”Varför håller jag på med det här? Den frågan dyker upp i mitt huvud någon gång under varje långlopp, ibland flera gånger. Jag har lärt mig att känna igen mönstret, och numera vet jag att det går över efter en stund om jag bara orkar fortsätta.
Värre är det när energin i kroppen tar slut. Liksom många andra kvinnor som håller på med ultralöpning har jag svårt att lagra energi. Inför loppen äter jag ordentligt, vanlig husmanskost. Det passar inte riktigt in i min filosofi att köra dieter. Under loppen äter jag varje timme, det kan vara nudelsoppa eller något annat som serveras på kontrollerna.
Sedan när jag sprungit hela natten och ser solens första strålar komma över bergstoppen, får jag en känsla av odödlighet. Då vet jag varför jag håller på med det här.”
