Mikael Antell är biträdande generaldirektör för politiska frågor vid utrikesministeriet, en avdelning med ungefär 100 anställda.
Karl Vilhjálmsson

Mikael tog oss in i framtiden

Fosterlandet kallade. Mikael Antell ställdes inför sitt hittills viktigaste uppdrag: att leda Finlands förhandlingar med USA om DCA-avtalet, det som reglerar den amerikanska militärens agerande på finländsk mark.
   ”Nato-medlemskapet är det största som hänt inom finländsk säkerhetspolitik i modern tid”, konstaterar denna tidigare VIFK:are.
Det här var en av de frågor som man helt enkelt inte tackar nej till

 

Vi börjar i slutet. När det är dags för fotografering ute på borggården – som ironiskt nog är en gammal rysk militärkasern – får Mikael Antell syn på ett bekant ansikte. Det är Tjeckiens ambassadör Adam Vojtěch som råkar vara på plats och kommer fram för att byta några ord.

”Gratulerar till ett fint förhandlingsresultat, nu är ni snart i mål”, säger han och skakar hand med sin kollega.

Vojtěch talar om DCA-avtalet, ett uppdrag som under ett intensivt år sysselsatte Mikael Antell och hans kollegor. Att det blev just han som kom att leda Finlands förhandlingsdelegation handlar om hans långa bakgrund som diplomat och insyn i nationella och internationella försvarsfrågor.

”Det här är helt klart mitt enskilt mest krävande uppdrag hittills, och en av de där frågorna som man helt enkelt inte tackar nej till”, säger han.

DCA-avtalet är en nödvändig konsekvens av Finlands Natomedlemskap. Avtalet slår fast spelreglerna för försvarssamarbetet mellan USA och Finland.

”För vår del handlade en stor del av förhandlingarna om att skapa ett avtal som möjliggör ett smidigt samarbete i alla säkerhetssituationer, men som samtidigt respekterar Finlands suveränitet, lagstiftning och internationella förpliktelser.”

”Jag tycker att vi i det avseendet lyckades uppnå en bra balans. USA är för sin del intresserat av så enhetliga avtal som möjligt och en smidig vardag. Det ska vara enkelt att skicka hit trupper och att vid behov förflytta både manskap och material över landsgränserna. En annan väsentlig del av avtalet är möjligheten till förhandslagring av försvarsmaterial.”

 



DCA-avtalet i hamn. Utrikesminister Elina Valtonen, försvarsminister Antti Häkkänen och USA:s utrikesminister Antony J. Blinken med det undertecknade avtalet.

DCA-avtalet i hamn. Utrikesminister Elina Valtonen, försvarsminister Antti Häkkänen och USA:s utrikesminister Antony J. Blinken med det undertecknade avtalet.
Bild: U.S. State Department/Chuck Kennedy



Oplanerat möte. Mikael Antell i samspråk med Tjeckiens ambassadör i Finland Adam Vojtěch.

Oplanerat möte. Mikael Antell i samspråk med Tjeckiens ambassadör i Finland Adam Vojtěch.
Bild: Karl Vilhjálmsson


 

Avtalet tillåter till exempel samanvändning av femton finländska militärområden, inklusive Dragsvik, och ger även USA möjlighet att investera och låta bygga ny militär infrastruktur inom Finlands gränser – om bägge parter så önskar.

Hur det här ska gå till i praktiken och vilka regler och lagar som gäller finns nu nedtecknat i ett 38-sidigt juridiskt dokument med sammanlagt 30 paragrafer som undertecknades i Washington den 18 december 2023. Den 1 juli i år godkändes avtalet i riksdagen.

Mikael Antell kallar DCA-avtalet i kombination med Nato-medlemskapet det största som hänt inom finländsk säkerhetspolitik i modern tid, men han säger samtidigt att också det här kommer att bli vardag.

”Just nu rapporterar media om varje militärövning som genomförs, men om några år kommer ingen längre att reagera på att amerikanska soldater befinner sig här. Se bara på Norge, där är det länge sedan amerikanernas närvaro skapade några rubriker.”

 

Statsvetaren Mikael Antell har arbetat för utrikesministeriet sedan mitten av 1990-talet. Han har alltid talat varmt för det nordiska samarbetet, och uppdragen på ambassaderna i Stockholm och Norge var en naturlig karriärstig.

Att Finland och Sverige tagit Natosteget tillsammans, uppbackade av de övriga nordiska länderna, säger han känns bra. Och naturligt. När man lyssnar på Mikael Antell inser man hur allt hänger ihop. Att Finland har en given plats i Norden, och att Norden har en viktig roll både i EU och i Nato.

”För USA:s del handlar Finlandsintresset främst om vårt geopolitiska läge. Vi ska komma ihåg att halva Natos gräns mot Ryssland ligger i Finland. Men visst finns det också en genuin nyfikenhet på oss och ett stort intresse för vår totalförsvarslösning, vår omtalade försvarsvilja och vårt teknologiska kunnande.”

Vi må vara små och avlägsna, men enligt Mikael Antell är Finland och Norden just nu på tapeten på många håll i världen.

”Under förhandlingsprocessen var det mediala trycket enormt, även från utländska tidningar och tv-kanaler.”

 

 

Det är allt från gasrör som sprängs till gps-signaler som slutar fungera

 

Efter många år utomlands är Mikael Antell sedan 2022 tillbaka i Finland på utrikesministeriets politiska avdelning, som brukar beskrivas som ministeriets maskinrum. Avdelningen ansvarar för frågor som rör landets säkerhetspolitik, fredsmäkling, människorättsfrågor, vapenexportkontroll, nedrustning samt kontakterna till EU, Nato och FN.

Under 2025 kommer Finland dessutom att vara ordförandeland för den internationella säkerhetsorganisationen OSSE, och de praktiska förberedelserna inför det är i full gång.

”Det är en stor spelplan vi rör oss på, men många av sakerna hänger ihop och arbetet bygger på att hela tiden se vad som är bäst för Finland i olika lägen. I praktiken handlar det om att tillsammans med andra länder identifiera gemensamma intressen och uppnå stöd och förståelse för våra egna målsättningar och synpunkter.”

Samtidigt som mycket är inrutat och planerat lever han och hans kollegor i en verklighet där vad som helst kan hända när som helst.

”Säkerhetssituationen i vårt närområde har fundamentalt förändrats. Det är allt från gasrör som plötsligt sprängs till gps-signaler som slutar fungera. Vi håller fortfarande på att vänja oss vid denna nya verklighet och vi behöver lära oss att hantera oväntade situationer.”

 

En gemensam sak. Trygghet och säkerhet är något som vi alla skapar tillsammans. Till Mikael Antells stora glädje har finländarnas försvarsvilja inte avtagit efter Natomedlemskapet, utan tvärtom ökat.

En gemensam sak. Trygghet och säkerhet är något som vi alla skapar tillsammans. Till Mikael Antells stora glädje har finländarnas försvarsvilja inte avtagit efter Natomedlemskapet, utan tvärtom ökat.
Bild: Karl Vilhjálmsson

 

Vi lever i en ny tid, som enligt Mikael Antell fick sin början 2014 när Ryssland annekterade Krimhalvön.

På den tiden var han själv stationerad i Stockholm och följde händelserna ur ett nordiskt perspektiv. Redan då inleddes ett finsk-svenskt försvarssamarbete, som efterhand blivit allt mer intensivt. Under Antells fem år i Stockholm träffades ländernas försvarsministrar över 50 gånger.

I februari 2022 när Ryssland anföll Ukraina satt han hela natten klistrad framför tv-rutan.

”Det fanns många tecken på att något skulle hända och jag hade en känsla av att just den natten var avgörande.”

Hans farhågor besannades och sedan dess har inget varit sig likt.

 

Ett annat starkt ögonblick, som etsat sig fast i hans minne, är dagen då Finland och Sverige meddelade att de skulle ansöka om medlemskap i Nato.

Finlands Nato-ansökan uppmärksammades stort även i Norge och Mikael Antell beskriver känslan när statsminister Jonas Gahr Støre, dagen innan Norges nationaldag den 17 maj, bjöd in honom och hans svenska ambassadörskollega för att inför den samlade presskåren officiellt stöda Finlands ansökan och ge oss säkerhetsgarantier under ansökningsprocessen.

Och hur stolt han var över sitt hemland när han samma dag satt i NRK:s direktsändning.

”Det var historiskt, ett fantastiskt tecken på nordisk solidaritet. Man behöver inte spola speciellt långt tillbaka i tiden för att allt detta skulle ha varit ett helt osannolikt scenario.”

 

I media benämns Mikael Antell toppdiplomat. Vad är hemligheten bakom förmågan att få sin vilja igenom?

”Jag tänker att det handlar om erfarenhet, integritet, kunskap, förmågan att lyssna och att ha ett bra team runt sig. Jag är mycket imponerad av Finlands delegation, som bestod av medlemmar från mitt eget ministerium och från försvarsministeriet och försvarsmakten, samt representanter från de övriga ministerierna.”

”Inom de här väggarna finns en otroligt stor kunskap, som nu sattes på prov och som höll hela vägen. Att kunna bygga ett ömsesidigt förtroende är också a och o i diplomatiska sammanhang, speciellt när man som ett litet land förhandlar med en stormakt.”

Men det behövs också andra egenskaper. Som humor, och till och med en stor dos svart sådan.

”Delegationerna träffades fysiskt i Helsingfors och Washington under fem längre förhandlingsomgångar, men allt det som hände däremellan var minst lika avgörande – förberedelser, analyser, politiska avstämningar och höranden i riksdagen.”

”Allt detta var viktiga element för att uppnå ett förhandlingsresultat som en möjligast bred politisk majoritet skulle kunna acceptera. I praktiken jobbade vi så gott som dygnet runt i åtta månader.”

En extra utmaning var att den finländska delegationen, inklusive Mikael Antell själv som chefsförhandlare, gjorde detta som ett sidojobb. Alla hade också sina egna jobb att sköta samtidigt.

”Hur många timmar det handlar om har vi knappt vågat räkna. Utan humor och förmåga att kunna slappna av finns det ingen möjlighet att klara den här typen av uppdrag.”

 

 

De åtta månaderna beskrivs som en rekordsnabb tidtabell, en indikator på att båda delegationerna var optimalt tillsatta.

Av de 38 sidorna i avtalet är en del rena formaliteter, medan andra frågor krävde betydligt större insatser och ibland även tuffa armbrytningar.

Mikael Antell talar om hundratals komplexa frågor som måste lösas och konsten att hitta en balans mellan USA:s vilja och vår egen suveränitet, lagar och EU-lagstiftning. Det fanns tillfällen när lite mer oväntade frågor var nära att fälla allt.

”En sak som vi exempelvis fastnade länge på var den amerikanska försvarsmaktens koncept för att förse sina trupper med mat och mediciner i utlandet.”

”I USA finns en lång tradition av att det egna manskapet ska försörjas av hemlandet. Här stötte vi på utmaningar i form av EU:s importregler, men också denna fråga löste sig. Även Ålands särställning krävde en hel del redogörelser.”

 

Att Finland nu försvarspolitiskt ligger ett steg närmare USA innebär också ett guldläge för näringslivet. Inom diplomatkretsar är det en etablerad sanning att säkerhetspolitik gynnar business, och Natomedlemskapet sägs redan nu ha stärkt varumärket Finland.

”Vi ser ett växande intresse för vårt teknologiska kunnande till exempel inom kvantteknologi och telekom, för finska innovationer inom energiteknologi, hållbarhet och grön omställning, samt för gruvdriften och vårt kärnkraftskunnande.”

Nu kommer Mikael Antell in på det andra stora området i hans dagliga arbete – att marknadsföra sitt hemland. Senare samma dag ska han prata inför Finlands honorärkonsuler, men den här gången dessvärre via video.

”Jag älskar att föreläsa, men jag gör mig helt klart bäst live. Onlineförläsningar ger varken mig eller publiken samma känsla.”

Med tanke på det får han anses vara på rätt ställe. Utrikesministeriet är kanske den institution som minst av alla gått över till distansjobb och digitala möten.

”Mycket av det vi arbetar med handlar om så känslig information att det mesta behöver ske öga mot öga. Tack och lov.”

 

Fem viktiga saker om DCA-avtalet

  1. Är ett bilateralt försvarsavtal mellan USA och Finland som slår fast spelreglerna för försvarssamarbetet och reglerar den amerikanska militärens agerande på finsk mark.
  2. Reglerar även vem som utreder och dömer brott som begås av amerikaner på finländsk mark, visumfrihet och skatteregler för soldater, lagring av material samt var amerikanska trupper kan vistas och bygga infrastruktur.
  3. Avtalet är ett komplement till Finlands Natomedlemskap. Ett tjugotal andra länder har liknande avtal med USA.
  4. DCA står för Defence Cooperation Agreement.
  5. Avtalet godkändes i riksdagen i juli 2024, efter att grundlagsutskottet, lagutskottet och försvarsutskottet gett sina utlåtanden.

 

Vill du läsa mera? Utrikesministeriet har samlat ett fråga-svar-batteri: um.fi/fragor-och-svar-om-dca-avtalet

 

Källa: Utrikesministeriet, Hufvudstadsbladet

 

Mikael Antell


Mikael Antell
Bild: Karl Vilhjálmsson

Vad: Diplomat och biträdande generaldirektör för politiska frågor vid utrikesministeriet.

 

Vem: Född och uppvuxen i Vasa, där familjen fortfarande har sin sommarstuga. Gift med Sonja, paret har två vuxna söner.

 

Bakgrund: Är statsvetare i grunden och har varit anställd av Utrikesministeriet sedan 1995. Var tidigare minister vid Finlands ambassad i Stockholm och under åren 2018–2022 Finlands ambassadör i Norge. Har även jobbat med EU-frågor och varit utkommenderad till Danmark och Chile.

 

På fritiden: Gillar fotboll och spelade i sin ungdom i Vasa IFK. Även sönerna har fattat tycke för sporten. Vistas gärna på sommarstugan där han kopplar av, fiskar, läser och umgås med familj och vänner. Åren i Chile stärkte hans intresse för den latinamerikanska kulturen och spanskan.

 

Aktuell med: Ledde Finlands delegation i 2023 års förhandlingar om DCA-avtalet med USA.

 

Vasa IFK:s representationslag 1992

Lagspelaren Mikael. Vasa IFK:s representationslag 1992, där Mikael Antell, längst nere till höger, spelade som mittfältare. Mikaels fotbollskarriär inleddes i BK-48 från Gerby, varefter han som tolvåring övergick till Vasa IFK, som under hans tid i representationslaget höll till i division 2. Träningen under vintersäsongerna skedde i huvudsak i Åbo IFK, eftersom Åbo var studieorten. Hösten 1992 och våren 1993, då Mikael studerade i England, spelade han för University of Sheffields universitetslag. Hemma igen var han hösten 1993 med om att lyfta Vasa IFK till division 1, men lade sedan skorna på hyllan på den nivån. Under ett par säsonger var han ännu spelande tränare för Wasa-88 i division 4.
TEXT: Sonja Finholm