Inflödet av (amerika)engelska lånord i nutida svenska är enormt. Inlåningen tog fart efter andra världskriget, men våra dialekter lånade på egen hand många amerikanska ord redan tidigare. Förmedlare var amerikafarare som hade återvänt till hemlandet efter en kortare eller längre vistelse i USA.
Det har beräknats att inte mindre än ca 55 000 svenskösterbottningar har emigrerat till USA. Under decennierna kring förra sekelskiftet reducerades därför den österbottniska befolkningen med över 30 procent. De flesta av utvandrarna stannade kvar, men många återvände och förde med sig nya ord och uttryck.
Ett av de första amerikanska lånord som jag själv fick lära mig på 1940-talet var ”tåff” – ett adjektiv med många betydelser, från ’djärv, orädd, dumdristig; duktig’ till ett mer förbleknat ’trevlig, underhållande; spännande; finurlig’ (”han var tåff ti ly:ss åp´å:”; Karleby).
Munsala har ordet också i betydelsen ’driftig, duktig’: ”Jott ha:r in tåff-in tjärng såm hoggär ve:n (:ved)”. ”He va e tåfft arbeit (att bränna tegel)” heter det i en uppteckning från Korsholm, alltså ’tungt, ansträngande’.
Vårt ”tåff” är förstås samma ord som standardsvenskans tuff och bygger på engelskans tough ’svår, besvärlig; hård, hårdför, rå’ m.m. Sverigesvenskans tuff kan enligt Svenska Akademins ordbok tidigast beläggas 1927. Det österbottniska toff är säkerligen ett lite äldre lån.
Ett annat av barndomens besynnerliga ord var ”bisnis”, som i mitt nordösterbottniska språk betydde dels ’förehavande, bestyr’, dels ’besvär, sjå’. När jag långt senare började läsa engelska i skolan insåg jag att ordet helt enkelt var engelskans business, som ju i första hand betyder ’affär(er) av ekonomisk art’ men också, mer allmänt, ’syssla, angelägenhet; svårighet’.
Vår stora dialektordbok anför ordet bara från några få orter i Österbotten, trots att det är allmänt i dialekterna. Ordboken ger språkprovet ”he e toko-e bisnes me ma:tin” (:bestyr med matlagningen) från Jeppo. Också betydelsen ’mellanhavande, konflikt’ förekommer. ”Ja vil int ha na bisnes me hede fåltje meir ja” anförs från Björkö.
Det engelska camp kan bland annat betyda ’förläggning, läger, tillfällig inkvartering; koja, bostadsbarack’. Ordet var viktigt för våra landsmän i USA, eftersom många av dem arbetade som skogsarbetare och var inkvarterade i baracker och kojor. Också de österbottningar som arbetade i ”minor” (av eng. mine ’gruva’) logerade ofta i ”kampar”.
Återvändande amerikafarare tog ordet med sig och använde det om motsvarande företeelser i hemlandet; ’bostadsbarack för arbetare, timmerhuggarkoja’ anges som betydelse från norra svenska Österbotten. Entydiga sammansättningar är skogskamp, kokkamp och sovcamp. Uttalet är ”kamp(p)”.
Också finska emigranter lånade camp och importerade ordet i formen kämppä, ett ord som i sin tur har lånats vidare till finländsk svenska. Som ett tidigt lånord i dialekterna kan ”kämppä” eller ”kämp” syfta på t.ex. en arbetarbarack eller en enklare sommarstuga.
I ungdomsspråk används kämppä numera, enligt finsk modell, också om t.ex. en liten bostad (ungkarlslya, studentbostad m.m.) eller om en mindre repetitions- eller klubblokal.
I Terjärv antecknade jag på 1970-talet ett ord som uttalades ”dajkelpinn” och betydde ’säkerhetsnål’. Jag sökte i olika källor men blev inte på det klara med det underliga ordet, så det togs inte med i dialektordboken.
Numera är jag lite klokare. Jag har nämligen insett att Terjärvordet återspeglar det amerikanska diaper pin, som är en sammansättning av diaper ’blöja’ och pin ’nål’. Säkerhetsnålen är en amerikansk uppfinning från mitten av 1800-talet. I bagaget hos återvändande Amerikaemigranter ingick inte bara ordet, utan kanske även själva saken.
