Anja-Lovisa Åman och hunden Finn ligger inne i hårdträning inför premiären för årets älgjakt, den 9 oktober. Hösten är högsäsongen för alla som håller på med jakt.
Karolina Isaksson

Nu räknar Anja-Lovisa och Finn dagarna

Snart smäller det och årets höjdpunkt är här. Åtminstone för de tusen­tals jägare som varje år samlas i sina jaktlag för att fälla älg och fylla sina frysar. I Österbotten håller en ny generation på att ta över jakt­traditionerna.

Det är en dimmig måndag morgon i september. Anja-Lovisa Åman ska jobba kvällsskift och tar därför ut hunden Finn, 18 månader gammal, redan i ottan klockan sex. Geväret har hon hemma eftersom jaktsäsongen på älg börjar först om någon vecka.

I dag ska Finn få träna på att spåra. Han släpps fri från kopplet och sticker i väg in i dimman.

”För mig är älgjakten den stora grejen, men jag jagar gärna vitsvanshjort också. Fågeljakt intresserar mig inte alls”, säger hon medan hon skalar en mandarin.

Trots sin ringa ålder har hon lång erfarenhet av jakt.

”Jag har varit ute i skogen med pappa sedan jag var fyra år. För att få mig att börja jaga lovade han att köpa mig ett gevär. Mina två äldre systrar är inte alls intresserade av jakt, även om mellansystern gärna kommer ut på promenad med hundarna i skogen.”

Jägare har ofta sina frysar fulla av utsökta stekar och filéer, men det är också en hobby som kostar pengar.

”Man ska ha gevär, patroner, kläder, olika licenser och dessutom måste man köpa in sig i jaktlagets slakthus. När man som vi har fyra hundar, tillkommer kostnader för mat, veterinärsbesök och en massa annat.”

 

Skjuta eller inte?

Hösten 2021 blir hennes tredje älgjakt. Premiären 2019 kommer hon aldrig att glömma.

”Kvällen innan första jaktdagen tänkte jag att jag nog inte kommer att skjuta även om jag får en älg i sikte. När jag sedan satt på pass i tornet, kom fem älgar förbi. Jag frågade mig själv: Ska jag skjuta eller inte? Klart jag ska, och så sköt jag.”

Det blev träff och hon fällde sin första älg på sitt första pass.

”Jag skakade när jag klättrade ner från tornet. Det var en sådan adrenalinkick. I fjol sköt jag en älgkalv och det var lika häftigt andra gången.”

Efter några minuter hörs ett skall, och Anja-Lovisa Åman tittar på sin GPS-skärm för att se var Finn rör sig.

”Han har fått upp ett spår, men vet inte riktigt hur han ska ta sig över bäcken. Hans pappa Eskil är rädd för vatten och Finn verkar bli likadan. Det är bra att de är försiktiga nära vattendrag.”

 


Hunden Finn håller tillsammans med matte Anja-Lovisa Åman de österbottniska jakttraditionerna levande.
Bild: Karolina Isaksson

 

Jägarens bästa vän

Hunden är jägarens bästa vän och vänskapen odlas också under de månader när jakt inte är tillåten. För Anja-Lovisa Åman, som alltså inte jagar fågel, pågår jaktsäsongen under årets tre sista månader.

”Det är en väääldigt lång offseason. Då stickar jag och motionerar hundarna. Jag har också gått en kurs så att jag kan vara domare i jaktprov för älghund.”

Stickmönstren tenderar också att handla om älgar och hjortar.

Som ung kvinna och jägare har hon stött på nedlåtande kommentarer av äldre män. Hennes intresse blir ibland ifrågasatt av jämnåriga.

”I jaktlaget är jag enda flickan bland drygt 25 karlar, men de känner mig och där behandlas jag som en i gänget. När någon kritiserar oss jägare för att vi skjuter älgar, som är så fina djur, brukar jag svara att varsågod för att vi bidrar till att du kan köra tryggare på vägarna.”

 


Anja-Lovisa Åmans SWOT-analys om jakten i Österbotten.

 

Höjer trafiksäkerheten

Det fanns cirka 82 000 älgar i landet efter fjolårets jakt, enligt Naturresursinstitutet Lukes beräkningar. Årligen sker ett par tusen kollisioner i Finland mellan älg och bil, drygt hälften av dem sker mellan september och december, när älgen aktivt rör på sig.

”Utan älgjakten skulle älgstammen öka enormt och orsaka stora skador i trafiken, men även inom skogsbruket och på jordbruksodlingar. Genom att hålla älgstammen på en viss nivå bidrar älgjägarna rent konkret till att höja trafiksäkerheten”, säger Stefan Pellas, jaktchef på Finlands Viltcentral i området Kust-Österbotten.

Han ser en viss ökning av antalet aktiva jägare i Österbotten och även ett växande intresse för jakt bland unga, vilket syns i de nya jägarexamina som registreras varje år.

”Jaktintresset varierar regionalt, men i vårt område, mellan Lappfjärd och Karleby, har vi cirka 10 000 jägare. En stor del av dem deltar i älgjakten, men i vårt område finns det också många som jagar små rovdjur, som mink och mårdhund. Också de gör en viktig insats”, säger Stefan Pellas.

Tillbaka till de djupa Purmoskogarna, där skallet nu kommer närmare igen. Finn dyker upp ur dimman med tungan hängande ur munnen. Det gäller att toppa formen lagom till älgjaktspremiären. Snart smäller det.

TEXT: Johan Svenlin