Dammar av gamla minnen
De olika samlingarna växer ständigt, och det har krävts mycket tid och möda att bygga upp den. Men Barbro beskriver det inte som en möda.
”Jag bara ramlar över roliga föremål, och mitt liv har blivit så mycket intressantare tack vare alla saker som jag samlat på mig. Jag har fått lära mig mycket. Den stora behållningen är alla underbara människor som jag träffat genom samlandet.”
Det senaste samlartemat kretsar kring sjukhus och gamla läkarinstrument. Inne i ett glasskåp finns en del bekanta föremål, som sprutor, saxar och medicinflaskor. Glasmontern innehåller också en del saker som man med lite fantasi kan gissa sig till, och så finns det några saker som man (svälj) helst betraktar på avstånd.
”Jag växte upp på Östanlids sanatorium. Det har präglat mitt förhållande till allt som har med sjukhus att göra.”
Också i fråga om sjukhussamlingen är hon noga med att kombinera de fysiska föremålen med berättelser som hon samlar in av personer som var med när de användes.
”Jag har i efterhand intervjuat många som låg inne på Östanlid, och de har för det mesta ljusa minnen från den tiden.”
Stora kontaktnät
Under åren har Barbro Enholm byggt upp ett eget kontaktnät med andra samlare. En stor del av föremålen har hon hittat i hemtrakterna, men en del har blivit inskaffade på olika resor.
”Som samlare ska man ha tur, vara på rätt plats vid rätt tid. Det roligaste är att byta föremål och kunskap mellan samlare utan att pengar är inblandade.”
Fortfarande finns goda chanser att göra loppisfynd i våra trakter, men på senare år har även handeln med samlarobjekten, som så mycket annat, flyttat ut på nätet. Det har visserligen gjort det lättare för samlare att lokalisera det man är ute efter, men i många fall har även prisnivån trissats upp. Exempelvis Muminföremål är hett eftertraktade i Japan och säljs för höga priser.
”Det är en tråkig utveckling, eftersom vi inte får behålla våra egna leksaksklenoder i hemlandet. Dessutom håller mänskliga kontakterna mellan samlare på att suddas ut och penningtransaktionen blir det viktigaste.”
