Naturens hedersmedborgare

Efter sitt första år som utesovare hade Mia arbetat in rutinerna.

”Vad som ska packas i ryggsäcken behövde inte längre ältas. Jag visste hur mycket mat jag äter, hur hunden beter sig, hur bra pannlampan lyser, hur tältet och sovsäcken tål olika väder, och så vidare.”

”Jag upptäckte att jag återhämtade mig bättre under nätterna i tältet än hemma i sängen, även om jag kunde ligga och vrida mig på madrassen och ibland hade svårt att somna också utomhus. Sov jag i tält flera nätter i rad, blev sömnen bättre för varje natt.”

En erfarenhet var att hålla vattenflaskan inne i sovsäcken nattetid, för att vattnet inte skulle frysa. En annan att det var bra med reflekterande tältlinor – det gjorde det lättare att hitta tältet i skogen i mörkret (”även om jag lärde mig spara GPS-positionen med en etikett på Google Maps”). En tredje lärdom var att trycket i en gasbehållare försämras vid kallt väder, vilket kan göra det svårt att använda gasköket.

Inför 2019 var Mia så bekväm med att tälta att hon tog ett annat beslut: att sluta använda sociala medier och Internet när hon var ute. Undantag väderappar och norrskensprognoser. Så litet som möjligt skulle störa naturupplevelsen.

Är Mia aldrig rädd för något, som björnar och våldsmän?

”Jag är aldrig rädd för djur… möjligen för fästingar då. Men en risk att ta på allvar är att man kan halka och skada sig. I stenig terräng i fjällen eller på fuktiga berg eller våta träspångar så är det lätt hänt.”

Och naturligtvis behöver den som ägnar sig åt de tuffare varianterna av friluftsliv veta vad den ger sig in på. Vet man var man är och hittar vägen hem? Vet någon annan var man är? Fungerar mobilen och är den laddad?

Vi firade Finlands 100-årsdag med ett dopp i älven där isen ännu inte lagt sig


Norrsken, stjärnhimmel och stjärnfall på samma bild. Foto taget av Mia den 8 oktober 2018 när jorden passerade meteorbältet Draconiderna.
Bild: Mia Westerlund

Ett intresse som utenätterna förstärkt hos Mia är fotograferingen. Naturen erbjuder ständigt nya motiv, och det skiftande ljuset ger oändliga nyanser. Som alla fotografer nämner Mia ljuset strax efter soluppgång och före solnedgång, då solen ligger lågt och ljuset blir mjukt och stämningsfullt, samma tid på dygnet när också många djur är som aktivast.

Dimma är ett annat fotografiskt favorittema. Och nattetid finns stjärnorna och norrskenet, som i de västerbottniska fjällen kan bölja fram på ett spektakulärt sätt.

”Det är omöjligt att inte bli fascinerad av norrskenet, som jag lärde känna på allvar under vistelserna på Island och Grönland”, berättar Mia.

I Skellefteå började hon följa norrskensprognoserna och söka upp bra lägen för att fotografera norrskenet.

När hon sedan läste i tidningen att jorden var på väg in i en meteorsvärm, gavs en möjlighet att försöka fånga också ett stjärnfall på bild. Detta var i oktober 2018 när jorden rörde sig genom det meteorbälte som fått namnet Draconiderna, med ursprung i Giacobini-Zinners komet.

Inga moln skymde sikten den kvällen. Mia åkte en god bit ut från Skellefteå till en mörk plats utan ljusföroreningar. Planeringen fungerade. Hon ställde in slutartiden vid fotograferingen på femton sekunder. Av närmare hundra tagna bilder fastnade stjärnfall på tre. En av bilderna är den här intill.

 

Kanske inte oväntat har Mia också blivit en hängiven vinterbadare. Varje vinter sågar hon numera upp en vak i Larsmosjön och hoppar i, med eller utan bastu före.

Badintresset kom till uttryck också den 6 december 2017, på Finlands hundraårsdag. Tillsammans med en arbetskollega gick hon då ner till Skellefteälven till ett ställe där isen ännu inte lagt sig.

”Där tog vi sedan ett dopp som ett sätt att fira fosterlandet”, berättar Mia Westerlund.

 


Det gäller att genomtänkt och organiserat ha med sig rätt saker i tältet. Belöningen är den goda sömnen och det lugn som ofta infinner sig.
Bild: Kasper Dalkarl

 

Mias tips för utesovare

Här några tips av Mia Westerlund för den som vill testa att sova utomhus i vinterkyla:

 

  • Det äldsta, men bästa tricket är lager på lager av kläder och helst alltigenom ull, inte bara underställ utan även underkläder och sockor. Ull värmer också när det är vått.

 

  • Ta aldrig i något med bara händer, utom eventuellt träkåsan och cellplast. Det blir väldigt fort kallt om fingrarna. Jag har alltid två par handskar, ett par så varma tumhandskar som möjligt och ett par relativt tunna fingerhandskar som fungerar som arbetshandskar/precisionshandskar. Det här viktigt att tänka på inte minst när du ska sätta upp tältet. Eller hantera en kamera.

 

  • Klä dig inte för varmt i sovsäcken, så att du börjar svettas. Jag sover oftast i underställ och behåller alla de plagg jag vill hålla varma inne i sovsäcken. Det är behagligare då när du klär på dig igen på morgonen. Ytterkläderna brukar jag lägga i en packpåse som får ligga i fotändan eller bredvid mig i sovsäcken.

 

  • Jag rekommenderar också en variant av vinterskor där innerskon kan tas ut och också den hållas varm inne i sovsäcken. Om blöta skor fryser under natten, kanske de inte ens passar på foten på morgonen.

 

  • Sov med mössa och halsduk. Skönt även om man bara har ett litet andningshål.

 

  • Hunden sover på ett eget dubbelvikt cellplastliggunderlag i ett värmetäcke under min dunjacka. Det har fungerat fint alla gånger.

 

  • Det kan vara bra att röra på sig lite strax innan man lägger sig, så att man får i gång blodcirkulationen, men inte så att man blir svettig. Börjar man frysa, så ska man förstås också röra på sig.

 

  • Ifall man kan planera, kan det vara klokt att stegvis jobba sig neråt i temperatur, så att man kanske inte gör sin utesovarpremiär vid 20 minusgrader. Men förstås blir ju vädret alltid vad det blir.

TEXT: Svenolof Karlsson