Den nordiska elmarknaden är en föregångare för en effektiv elmarknad. Tack vare den har Norden i dag Europas lägsta elpriser och en ypperlig leveranssäkerhet. Nordisk elproduktionen har bland de lägsta koldioxidutsläppen per producerad kWh och vi går med raska steg mot ett förnyelsebart energisystem. Det mest imponerande är att Norden är en regional elmarknad, där sju länders efterfrågan och produktion av el definierar elpriset.
Norden hanterar en regional produktionshelhet, där ländernas naturliga fördelar inom energiproduktion kompletterar varandra. Från Sverige och Norge importerar vi i Finland till exempel koldioxidfri el, som produceras med vattenkraft, billigare än om vi skulle producera den själva, vilket stöder den finska industrins konkurrenskraft.
Nackdelen är att funktionsduglig fossil produktion läggs ner i Finland, eftersom den inte längre är konkurrenskraftig i den nordiska helheten. Men så fungerar en regional marknad. På Fortum räknar vi att den nordiska elmarknaden och möjligheten till elimport har sänkt elräkningen i Finland med 16 euro/MWh i medeltal under de senaste femton åren, jämfört med att elen skulle ha producerats isolerat i Finland.
Det betyder att de finska konsumenternas årliga elräkning sänkts med mer än en miljard euro.
Även om marknaden är regional, regleras den emellertid nationellt och den underliggande energipolitiken är nationell. Under det senaste året har de fyra nordiska länderna uppdaterat sin nationella energipolitik isolerat från sina grannländers. Länder som Sverige, Finland och Danmark har beslutat att öka andelen av förnyelsebar el genom nationella subventioner.
Nationella subventioner passar dock dåligt in en regional elmarknad, då ett lands subventioner ofrånkomligt stör den regionala marknadsbalansen och påverkar grannländernas investeringsincitament. I praktiken är det svenska beslutet att storskaligt förlänga elcertifikatsystemet i Sverige ett beslut att subventionera grannländernas konsumtion av vindel.
På kort sikt kan nyttan vara stor, men i längden kan inte en regional elmarknad leverera en bra leveranssäkerhet, ifall den bakomliggande energipolitiken inte är koordinerad. Nationella subventioner förstör incitamenten för marknadsbaserade investeringar och äventyrar leveranssäkerheten för oss alla.
Vår andra utmaning är stamnätet. Vi har i dag femton prisområden i Norden, på en marknad med femton miljoner konsumenter. Stamnätsbolagen samlar flaskhalsinkomster på nästan 400 miljoner euro årligen på prisskillnaderna mellan prisområden och använder dessa inkomster nationellt.
På en väl fungerande regional marknad borde vi sträva till att minska mängden prisområden och återinvestera flakshalsinkomsterna i aktiviteter, som bäst stärker det regionala stamnätet. En samnordisk nätplanering skulle förbättra elmarknadens funktion och leveranssäkerheten samt minska den totala kostnaden för energisystemet.
Stamnätsbolagen regleras i dag nationellt på basen av nationella behov. I framtiden borde dessa behov också beakta den gemensamma nordiska nyttan.
Den nordiska energimarknaden har alla förutsättningar att vara framgångsrik också i framtiden. De nordiska energiministrarna gav i fjol Nokias förra vd Jorma Ollila i uppdrag att utreda hur en nordisk energimarknad skulle kunna utvecklas. Ollilas slutrapport väntas inom kort.
Jag tror att den viktigaste rekommendation rapporten skulle kunna ge är en bättre koordinering av och ett bättre samarbete mellan de nationella energipolitiska besluten. Energipolitik är långt nationell också i framtiden, men mera regional koordinering och samarbete behövs.
En välfungerande nordisk elmarknad är kanske inte ett tema som fiskar röster i val, men utan en fungerande nordisk marknad har vi svårt att garantera konkurrenskraftig energi för våra samhällen i framtiden. Därför måste vi påminna politiker och myndigheter om behovet av ett kraftfullare samarbete i energipolitiken och genuint sträva efter den nordiska nyttan.
