MÅNGA ANVÄNDER NUMERA de sociala medierna som sin huvudsakliga informationskälla. Som företagare har jag haft stor nytta av det genom att jag gratis nått ut med marknadsföring av olika evenemang. Min dröm om att via de sociala medierna förmedla kunskap och berätta om vardagen i naturen har jag däremot fått ge upp.
Som bekant är de sociala medierna uppbyggda så att man ska skaffa sig följare eller gillare, annars läser ingen vad man publicerar. Vilket leder till att allt material som publiceras ska redigeras och förskönas för att passa in.
Samma fenomen gäller i fråga om djur och natur. Jag har i tiotals år i liten skala tagit hand om sjuka eller skadade djur med tillstånd av polisen. Vintern 2017 lade jag på Facebook upp en kort film där jag matar en skadad berguv. Den lilla filmsnutten spreds oväntat som en löpeld och blev en ”viral succé” med österbottniska mått (över 50 000 personer).
Samtidigt blev filmsnutten också på sätt och vis slutet för min dröm om att informera om naturen på de sociala medierna. För det första insåg jag att jag aldrig ensam kommer att hinna svara på en stor mängd kommentarer, kritik och frågor från arga daglediga människor som inte verkar göra annat än surfa på de sociala medierna.
För det andra kommer jag aldrig att kunna förmedla rätt bild av naturen på de sociala medierna. Berguven klarade sig och tillfrisknade, men hur ska jag kunna lägga upp bilder på alla de djur som det inte går att göra något åt och som måste avlivas. Det är ändå vanligare att jag kallas till en plats där ett djur plågats länge och jag får ge ett befriande skott i nacken.
Ska jag ge rätt bild av naturen, borde jag berätta också om dessa händelser, men ja, ni förstår säkert själva vad som då händer. I bästa fall slutar folk bara att följa mina sidor och i värsta fall får jag några dödshot över mig. Som trovärdig informationskälla är de sociala medierna nästan helt värdelösa och förstärker ytterligare den felaktiga bild som medier generellt ger om naturen. Naturen är tyvärr inte bara en plats med vackra solnedgångar och gulliga kattungar.
MIN ANDRA INVÄNDNING mot de sociala medierna är av annan karaktär. Ungdomarnas hjältar i dag verkar i dag i hög grad vara kändisar, bloggare eller ”influencers” som man följer på de sociala medierna. Deras inflytande på de ungas attityder är märkbart och samtidigt skrämmande.
För vad gör en stor del av dessa påverkare? De flyger världen runt och visar upp nyaste mode såsom kläder, väskor eller skor. Ena dagen i New York och andra dagen på någon avlägset belägen Söderhavsö, med nya moderiktiga kläder varje dag som man lockas att köpa till rabatterat pris via deras hemsida. Enligt bloggen är man djurvän och äter absolut inget kött.
Det tråkiga är att deras livsstil är förödande för vår planet och dess djurliv. Flygandet är som bekant inte speciellt miljövänligt, och kläd- och modeindustrin hör till de absolut värsta miljöbovarna.
Väldigt få lyfter upp detta och vågar kritisera dessa personers skadliga inflytande på miljoner av unga följare. I stället ges bilden att den köttätande jägaren på landsbygden i Österbotten, som sitter i hopplöst omoderna kläder i älgtornet en regnig höstdag, när resten av finländarna flyger till södern, är den riktiga miljöboven.
Här intill några naturbilder som man nog ska låta bli att publicera på sociala medier.
