Många av Bottniska Vikens hamnar har under det senaste året fyllts med komponenter för vindkraften, som just nu byggs ut med full fart både i Finland och Sverige.
Ju mer vindkraft vi bygger, desto mer volatilt blir marknadspriset på el. Vid blåsigt väder och välfyllda vattenmagasin i Norden sjunker marknadspriset stundtals till noll eller ännu lägre. Har vi å andra sidan, som 2021, ett torrt och vindfattigt år, drar elpriserna i väg uppåt och drivs genom importbehovet upp till den ännu högre nivån i Centraleuropa.
Med det får den tyska avvecklingen av kärnkraften en stor effekt även hos oss, då en del av ersättningen utgörs av fossilt producerad el, vars beskattning i form av utsläppsrätter tiodubblats under de senaste fyra åren. Fossil elproduktionen är numera extremt dyr.
Utsikterna om stora mängder billig el ligger bakom de senaste årens gröna vätgasboom. Ifall el storskaligt kan användas för att via elektrolys spjälka vatten till syre och väte, och vätet kan lagras, öppnar sig intressanta användningsområden.
Ett är att, när elpriset åter är högt, omvänt omvandla vätet till el, vilket samtidigt skulle stabilisera vårt elnät.
En annan användning av väte är som drivmedel för bränsleceller i personbilar och tung trafik.
En tredje användning ligger i att stålindustrin ställer om reduktionsprocessen så att vätgasen ersätter stenkol.
Ett fjärde område är vätgas som råmaterial för andra förnybara bränsletyper.
Detta sammanfattas i EU:s vätgasstrategi från i fjol. Målet är att från och med 2030 ersätta fossila bränslen med vätgas inom de områden där andra alternativ är svåra att hitta. Ett stort antal stödansökningar har redan lämnats för vätgasprojekt.
Tyvärr har vätgasekonomins största problem underkommunicerats vid de entusiastiska seminarierna om den gröna vätgasen och i den politiska diskussionen, nämligen den dåliga verkningsgraden.
Vätgasen är till exempel inte ett alternativ för den lätta trafiken, och även den tunga trafiken är på väg att överge vätgasalternativet. Scania, som legat i framkant för vätgasforskning för tung trafik, meddelade i ett pressmeddelande i år att batteridrift är överlägsen vätgas även för den tunga trafiken.
Vi får hoppas att EU:s stödpaket inte leder till ekonomisk och miljömässig suboptimering för landsvägstrafiken, men risken är uppenbar.
Vätgasens framtid ligger främst i att ersätta stenkol i stålindustrin. Därtill finns ett flertal andra industriprocesser där grön vätgas kan ersätta fossila råvarukomponenter.
Vätgasens förutsättningar i vårt land är goda, speciellt med tanke på att stålindustrin ligger mitt i Finlands vindkraftsområde och genom potentialen att ta tillvara processens spillvärme för fjärrvärmeändamål.
På den svenska sidan av Bottenviken finns samma goda förutsättningar, vilket bäddar för ett naturligt samarbete. Hybrit-piloten i Luleå, vars erfarenheter även kommer att tillämpas vid SSAB i Brahestad, är ett bra exempel på detta.
Roger Holm,
vd Katternö
