En eftermiddag för snart 20 år sedan, i december 2000, satt jag i stadshuset i Ylivieska och var lite nervös. Bakom en stängd dörr satt stadsfullmäktige i möte i en fråga som vi från Katternös sida hade satsat mycket tid och engagemang i. Stadsfullmäktige skulle säga ja eller nej till det affärsförslag vi hade utarbetat: att Herrfors Ab skulle köpa substansen i energiverket Vieska Energia, vars andra ägare var grannkommunen Alavieska.
En stund tidigare hade jag tillsammans med Hannu Linna, som då var vd för Korpelan Voima och i det här sammanhanget också han representerade Katternögruppen, stått inför fullmäktige och förhörts om vad Herrfors och Katternögruppen egentligen var för företag. En fråga vi fick reda ut var att svenska staten inte stod som ägare, utan att Katternögruppen bestod av regionalt ägda finländska företag och att den lokala förankringen var grunden för allt vi gjorde.
Till sist öppnades dörren till fullmäktigesalen och dåvarande ordföranden Kaija-Maija Perkkiö gav ett kort besked. Fullmäktige hade röstat ja till affären. Hannu och jag skyndade i väg till Alavieska, vars fullmäktige satt samlade i samma ärende. Här gavs positivt besked snabbt. Med det kunde formaliteterna i affären så småningom slutföras.
Nu 20 år senare är det uppenbart att affären var bra för alla parter. Vi fick en större bas för verksamheten och kunde lägga in en ny växel i det ständigt pågående arbetet att försvara regionens intressen och skapa starka regionalt baserade lösningar i energifrågorna.
Under ytan i denna affär fanns hos både köpare och säljare uppenbart en undran, kanske även ett mått av misstänksamhet, vad de där på andra sidan språk- och kulturgränsen egentligen var för några. Kontakter över gränsen har alltid funnits, men alltför ofta har man på båda sidor hejdat sig när man stått inför samarbeten och affärer som syftat till en gemensam fördel.
Den här tidningen har kommit att bli ett exempel på vad som finns att lära om världen och vardagen på andra sidan den egna kommungränsen. Tidningen går för sextonde året till de flesta hushåll från Ylivieska i norr till Vörå i söder, de två språkupplagorna är ungefär lika stora. Utan att det funnits inskrivet i någon plan har Katternögruppen på det sättet kanske gjort en pionjärgärning.
Till exempel ger innehållet i det här numret intressanta exempel på hur svenskt och finskt är sammanflätade med varandra. I stort sett alla österbottningar har – liksom jag själv – släktingar i den andra språkgruppen. Många – liksom jag själv – har fått kämpa med det andra inhemska språket. Efter många år av engagemang i näringslivet och kommunala aktiviteter är jag övertygad om att vi vinner på att avdramatisera de ”skillnader” vi tycker oss se mellan ”oss” och ”de andra”.
Katternögruppens syfte är att bygga bästa tänkbara energiinfrastruktur för regionen. Det vinnande konceptet för det är nyfikenhet, öppenhet, saklighet, pragmatism. Ideologier kan som drängar vara nyttiga till en viss punkt. Men som husbonde är de inte att rekommendera.
