Panikåtgärder när Sverige plötsligt står inför elbrist

Kreativt räddningspaket ska rädda Stockholm från mörkläggning

Den senaste tidens debattämne i energibranschen i Sverige är vad de politiska paketen gällande energiförsörjningen i Stockholms- och Malmöregionerna egentligen innehåller och hur de påverkar spelreglerna i energisystemet.

Bakgrunden är att man på allt fler orter i landet plötsligt sett sig stå inför att kapaciteten i de överliggande elnäten – de som ska föra in el till området från andra delar av landet – inte kommer att räcka till för det snabbt ökande elbehovet.

Det här blev akut då den svenska regeringen i somras oväntat skärpte skatten på kraftvärme och avfallsförbränning och flera elproducenter tog beslut att stänga ner elproduktion på grund av olönsamhet.

Med vintern inför dörren och ett hotande effektunderskott på 320 megawatt i Stockholm uppstod något av panik bland dem som skulle komma att behöva förklara sig. Som en räddande ängel kallade energiministern Anders Ygeman den 25 oktober till presskonferenser både i Stockholm och Malmö och presenterade lösningar på problemen.

Det blev egendomliga presskonferenser, då ministern och de involverade bolagen inte var pigga på att närmare beskriva hur de lösningar de kommit överens om såg ut. Nedan en kort sammanfattning av det som är känt.

I Stockholm är en grundpelare i paketet att Stockholm Exergi (det lokala energibolag som ägs till hälften av Stockholms stad, till hälften av Fortum) lovat Ellevio (det elnätsbolag som levererar eleffekt lokalt i Stockholm) att under de kommande tolv åren tillhandahålla 320 megawatt förnybar eleffekt lokalt i Stockholm.

Under dessa tolv år förväntas stamnätsoperatören Svenska kraftnät hinna bygga ut sina nät så att de utifrån kan tillföra Stockholmsområdet tillräckligt med el i framtiden.

Den känsliga frågan är hur de tillkommande extrakostnaderna finansieras. Att bara debitera dem rakt av mot slutkunderna är politiskt omöjligt, inte minst efter att Anders Ygeman profilerat sig som en minister som ska få elnätsbolagen att sänka priserna.

En annan känslig fråga handlar om förnybarhet. Inte ens Stockholm har lyckats göra sig helt av med kolet. När kritik på denna punkt aktualiserades, kom efter en tid ett tilläggsbesked: den nu pågående vintern ska bli den sista kolvintern i Stockholm. Detta ska ske genom att kolet ersätts med, mycket dyrare, bioolja.

I korthet ska Stockholmspaketet finansieras från tre nya särskilda källor. Alla tre kan betecknas som kreativa:

• Ellevio får rätt att ta ”underintäkten” från reglerperioden 2012-2015 in i kommande reglerperioder – det betyder att Ellevio i efterhand får debitera kunderna extrakostnader som bokförs i den tidigare intäktsramen.

• Stockholm Exergi får i sitt renoveringsprogram av sina anläggningar, för övergång till bioenergi, utnyttja så kallade beredskapsmedel. Sådana uppbärs av Svenska kraftnät, rikets elberedskapsmyndighet, och är avsedda ”för händelser som krig, terrorhandlingar och jordbävningar”, enligt myndighetens hemsida. I en hemställan till regeringen har Svenska kraftnät begärt en miljard kronor (c. 95 miljoner euro) i extra medel.

• En tredje finansieringskälla blir nätkapacitetsreserven. Denna, som styrs av Energimarknadsinspektion, syftar på ”inköpta kapacitetstjänster från elproducenter eller förbrukare som är nödvändiga för driften av nätet och som inte kan tillhandahållas genom ökat abonnemang från överliggande nät”, dvs. från stamnätet. För Ellevios behov i Stockholm innebär det en intäkt på 253 miljoner kronor (c. 24 miljoner euro) för perioden 2020–2023.

Det som inte tagits till diskussion är att nätkapacitetsmedlen innebär att även en del nätkunder i andra delar av landet, som Dalarna och Hälsingland, kommer att delta i kostnaderna i Stockholm.

I Malmöområdet ska räddningspaketet möjliggöra att den tillgängliga effekten räcker fram till 2024, då stamnäten till södra Sverige ska vara utbyggda för de framtida behoven. Paketet har här tre helt annorlunda beståndsdelar: kraftproduktion med biogas i Heleneholmsverket, flexibilitetslösningar och mothandel av el från utlandet.

Finansiellt är även här nätkapacitetsreserven central, nämligen genom att finansiera den ombyggnad som behövs för att Heleneholmsverket ska kunna drivas med biogas. Här handlar det om 400 miljoner kronor (c. 38 miljoner euro) under fyra år, också här skulle kostnaden i Malmöområdet hänskjutas till en del kunder på annat håll i landet.

Den nämnda lokala flexibilitetsmarknaden SWITCH på 60 megawatt, planerad sedan tidigare, sjösattes redan den 5 november.

Den tredje delen i paketet, mothandel av el från utlandet, lyftes i media flera gånger fram av Ygeman. Genom mothandel kan den behöriga myndigheten (Svenska kraftnät) ge egna order om elleveranserna och stoppa den elhandel som styrs på marknadsvillkor.

Ygemans uttalanden föranledde en uppmärksammad pro­test från Svenska kraftnät, som förklarade att även om mothandel kan användas som ett redskap rent legalt, är det ”en ineffektiv metod som innebär snedvriden marknadsstyrning och ineffektivitet.” Man bad helt sonika regeringen ta bort inslaget om mothandel från sin hemsida.

Hur efterspelet till alla dessa innovativa lösningar kom­mer att utvecklas återstår att se. Fortfarande ger ministern och de berörda bolagen detaljer bara motvilligt eller inte alls. Samtidigt menar andra att det är just en debatt som behövs, eftersom regelverken ges långtgående nytolkningar och dessa uppenbart är marknadspåverkande.

Till exempel är det för en regionnätägare som Ellevio normalt inte tillåtet att köpa elproduktion – nu får Ellevio göra det i alla fall. Likadant i Malmö, där är det till och med är fråga om att båda sidorna av affären sker inom samma koncern, Eon och Eon Energidistribution.

Sammanfattningsvis: Först har politiker och myndigheter skapat ett strikt regelverk gällande rollfördelningen på och kring elmarknaden. Sedan hokus pokus – så uppfattar många det – är det nya regler som gäller.

Speciallösningarna för Stockholm och Malmö har redan inspirerat aktörerna också på andra orter att, med politikens hjälp, söka speciallösningar för egen del. Nätkapacitetsbrist finns redan eller är på väg att uppkomma åtminstone i Göteborg, Uppsala, Mälardalen, Linköping, Norrköping och några kuststäder i norra Sverige.

En annan fråga är hur efterverkningarna blir på nordisk nivå. Politikerna har länge och engagerat lovordat en gemensam nordisk marknad. Men i en sådan kan inte länderna tillämpa reglerna olika.