Någonstans i henne hade en längtan till teatern börjat spira. Till scenen. När Veikko gick till sitt första möte angående en ny pjäs, frågade Mari med skräckblandade känslor om inte också hon kunde följa med.
Det ledde fram till att Mari fick en liten roll.
”Jag sa till mina kolleger, att min ribba ligger så högt eftersom jag är rädd för att misslyckas. På det blev det en lättnad att höra: ’Nå men då är ju den ribban lätt att gå under.’ Det enkla konstaterandet löste proppen i mig. Min känsla av utanförskap försvann all världens väg.”
Efter denna första pjäs ombads Mari sitta med i styrelsen för YTY-teatern. Och med teaterintresset var en betydelsefull process i gång på väg mot självkännedom och en process att lära sig uttrycka sig själv.
I dag har Mari redan medverkat i tolv produktioner.
”Jag har hittat mina stamfränder – min andra familj. Teatern är den första plats där jag tycker mig vara bland likar. Jag har en tillhörighet och behöver inte tvivla på att jag är godkänd. Detsamma gäller Kyyrölä Big Band.”
Hur blev Mari företagare?
Maris vän hade en frisörsalong vid järnvägsstationen i Ylivieska, granne med en ramverkstad. En vacker dag gick Mari dit för att hälsa på.
”Jag hade tidigare funderat på att köpa affären med dess verksamhet när den var till salu och grämde mig efteråt att jag inte gjort det. En vän tjatade på mig att gå nu och hör efter en gång till. Visst var affären fortfarande till salu.”
Vid den här tiden erbjöds Mari också ett kontorsarbete.
”Det hade varit ett förnuftigare och lättare val än att bli företagare. Men jag frågade mig att om inte nu, så när då? Beslutet blev att pröva på konst- och inramningsbranschen, som jag hade miljoner idéer för.”
Köpet blev alltså av. Drömmen som slagit rot hos lillflickan skulle slå in.
”Den förre ramsnickaren lärde mig jobbet. Från och med maj 2021 var jag egen inramningsföretagare. Konstgalleriet Taide Tulikettu, ramaffären och handelsboden drog i gång.”
”Det har varit slitsamt, kärvt och underbart. Steg för steg förverkligar jag min dröm. Jag målar tavlor, tillverkar drömfångare och smycken. Jag arrangerar också workshops och utställningar för olika konstnärer.”
Vilken lärdom drog Mari av sin depression och sin utmattning?
”Den att varje moln har en gyllenrand där solen skiner. Man kan vara under isen, om man bara vet att ta sig därifrån. Det finns aldrig för mycket av ljus och glädje. Därför vill jag bidra med mera.”
Maris rättesnöre är numera att göra saker som avskräcker henne.
”Mod är inte att sakna rädsla, utan förmåga och vilja att handla trots rädslan. Jag är fortfarande mycket spänd före en föreställning, men oron är inte förlamande som tidigare.”
”Jag njuter av att uppträda även om allt inte i mitt eget tycke klaffar som det ska. Det kan vara fullt godtagbart ändå – vi är ju människor.”
”När jag fick frågan om jag ville recitera en monolog, svarade jag att jag allvarligt skulle överväga det. Eftersom det skrämmer mig så oerhört.”
