Sverige och Finland ska inte bara gå tillsammans in i Nato. Vi måste också klara av att gå före och visa att världen kan klara att lösa klimatfrågan med hållbart naturbruk och biologisk mångfald.
Vi på Svebio har i vår ”Färdplan Bioenergi” visat att den svenska skogen växer väsentligt mer i energital varje år än hela den svenska energianvändningen. Sverige och Finland kan bli goda exempel på hur man kan utveckla industri som löser många av planetens ödesfrågor.
Det första vi måste göra är att hantera att många blivit motståndare till förbränning. Det är inte en särskilt genomtänkt ståndpunkt. Självklart ska vi upphöra med förbränning som ger miljö- och hälsofarliga utsläpp, men i grunden är förbränning en nödvändig del av det ekologiska kretsloppet.
Det finns inget liv på den här planeten utan förbränning! I biologin kallas förbränning ofta cellandning. Förbränning sker hela tiden i våra kroppar. Vi äter biomassa som innehåller energi. I kroppen bryts biomassan ner när vi andas in syre som oxiderar kolhydrater och andas ut koldioxid.
Den här processen bidrar inte till att höja koldioxidhalten i atmosfären, eftersom vi äter växter. Växterna samlar in koldioxid från atmosfären och använder solens energi för att bygga kolhydrater. Vi kan äta växten några dagar eller veckor senare, eller så äter vi kött från djur som i sin tur ätit växter.
I en motor eller ett kraftverk sker förbränningen vid högre temperatur än i cellen, men den sker på samma sätt. Det vill säga kolhydrater och kolväten som cellulosa, etanol eller en vegetabilisk diesel oxiderar med syre, så att de bryts ner till koldioxid och vattenånga.
Kol, väte, syre och näringsämnen byggs ihop i växter och förbränns i ett evigt kretslopp och med modern teknik undviks farliga utsläpp.
Ibland förbränns växterna i kroppen, ibland i en bilmotor eller ett kraftvärmeverk, ofta lämnas döda växtdelar i naturen och multnar eller ruttnar på åkern eller i skogen.
I skogen är det svampar och bakterier som bryter ner växtresterna, oftast i samma slags kemiska process fast vid lägre temperatur än i kroppen.
I Sverige lämnar vi kvar ungefär 140 TWh grenar, toppar och stubbar i skogen efter skörd varje år. En del av detta bör lämnas kvar för att bevara den biologiska mångfalden, men forskare bedömer att vi kan ta ut omkring 60 TWh ytterligare utan att påverka den biologiska mångfalden negativt.
60 TWh är mer energi än hela den svenska kärnkraften, varje år!
I dag är reningsutrustningen på förbränningsanläggningar och i motorer så bra att modern förbränning inte har någon särskild miljöpåverkan. Därför kan Stockholm Exergi elda fem miljoner ton biobränslen i centrala Stockholm varje år utan att det märks på luftkvaliteten.
Samma sak gäller med moderna bensin- och dieselbilar. Av de partiklar bilar släpper ut kommer 95 procent från vägslitage och däck.
Om vi kör på förnybara biodrivmedel, så gör vi omedelbart klimatnytta. Om en modern dieselbil körs på HVO100 är den bättre för klimatet än en elbil som går på norsk el.
Därför är det lika tramsigt att förbjuda förbränningsmotorn som att förbjuda folk att andas. EU-politiken borde i stället förbjuda fossila bränslen och även batterier, om de produceras med fossila bränslen.
Sverige och Finland kan gå före och utveckla biodrivmedel från skogen, biokol för stål- och cementindustrin, flexibel elproduktion och nya tekniker och råvaror till bioraffinaderier.
Båda länderna har många starka företag i sektorn. Men vi måste våga stå upp och bli tuffare både i argumentationen mot vilseledda EU-politiker och miljöorganisationer, men också i att satsa kapital, investera och skala upp ökad bioenergianvändning från skog och åker.
Jag citerar gärna Neste: för att klara de utmaningar som bioenergisektorn står inför måste vi agera faster, bolder and together.
