I Norden har vi eldat med ved sedan urminnes tider. Det ökade inte växthuseffekten. Det var först med den storskaliga förbränningen av stenkol, och därefter olja och naturgas, som atmosfärens halt av koldioxid började öka och vi fick en klimatkris.
Detta kan tyckas självklart. Det finns en avgörande skillnad mellan det fossila kolet och det förnybara kolet. Det senare går i kretslopp mellan växtlighet och atmosfär, och skapar ingen obalans med ökning av atmosfärens koldioxidhalt.
I Finland och Sverige har vi nu till stor del ersatt det fossila kolet med förnybart kretsloppskol, främst i våra värmeverk, men också i industrier och alltmer också i fordon. Vi ser det som en del av lösningen på klimatfrågan. Träden är våra levande och effektiva solfångare som ger oss förnybart, klimatvänligt bränsle.
Den här positiva bilden ifrågasätts nu i grunden. Greenpeace har meddelat att de under de närmaste tre åren kommer att driva kampanj mot all bioenergi från skogen.
I den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature skriver forskare från ansedda universitet som Princeton, Berkeley, Stanford och Humboldtuniversitetet i Berlin att EU:s förnybartdirektiv leder till skogsskövling och ökade utsläpp, eftersom direktivet tillåter ökad användning av biobränslen från skog.
I Sverige spred nyhetsbyrån TT forskarnas budskap via snart sagt varje svenskspråkig tidning. Vad jag förstått har samma budskap spridits också på finländskt håll.
Vad är det som hänt? Är det plötsligt klimatskadligt att lägga in ved i spisen?
De som attackerar bioenergi från skogen stöder sin argumentation på den så kallade kolskuldsteorin. Den går ut på att vi skapar en kolskuld genom att bränna veden från ett träd, och att denna skuld inte har betalats tillbaka förrän ett nytt träd har växt upp, efter hundra år på våra breddgrader. Man börjar räkna när trädet, eller skogsbeståndet, avverkas och veden bränns.
Det vore mer naturligt att börja räkna när det nya trädet planteras. Då kan man i stället tala om en koltillgång, som vi efter hundra år kan skörda och ta ut, ungefär som vi tar ut sparkapital från banken.
Sanningen är att vi bygger upp mer koltillgång i våra skogar än vi tar ut i avverkningar. Den stående biomassan i skogen ökar hela tiden i alla länder med modernt skogsbruk, och den globala volymen biomassa ökar, trots avskogning i enskilda länder.
Det ligger i markägarnas intresse att öka sitt skogskapital. Hög tillväxt i skogen betyder stor inbindning av kol från luften, och ökad möjlighet att skörda både för byggnadsmaterial, papper och biobränslen.
Vi har lyckats med konststycket att samtidigt både öka tillväxten i skogen, öka avverkningen och öka virkesförrådet. Vi har mer kvar, trots att vi förbrukar mer! Det beror på att vi sköter skogen allt bättre.
Att använda skogarnas resurser är inget hot mot skogarna. Och framför allt är det inget hot mot klimatet. Tvärtom. Välskötta skogar binder in mer koldioxid. Ungskog växer snabbare än gammelskog.
Greenpeace och forskarna som skriver i Nature har inte insett de här sambanden. Tyvärr har de fått stort utrymme i debatten, och vi kan räkna med att attackerna mot bioenergin kommer att öka under de kommande åren. Att låta synen på skogsbruk styras av kolskuldsteorin leder till att också skogsbruket ifrågasätts generellt.
Över 80 procent av all energiförbrukning i världen sker med fossila bränslen, och den andelen har varit oförändrad de senaste årtiondena. Dessa 80 procent eldas i kraftverk, pannor och motorer. För att klara en snabb omställning och snabbt minskade utsläpp av fossil koldioxid måste vi ha förnybara bränslen. Det är omöjligt att lösa klimatfrågan om vi väljer bort biobränslen från våra skogar och åkrar.
Lägg med gott samvete in en vedpinne i spisen. Gör ditt bidrag till att lösa klimatfrågan.
Skribenten är näringspolitisk chef på Svebio, som beskriver sig som en kommersiell miljöorganisation för företag och privatpersoner.
