ARI KOKKO är nationalekonom, född i Kangasniemi. Efter professurer vid Åbo Akademi och Handelshögskolan i Stockholm numera professor i internationellt företagande vid Handelshögskolan i Köpenhamn.
Hur tror du att världshandeln kommer att utvecklas de närmaste åren?
Vi vet inte riktigt vad som kommer att hända i USA och hur landets handelsrelationer utvecklas. I andra delar av världen tror jag på fortsatt goda förutsättningar för ökad handel. Dels för att många länder anstränger sig för att markera att världshandeln är viktig och att de fortfarande stöder frihandel, till exempel genom att ingå nya bilaterala frihandelsavtal. Dels drivs världshandeln på genom den relativt goda tillväxten runt om i världen. Högre tillväxt och högre inkomster brukar leda till mer import.
Österbotten har fler exportföretag per capita än någon annan region i Finland. Vad borde de satsa på för att öka sina överlevnadschanser?
Just nu forskar jag om parti- och detaljhandelns betydelse för småföretagens export, och tycker att vi glömt bort denna del av “handelsfrämjandet”. Små exportföretag har det inte lätt när de ger sig ut på världsmarknaden – det kostar mycket att skaffa nödvändig information om utländska marknader, kunder, konkurrenter och kompanjoner.
Handelsföretag som skaffar sig specialkunskap om andra länder och som tar med sig många olika produkter från de lokala småföretagen kan spela en stor roll för att hjälpa till i företagens internationalisering. Produkterna testas på den internationella marknaden, och fungerar det väl, blir det lättare att ta beslut om större exportsatsningar. Förr i tiden fanns många stora handelshus – vart har de tagit vägen? Projektleverantörer och andra företag som levererar helhetslösningar (där många olika småföretags produkter finns med) fyller samma funktion.
Vad betyder livskvalitet för dig?
Generellt: att med gott samvete kunna ta det lite lugnare, kanske gå en promenad i parken de eftermiddagar då jobbet går trögt och datorn inte alls förstår vad det är jag försöker skriva ner. Mera specifikt: att få ge sig ut på sjön åtminstone några gånger om året, gärna i Kangasniemi, med en realistisk dröm om den stora gäddan eller gösen som precis får plats i ugnsformen.
