Små modulära kärnreaktorer (SMR) nämns nu allt oftare i diskussionen om en energiproduktion utan utsläpp av koldioxid. Teknologiska forskningscentralen VTT:s vd Antti Vasara nämner SMR som ett framtidshopp för finländsk industri. Men det gäller att klara av att kommersialisera teknologin.
Finland ska vara klimatneutralt om femton år, om målsättningarna i det nuvarande regeringsprogrammet ska nås. För att komma så långt är åtgärder både inom trafiken och inom energiproduktionen centrala.
Det här är ett skäl till att diskussionen om små modulära reaktorer tagit fart. USA är ett föregångsland, men Finland har alla möjligheter att bli europeisk föregångare när det gäller SMR specifikt för produktion av fjärrvärme, tror man på VTT.
I Finland jobbar både VTT och det tekniska universitetet i Villmanstrand-Lahtis på att utveckla SMR för fjärrvärmeproduktion. Den finländska elproduktionen är redan på god väg att bli klimatneutral, fjärrvärmeproduktionen sker däremot fortfarande delvis med hjälp av fossila bränslen. Förnybar energi som sol eller vind ger i nuläget inte möjlighet till någon storskalig värmeproduktion som Finlands och Nordens kalla vintrar behöver.
En annan motivering till att producera små reaktorer för fjärrvärmeproduktion i Finland är att de rent tekniska kraven är mindre än för större reaktorer. Reaktorn behöver värma upp vattenånga till bara cirka 100 grader, medan elproduktion kräver ett högre tryck och en ångtemperatur på omkring 300 grader.
SMR anses dessutom vara säkrare än stora kärnkraftverk. Den kärntekniska kunskapen finns i ett Finland som bygger nya kärnkraftverk. Att utveckla och sälja små reaktorer skulle därför vara en lågt hängande frukt att ta vara på, anser man på VTT.
Ett modulärt kraftverk kan ha en effekt på allt mellan 150 och 1 000 megawatt, beroende på hur många moduler man sätter ihop. Effekten påverkas också av vilket ändamål kraftverket är ämnat för, el eller fjärrvärme. Jämfört med ett klassiskt kärnkraftverk är effekten så pass mycket lägre att reaktorerna ska kunna svalna utan extra åtgärder, om de av något skäl behöver köras ner.
Modulerna produceras i en fabrik och reaktorerna kan sedan skeppas ut för installation. Antalet moduler avgör kraftverkets effekt. Den anpassningsbara storleken gör att de passar för mindre orter eller i glesbygden. Också europeiska företag har redan prototyper.
Intresset för SMR har vaknat också bland en del lokalpolitiker. I städer som Helsingfors, Esbo och Åbo har politiker till och med från grönt håll tagit initiativ för att utreda möjligheterna att bygga reaktorer, för att tillgodose kommunernas behov av värme.
Trots att man i Finland nu talar om de små reaktorerna som en kommersiell möjlighet jobbar nordiska kraftbolag som Fortum och Vattenfall på studier tillsammans med estniska Fermi Energia, som redan meddelat att bolaget avser att bygga Europas första SMR i Estland. Det estniska miljöministeriet konstaterade i ett memorandum i somras att ett första kraftverk kunde stå klart tidigast 2035. Tre estniska kommuner har anmält intresse för projektet.
Alla är ändå inte lika entusiastiska som VTT eller Fermi Energia. I en intervju i Hufvudstadsbladet i maj sade Fennovoimas färske vd Joachim Specht att han inte ser SMR som någon konkurrent till de traditionella, stora kärnkraftverken. Tekniken är långt ifrån färdigt utvecklad och SMR inte prövat på allvar någonstans, sade han då.
Specht kan ha rätt i att det krävs ett fortsatt utvecklingsarbete innan någon kan inleda serieproduktion av modulära reaktorer och innan produkten är kommersiellt gångbar. Det måste dessutom finnas både en politisk acceptans för och en ekonomisk lönsamhet i reaktorerna.
Ska Finland och EU nå klimatneutralitet måste vi ändå ta vara på alla produktionsmöjligheter som inte ger upphov till utsläpp av koldioxid. Och vill Finland bli föregångare krävs snabba beslut, för konkurrensen inom SMR blir hård.
