Underbarnet Einar Swan

Den här historien börjar 1897 i Broända i Nedervetil, då Matti Svan, 20, besluter dra i väg till Helsingfors. Livet hemma på gården är hårt, både fysiskt och mentalt, hans äldre bröder Herman och Antti har redan tidigare emigrerat till USA. I Helsingfors, hoppas Matti, ska han vid sidan av slitet för försörjningen få en chans att studera musik, hans stora intresse.

Mattis far Alexander (”Aleksi”) har många generationer i rad sin släktbakgrund i Evijärvi, hans släktnamn är Joutsen, vilket ju på svenska betyder svan. Mattis mor Fredrika (”Riika”) Hästbacka Nääs har som namnen antyder sina rötter i det intilliggande Terjärv. Till Broända har familjen flyttat från Joutsen så sent som 1890.

Fortfarande i dag i Nedervetil går berättelser om den hårda tonen i familjen Joutsen. Barnen ska ha uppfostrats med knytnäven, och sonen Oskari ska ha hämnats fadern genom att hugga honom i foten med en yxa. Det föranledde dennes eftermäle i Nedervetil, Halt-Alex.

Matti, som ändrade efternamnet till Svan 1895, kom att vistas i Helsingfors i två år. Här träffade han Edla Mariana Aaltonen, anställd i en hattaffär. Hon var lika gammal som Matti, född i Koskis församling med sina föräldrars släkt koncentrerad till orterna Koskis, Paltta och St Bertils i Egentliga Finland.

I maj 1899 emigrerade Matti Svan till Amerika. Edla följde efter i augusti 1900. Hon var då skriven i Vasa och reste i sällskap med en väninna från Pörtom, Maria Styf. Matti och Edla gifte sig, Matti antog namnet John Matthew Swan.

Det är osäkert hur familjen Swan försörjde sig, men helt klart var Matti en mycket duktig snickare och även företagsam. Frånsett några år i Cleveland, Ohio, bodde familjen i regionerna Gardner och Worcester i Massachusetts. Under någon tid ägde Matti och brodern Antti Swan gemensamt den fastighet som Matti med familj bodde i. Antti var under en period affärschef för den socialdemokratiska tidningen Raivaaja.

Nio barn föddes av Edla Swan, alla impregnerades med musik från sina första år. Matti agerade musiklärare både inom familjen och utanför hemmet och organiserade och ledde orkestrar med mytologiska namn som Kaleva, Pohjola och Kantele. Han var grundande ledamot av Finnish Music Society of the East. Han gjorde arrangemang och komponerade. Och inte minst byggde Matti egenhändigt instrument av olika slag.

Uppenbart var även Edla genuint musikalisk. En dotter har berättat att Edla ständigt sjöng hemma, vad dottern uppfattade som finska folksånger. Senare har hon reflekterat över att modern brukade fråga barnen vad de ville höra en sång om och sedan skapade en sådan sång medan hon sjöng den.

Mattis och Edlas stora projekt var uppenbart att barnen musikaliskt skulle nå så långt som möjligt. Sju av barnen blev musiker, de flesta av dem multiinstrumentalister. Vid tidiga år började de framträda i olika konstellationer.

För detta fick familjen också uppmärksamhet. I tidningsartiklar berättas om de musikaliska barnen som kunde traktera vilket instrument som helst. Speciellt lyftes Einar, den äldste sonen född 1903, fram. Efter att Einar vid fyra års ålder börjat spela violin, tillverkad av fadern, blev han del av en trio med fadern på klarinett och storasystern Ellen på orgel. Snabbt tog sig Einar sedan an också piano, kornett, flöjt, saxofon och trummor.

Vid nio års ålder beskrivs Einar Swan som ett musikaliskt underbarn, då han inför en konsert som violinist tillsammans med sin syster på piano ska framföra ouvertyren till Rossinis ”Wilhelm Tell”. Elva år gammal publicerar Einar sin första egna komposition och börjar ge musiklektioner, för att få ihop pengar till en bättre fiol.

Döttrarna Ellen och Anne kommer för sin del att framträda i en rad tjejband, en sådan gick under namnet Gypsy Sweethearts. Den yngre systern Aina kom långt senare att samarbeta med jazzmusikern Heikki Sarmanto. Hon besökte från 1970 årligen Finland och fick 1994 Finlands vita ros för sina insatser.

Från uppväxten som underbarn ledde Einars väg på 1920-talet rakt in i kärnan av den amerikanska populärmusiken, med jazzen som det nya stora. I orkestern i den handelsskola han genomgick, The High School of Commerce, insisterade han på att få spela alla de olika instrumenten, ”för att kunna ta över, om någon i orkestern blev sjuk”. Einar ska ha behärskat över 20 instrument väl.

Det som inte var så bra, enligt vissa, var att Einar visade en lust att improvisera och leka med rytmer. Han spelade jazz utan att han hade namn på det, enligt en senare tidningsartikel. Det gav en frontalkrock med hans far. I Mattis vision om sonens framtid inrymdes inte detta.

Men Einar gick sin egen väg. Vid nitton års ålder grundade han en egen orkester, Swanie’s Serenaders. Följande år, 1923, togs familjekonflikten till en ny nivå, efter att Einar hade förälskat sig i Anna Kaufmann, en ett år yngre judisk emigrant från Kiev. När de gifte sig blev brytningen med Einars far total. Inte blev saken bättre av att Einar konverterade till judendomen och bytte ut sitt mellannamn William till Aaron.

Detta hindrade emellertid inte musikkarriären. 1924 engagerades Einar som saxofonist av den kände orkesterledaren Sam Lanin till dennes band på Roseland Ballroom i New York. I ställets andra husband, som Einar försåg med arrangemang, spelade de blivande legenderna Louis Armstrong och Coleman Hawkins.

Snart lockades Einar till den ännu mer berömda orkesterledaren Vincent Lopez’ orkester. Hos Lopez stannade Einar under resten av 1920-talet och deltog bland annat i orkesterns Englandsturné 1925.

Det här var en guldtid för den tidiga jazzen, och Einar var i dess absoluta centrum både som musiker och som en eftertraktad och välbetald arrangör.

Någon gång omkring 1930 valde Einar åter att gå sin egen väg, nämligen att lämna livet som uppträdande musiker. Han blev hemmaman med barnen Leslie (f. 1926) och Donald (f. 1930) och satsade på att skriva arrangemang. Bland uppdragsgivarna fanns hypade orkesterledare som Dave Rubinoff och Raymond Paige.

Nu skrev Einar det stycke som ger honom en speciell plats också som kompositör, When Your Lover Has Gone. ”Världens sorgsnaste låt”, enligt musikforskaren Sven Bjerstedt, en låt som tagits upp av mängder av musiker och som finns i många hundra inspelningar. Louis Armstrong gjorde den allra första av dem i april 1931.

Andra som spelat in låten är till exempel Billie Holiday, Frank Sinatra, Ben Webster, Chet Baker, Erroll Garner, Nat King Cole, Oscar Peterson, Ella Fitzgerald, Count Basie, Dinah Washington, Herb Ellis, Sarah Vaughan, Judy Garland, Art Farmer, Ray Charles, Sammy Davis, Marvin Gaye, Ricky Nelson, Carly Simon, Linda Ronstadt…

Textens slutrader säger allt: Like faded flowers life can’t mean anything when your lover has gone. När ens älskade har lämnat en, finns inget kvar, månen och solen är borta. Mer nattsvart kan en känsla knappast bli.

Anspelar texten på något i Einars liv? Sven Bjerstedt, som i ett stort detektivarbete sökt fram Einar Swan ur glömskan och som själv som jazzmusiker djupt fångats av låten, hittar en stark överensstämmelse med Einars familjehistoria. Omkring 1930 lämnade Matti sin hustru och bosatte sig i Kalifornien. Han återkom aldrig till sin familj och hördes inte ens av vid Edlas begravning 1935.

Är When Your Lover Has Gone (”När din älskade har lämnat dig”) uttryck för Einar Swans medkänsla och samförstånd med sin mor?

Einar Swan dog 1940 i hjärnblödning bara 37 år gammal, hustrun Anne levde till 1993. Matti Swan dog i Petaluma, Kalifornien, 1956.

Huvudkälla till artikeln är den studie Who Was Einar Swan? A Study in Jazz Age Fame and Oblivion som 2006 publicerades av Sven Bjerstedt, universitetslektor och docent vid Lunds universitet. Bland annat träffade Sven Bjerstedt 2008 Einars Swans son Donald. Sven Bjerstedt riktar ett stort tack till de släktforskare som hjälpte honom hitta rätt. Hans studie resulterade även i en radiodokumentär på Sveriges Radios P2 – programmet tillgängligt på nätet – och en TV-dokumentär producerad av Benny Törnroos på FST5.