förväntas jag använda Twitter och Instagram, det är en del av kommunikationen inom forskarvärlden, men privat har jag inget behov av att uppdatera på sociala medier.”
När hon var ledig i juli-augusti lade hon mobilen ifrån sig under långa stunder och ägnade sig åt traditionella sommarsysslor.
”Under semestern började världen kännas naturligare igen. Jag tycker att det är viktigt att ibland ta ett avbrott och rikta sin uppmärksamhet inåt. En del av livet bör vi hålla fri från skärmar”, säger Jaana Leikas.
