Den första januariveckan i år såg vi en exceptionellt kall och utdragen köldperiod, som testade både tillgången och prisnivån på elen. På veckonivå använde vi mer el än någonsin i Finland, och också på dygnsnivå såg vi nya toppnoteringar. På timnivå låg elanvändningen som mest på nästan 15 000 MW, vilket rejält översteg den prognosticerade toppnivån 14 300 MW.
Under högförbrukningsperioderna var upp till 1 500 MW traditionell produktionskapacitet av olika skäl inte i användning. Elimporten från Sverige och Estland spelade en viktig roll.
Knappheten i elutbudet återspeglades naturligtvis i elpriset. Fredagen den 5 februari var elpriset rekordhögt: medeldygnspriset på elbörsen var 890 euro/MWh (utan moms), under den allra dyraste timmen 1 896 euro/MWh.
De extremsituationer vi nu sett – den 24 november i fjol hade vi ett negativt elpris på 500 euro/MWh, som följd av ett felaktigt anbud på elbörsen – aktualiserar frågan om efterfrågeflexibilitet. Elanvändningen under timmarna med detta negativa elpris ökade med uppskattningsvis 1 000 MW, och minskade med ungefär lika mycket när vi hade den rekorddyra elen.
De utmaningar som finns kring eltillräckligheten och möjliga åtgärder för att säkerställa den var temat för en analys, som konsultföretaget Afry i fjol genomförde på Fingrids uppdrag.
Vind- och solkraften växer snabbt i Finland med konsekvens att den väderberoende förnybara elen utgör en allt större andel av den totala elproduktionen. År 2030 förväntas elproduktionen vara uppe i närmare 140 terawattimmar (TWh) på årsbasis – att jämföra med 80 TWh i fjol (2023) – varav ungefär hälften vindkraftsel. Elanvändningen prognosticeras öka kraftigt i takt med att industrin och värmeproduktion elektrifieras. Fin-grid uppskattar att elanvändningen i Finland 2030 ligger på drygt 130 TWh.
Eftersom en så betydande del av elproduktionen är väderberoende, kommer förmågan till flexibilitet att vara central under de perioder när det inte blåser. Flexibilitet kan finnas att hämta på elanvändarsidan, elproducentsidan eller hos batterier. Kölden i januari visade tydligt på utmaningarna. Det fungerade bara till en viss gräns att minska på elförbrukningen, att förflytta den inom dygnet eller att kortvarigt lagra energin.
Om det inte går att jämna ut elanvändningen i tillräcklig utsträckning och vi samtidigt får långvariga störningar i större kraftverk eller om eltillgången från utlandet väsentligt minskar, kan vi i Finland få effektbrist. Störst sannolikhet för detta finns under en flera dagar eller veckor lång period av stiltje som sammanfaller antingen med stark kyla eller just störningar i elproduktionen eller elimporten.
Ett exempel gavs i augusti i fjol, då en två veckors period av svaga vindar sammanföll med att två kärnreaktorer och två transmissionsledningar till utlandet var ur bruk samtidigt.
Fingrids bedömning är att Finland framöver behöver tillgång till en omfattande flexibilitet, som täcker in behovet under flera dagar eller till och med veckor. Denna resurs kan tillhandahållas genom flexibel elanvändning, flexibel väderoberoende elproduktion och energilager.
Vi behöver flexibilitetsresurser både för kortvariga och långvariga behov. Om dessa resurser inte går att få fram på marknadsvillkor, behöver de fås fram på annat sätt. De lösningar som kommer i fråga bör vara teknologineutrala och kostnadseffektiva, eftersom det i slutändan är elanvändarna som betalar.
En debatt om eltillräckligheten och behovet av möjliga åtgärder är på gång i Finland. Olika lösningar för att säkra tillgänglig kapacitet har föreslagits, och i det aktuella regeringsprogrammet nämns att en utredning i saken ska göras. Arbets- och näringsministeriet, som ansvarar för energifrågorna, förväntas tillsätta en arbetsgrupp för detta.
Väsentligt är att redan planerade investeringar inte ska behöva läggas på is. Kommer man i utredningsarbetet fram till att åtgärder bör vidtas, kommer beslutsfattandet och förverkligandet att dra ut på tiden. Det är därför viktigt att utredningsarbetet nu utan dröjsmål sätts i gång.
