JAG HAR STÖRSTA delen av mitt vuxna liv levt med minimal eller ingen elförbrukning alls. Mitt hus i skogen där jag bott långa tider ligger utanför elnätet och med endast solen som energikälla. När frun och jag byggde vårt nya hus 2016, stod jag för första gången på allvar inför valet av energikälla och elleverantör.
Eftersom jag redan tillsammans med min allkunnige far byggt mitt hus i skogen från grunden, fanns det ingen personlig energi att göra samma sak en gång till. Valet föll därför på ett modernt nyckel-i-handen-hus, delvis med eluppvärmning (frånluftsvärmepump). Samtidigt ville jag också ha en alternativ uppvärmningskälla i form av vedeldning, som jag klarar av att sköta själv från början till slut i händelse av krissituationer.
Efter att ha läst på och studerat olika alternativ valde jag Katternökoncernen och mitt lokala elbolag Esse Elektro-Kraft som elleverantör. Inte för att de hade det billigaste alternativet, utan för att de enligt mina beräkningar hade det bästa alternativet för miljön och för lokalsamhället.
Nu när jag fått statistiken över elförbrukningen under de två första åren, kan jag bara konstatera att valet var helt rätt. Esse Elektro-Kraft och Katternö levererade utan något specialavtal om grön el 100 procent förnyelsebar el åt oss under 2017. Dessutom är elen till stora delar lokalt producerad (vattenkraft från Esse å) och ger direkta och indirekta arbetsplatser till min hemby. Tala om en win-win-situation!
VI LEVER I en tid där det anses vara helt legitimt att kritisera saker och ting, utan att själv presentera en hållbar lösning på problemen. Energiproduktionen är ett typiskt sådant område. Folk är emot kärnkraft, vindkraft, biobränslen, torvproduktion, vattenkraft och alla andra former av energiproduktion.
Samtidigt är man dock inte beredd att ta den enda konsekventa följden av en sådan inställning, det vill säga att trappa ner på levnadsstandarden och använda mindre energi. Jag har levt utanför elnätet och vet vad det innebär, och även om jag personligen kan tänka mig ett sådant liv finns det inte många finländare som gör det.
Under flera år har jag hållit fältkurser för blivande lärare vid Pedagogiska fakulteten i Vasa. Under kursen får de studerande i uppgift att välja en hållbar energikälla för ett påhittat exempel. I uppgiften ges tre alternativ: vattenkraft, vindkraft eller torv. Uppgiften är mycket realistisk, alla alternativ skulle kunna förverkligas på riktigt, och vi besöker också platserna där kraftverken eller produktionsområdena skulle kunna byggas.
Det är mycket intressant att se hur de studerandes inställning ändrar under uppgiftens gång. När uppgiften presenteras är det många som har en mycket bestämd uppfattning om vilken energiform som är den bästa av de tre. Många håller vattenkraften för den bästa lösningen, medan man tycker att både vindkraftverken och torvproduktionsområdena är fula.
Men efter att ha besökt ett modernt vattenkraftverk och därefter fått planera in ett nytt stort vattenkraftverk i Esse ås vackraste och en av få kvarvarande outbyggda forsar, Hjulforsen, är det många som ändrar åsikt. I slutet av uppgiften brukar de studerande, ofta mycket uppgivna, fråga mig vad som är rätt lösning på problemet.
Svaret är att det finns ingen rätt lösning. Alla energiformer är stora ingrepp i miljön, och det finns ingen helt miljövänlig energiform. Och tills vidare producerar många av de mer miljövänligare alternativen alltför lite energi för att täcka det stora behovet.
Är man emot alla energiformer, är det rätta svaret att stänga av elströmmen, men om man inte är beredd att göra detta måste man välja mellan pest och kolera.
KATTERNÖ FÅR BÄRA ett stort lokalt samhällsansvar för att trygga invånarnas tillgång på el och energi. Samtidigt som man gör stora satsningar på lokalt producerade förnyelsebara energiformer tvingas man tills vidare förlita sig också på andra konventionella energiformer för att kunna uppfylla sitt samhällsansvar. För denna linjedragning tvingas man motstå en hel del kritik, men jag tror att man vet att kritiken skulle bli mångfalt större den dagen då elen inte räcker till.
Jag har absolut inte samma åsikt som Katternö i alla frågor, men när det gäller val av rätt energiform för framtiden hamnar man lätt i beslutfattarnas dilemma: ju mera man vet om en sak, desto svårare blir det att fatta ett beslut.
I dessa tider av snabb teknisk utveckling, politisk osäkerhet, klimatförändring och olika internationella avtal är risken stor att snabbt tagna beslut med långsiktig verkan in i framtiden visar sig vara helt felaktiga. Personligen skulle jag inte vilja vara med och fatta dessa svåra beslut, och därför är jag heller inte så snabb att kritisera.
