Kalytan är kal på träd bara tillfälligt. Snart växer nya träd upp.
Pixabay

Till skogens försvar

En oskött skog är inte en hållbar skog. Sett till effekterna är skogsbruket vårt effektivaste klimatpolitiska redskap, säger forstmästare Sune Haga.

 

Förnyelse genom kalavverkning och plantering har som metod använts i årtionden och oftast gett mycket goda resultat. De tidiga planteringarna är i dag timmerskogar eller gallrade i väntan på slutavverkning, en del redan avverkade. Det som en gång var kalytor är nu 20-60 år gamla gallringsskogar och de växer så det knakar.

Lyckade förnyelser ger bättre, tätare skogar som innehåller mycket virke och samtidigt binder massor av kol. Med en årlig förnyelse av en procent av den produktiva skogsbruksmarken har vi ett bra kretslopp i skogen.

Eric Appelroth, skoglig hedersdoktor som bodde i Jakobstad under sina sista år, talade alltid varmt om förnyelsen, speciellt förnyelsen av de luckiga bestånden som inte till fullo nyttjar markens produktionsförmåga och möjligheterna till fotosyntes. Ett hållbart skogsbruk innefattar förnyelse, liksom all odling, allt liv.

En åker kan vara kal nio månader per år, det blir 75 år på 100 hundra år. Kalytan i skogen är kal en gång på hundra år, sådär 24 månader på 100 år! Också små plantor är träd. Små barn är vår framtid. Skogen är en av de få förnybara naturresurser vi har rikligt av. Kalytan kan i en modern människas ögon vara ful, men man blir inte skoglös då man kalavverkar, tvärtom!

 

Nu har delar av miljörörelsen (Finlands naturskyddsförbund, Greenpeace, Bird Life, Luonto-liitto samt Natur och miljö) gjort ett medborgarinitiativ i syfte att förbjuda kalavverkning i statens (Forststyrelsens) skogar. Mot bakgrund av en hätsk kampanj har det varit lätt att samla namn. En metod var att publicera en bild av en ynklig, övergiven uggleunge på en kalyta. I verkligheten var den utplockad ur en holk för ringmärkning. Kalytan var liten med sparade boträd. Men vad betyder en sådan sak när en opinion ska skapas?

Det hör till saken att i synnerhet Forststyrelsen har tagit många initiativ för att skydda skog. I jämförelse med andra utvecklade länder har Finland i dag stora skyddade arealer. Våra nationalparker lockar besökare från hela världen. Våra skogar är certifierade mångbruksskogar. Utanför ekonomiskogarna finns stora arealer tvinmarker, impediment och skogar med olika former av skydd.

Alternativ vid förnyelse har funnits länge: kalavverkning med plantering eller sådd, förnyelse med fröträd, naturlig förnyelse på torvmark med gran under glasbjörk, där gran kan gallras fram.
En ”ny” metod som nu föreslås är kontinuerlig förnyelse, där man håller skogstäcket kvar genom att plocka bort träd i huvudskiktet och inte plantera. Man påstår att det blir ekonomiskt. Men fel utförd ger den ingen lyckad förnyelse och någon universalmetod är den minst av allt. I synnerhet inte på Forststyrelsens marker i Lappland med mycket tallskogar och ljusälskande tallplantor.

Plockhuggning eller luckhuggning kan lyckas om det handlar om skuggtålig gran. Mallen för kontinuerlig förnyelse är hämtad från Mellaneuropas ädelgranskogar i varmare, fuktigare klimat, där kan man få nya plantor under växande skog. Våra granskogar har däremot ofta röta och, utöver andra nackdelar, skulle vid plockhuggning risken för röta och skador på plantor och andra uppväxande träd vara mycket stor.

På många marker borde granen helst bytas ut. Att släppa fram ljus i en äldre granskog på bördig mark ger mest gräs och sly och hallon, inte en ny generation träd.
Till saken hör också att avverkningen i dag måste ske maskinellt. Hästen är ett fint djur, men att låta den slita i skogsbruk är varken hästvänligt eller ekonomiskt rimligt.

 

Så har vi det viktiga faktum att skogarna binder kol. Kritikerna säger att om man kalhugger så tar det hundra år innan skogen igen binder kol. Men unga plantor binder också kol, och ju större de blir, desto mera binder de. Skogsbestånden finns i alla åldrar och tillväxten är störst i gallringsskedet, också kolbindningen.

Att spara gammal skog är inte att göra en insats för klimatet. Tvärtom växer den gamla skogen dåligt och avger desto mera kol vid nedbrytningen. Plockhuggning och kontinuerlig förnyelse ger en luckig och ojämn skog med mindre kolbindning. Enligt de senaste beräkningarna binder Finlands skogar upp till 39 miljoner ton koldioxid per år under perioden 2015–2024. Det motsvarar hälften av våra totala utsläpp.

En oskött skog är helt enkelt inte en hållbar skog.

 

Skogen är ryggraden i vår ekonomi. Vi har stor statsskuld och lever på lån. Varför skulle vi inte hållbart använda våra skogar också i fortsättningen? Skogen ger inkomster, arbete, exportintäkter, allt fler fossila produkter kan ersättas med träbaserade produkter. Skogen är viktig på landsbygden. Skogsbruket är vårt effektivaste klimatpolitiska redskap.

Sune Haga

Sune Haga är forstmästare, uppvuxen i Jakobstad, länge verksam i Österbotten, därefter bl.a. generalsekreterare för SamNordisk Skogforskning och överinspektör vid jord- och skogsbruksministeriet.

TEXT: Suna Haga