”Då jag känner att en glöd lyser upp tillvaron om kring mig, är jag lycklig.”
Varifrån får detta kreativa och konstnärliga par sin livskraft och njutning?
Anthoni: ”Jag njuter särskilt av att dansa. Dans innebär självacceptans och kärlek till sig själv, jag duger som jag är. Jag behöver inte underhålla någon eller föreställa något jag inte är.”
”Som bäst är dansen ett meditativt själsligt arbete. Det kan innebära en dykning ner i det inre landskapet. Jag kan röra mig fritt från en form till en annan – jag är inte fängslad bara i människogestalten. Det jag upplever reflekteras utåt i rörelsen. Då jag dansar kan jag gå igenom olika sinnesstämningar från vild glädje till stor sorg eller genomträngande fasa. Allt som sker är tillåtet och viktigt. Även de stunder då jag känner smärta, stelhet eller klumpighet.”
Vad dansar du?
”För tillfället ofta orientalisk dans. Mest koncentrerar jag mig nu på Butoh, en japansk nutidsdans, och på skapande, fri dans. Jag har även dansat rullstolsdans på finsk mästerskapsnivå.”
Även Juha har lagt en fot framför den andra: han har folkdansat och pardansat.
”Vi dansar knappt alls tillsammans, det har hänt sig någon enstaka gång på nattklubb. På bekantas bröllop har vi ibland dansat en vals. Enligt mina erfarenheter är Juha bra på att leda en vals. Han kommer ihåg stegen bättre”, skrattar Anthoni.
Musikens glädje och kraft
Juhas huvudinstrument är tramporgeln och den egna rösten.
”Att musicera är att dyka ner i en flödande värld. Vibrationer hörs och känns från alla håll. Det är som att flyga i en värld där färgerna sprakar och toner vibrerar och flätas samman”, beskriver Juha sin kärlek till musiken.
”Vår relation får nog livskraft av att vi utövar den individuella konsten”, säger Anthoni. Juha håller med och tillägger: ”Då jag känner att en glöd brinner inom mig och lyser upp tillvaron omkring mig, är jag lycklig. Och den lyckan smittar av sig.”
