Aino Järnefelt, 20 år vid bröllopet, Jean Sibelius, 26.
Museiverket

Bröllopet i Tottesund

Redan när de sågs första gången hettade det till mellan Jean Sibelius och Aino Järnefelt. Men Jean fick skärpa sig för att svärfar skulle ge sitt godkännande.

Den 10 juni 1892 var det rustat till bröllop på Tottesunds gård i Maxmo. Jean Sibelius och Aino Järnefelt gifte sig och inledde ett livslångt äktenskap – det skulle gå 65 år till Jeans död och 77 till Ainos.

Endast den nära familjekretsen var på plats, från Jeans sida bara syskonen Linda och Christian. Aino hade sytt sin brudklänning själv, bröllopsbuketten bestod av liljekonvaljer. Vasapastorn Nyholm skötte förrättningen. Aino ville hålla allt ”enkelt och gemytligt”, utan onödiga ceremonier.

Jeans bröllopsgåva till Aino var en guldkedja som hans mor burit vid sitt eget bröllop. Genant nog hade han glömt att ta med sig kedjan; den skickades med post i efterhand.

 

Jean och Aino förknippas sällan med Österbotten, men båda har en betydande släktkoppling hit. Till exempel var Jeans morfar Gabriel Borg född i Uleåborg och kyrkoherde i Nykarleby 1845–1850, där Jeans mor Maria (född 1841) därför kom att tillbringa fem av sina barndomsår. Två av Jeans morbröder föddes i Nykarleby.

Jeans morfars far, även han vid namn Gabriel Borg, var född i Pyhäjoki och morfars mor Maria Chydenius i Karleby. Jeans morfars farmor Katarina Ruuth var född i Maxmo, hennes far och farfar var präster i Oravais och Vörå.

Som änka flyttade Jeans mormor Katarina med barnen till Tavastehus, nära sina egna släktingar. 1862 gifte sig dottern Maria, 20, med stadsläkaren Christian Gustaf Sibelius, 40. Äktenskapet blev lyckligt men kort. Christian Gustaf dog i tyfus nödåret 1868 efter att ha smittats av sina patienter. Makarna hade då två barn, Linda och Johan (som senare började kalla sig Jean) och en andra son Christian på väg.

På fädernet var Jean Sibelius östnylänning. Farfadern föddes på gården Sibbes i Lappträsk, vilket gav upphov till namnet Sibelius. Gården Sibbes ägs fortfarande av släkten.

 


Jean och Aino Sibelius i sitt hem Ainola 1915 med dottern Ruth, blivande skådespelare, gift Snellman.
Bild: Museiverket

 

Aino Järnefelt härstammade både på sin fars och mors sida från adelssläkter med tyskt ursprung. Farslinjen hade ändå en stark österbottnisk koppling. En förfar Gustav Järnefelt var löjtnant i Österbottens infanteriregemente, sonen Gustav gifte sig med Marie Sander från Gamlakarleby – vars mor var från Tjäru och far från Norrena; de köpte hemmanet Sandbacka i Kronoby och bosatte sig där.

Gustav och Marie Järnefelts son Olof föddes i Gamlakarleby, sonsonen Adolf i S:t Michel, sonsonsonen Gustav Adolf i Rantasalmi – han kom efter sin militära karriär att verka som kronofogde i Karelens nedre härad. Med den sistnämndes son Alexander Järnefelt är vi framme vid Ainos far, som gick i högre elementarskola i Nyslott och efter utbildning vid artilleriakademin i S:t Petersburg anställdes vid Nikolajevskis akademis geodetiska avdelning.

24 år gammal gifte Alexander Järnefelt sig med Elisabeth Clodt von Jürgensburg, 18, från en baltisk-rysk-svensk släkt, känd för en hel rad konstnärer, som Pjotr (skulptör, med sommarställe i Nykyrka), Konstantin (Rysslands första trägravör och xylograf, Ainos morfar), Mikael (konstnär) och Olga (målare, Ainos moster).

 


Alexander Järnefelt och makan Elisabeth Clodt von Jürgensburg.
Bild: Museiverket

 

Åtskilliga böcker har skrivits om Alexander och Elisabeth Järnefelt och deras berömda barn: kritikern och översättaren Kasper, författaren Arvid, konstnären Eero, kompositören-kapellmästaren Armas och dottern Aino, som maka till Jean Sibelius.

Familjen Järnefelt har också gärna lyfts fram av finskhetskretsar. Alexander var programmatiskt finsksinnad, medan Elisabeth i ett slags tolstojsk frisinnad anda runt sig samlade en stor konstnärskrets, med Johannes Brofeldt (Juhani Aho) som en förtrogen. I praktiken var familjen mångspråkig. Jean skrev sina brev till Aino på svenska, hon sina brev till honom på finska.

Alexanders karriär nådde sin topp då han vid 61 års ålder 1894 utnämndes till ordförande för delegationsärenden i senaten, vilket ungefär motsvarar försvarsminister. De sex åren före det, 1888–1894, var han guvernör för Vasa län. Den omständigheten knöt på allvar Ainos och Jeans öde till Österbotten.

Vid flytten till Vasa hade Alexanders och Elisabeths äktenskap i praktiken spruckit. Alexander hade av arbetsskäl under långa tider vistats utomlands, Elisabeth hade gått sina egna vägar. Aino, faderns favorit bland barnen, fick i hög grad sköta kommunikationen mellan föräldrarna.

Barnen tog enhälligt parti mot fadern som följd av hans relation med hushållerskan, änkefru Anna Lundgren (född Fröjdman i Vasa, kallad ”Lundis” av Järnefeltsyskonen). Till exempel var Anna följeslagare åt Alexander, då han återhämtade sig efter en stroke. 1891 föddes deras dotter Magda.

 

Aino och Jean hade lärt känna varandra i Helsingfors, efter att Armas bjudit sin studiekamrat och goda vän Jean på hembesök. Jean blev så tagen av åsynen av Aino att han i sitt violinspel missade noterna. Attraktionen var ömsesidig, men utvecklats inte vidare då Jean hösten 1889 reste för studier till Berlin.

I stället uppvaktades Aino i Vasa enträget, men utan gensvar, av Ossian Husberg (senare Ansas), känd som grundare av tidningen Pohjalainen. Aino hade svårt att trivas i staden med dess ytliga umgänge. Systern Elli och hon ägnade sig mycket åt musik, var aktiva medlemmar i stadens musikaliska förening. De föranstaltade lotterier för Wasa Arbetarförening, deras mor tog initiativ till en ”Arbe­tarhustrurnas syfö­r­ening”.

Sommaren 1890 dök Jean upp i Vasa för att musicera med Järnefeltbröderna, in kvarterad i familjens vindskammare. Aino ackompanjerade på piano Jean. Vid hans avfärd stod Aino med tårar i ögonen. Jean skulle senare säga henne att han älskade henne redan då, men hade bestämt sig för att inte visa det. Han skulle helt ägna sig åt musiken.

När de några veckor senare möttes i Helsingfors, friade Jean emellertid. Han fick Ainos ja, men förlovningen måste hållas hemlig. Jean hade rykte om sig som en lovande musikbegåvning, men också för sin benägenhet att festa upp sina pengar. En sådan svärson skulle Ainos far inte acceptera.

Sommaren 1891 umgicks paret på Järnefelts sommarställe i Tottesund i Maxmo. Sedan flyttade Jean till sin faster Evelina i Lovisa för att koncentrerat arbeta med det gigantiska orkesterverket ”Kullervo”. Premiären i april 1892 föranledde ovationer, Jean erbjöds arbete som lärare både på musikinstitutet och i Robert Kajanus orkesterskola.

Med det gav Alexander Järnefelt tillstånd för vigseln.

 

En intressant Vasahändelse var den åttonde nationella sång- och musikfesten i juni 1894 med en mängd av dåtidens musikaliska storstjärnor på plats. Höjdpunkten var den avslutande konserten i Sandviken med Jean Sibelius och svågern Armas Järnefelt som dragplåster. Publiken uppgick till smått otroliga 5 000 personer.

Båda kompositörerna stod här för uruppföranden, Jean med ”Improvisation för orkester”, ett åtta minuter långt stycke i senromantisk anda som, något omarbetat, för eftervärlden är känt som ”Vårsång”. Armas presenterade sin symfoniska dikt ”Korsholm”, med syftning på det minnesmärke vid Korsholms vallar som under storslagna former hade invigts dagarna innan.

Tävlingskänslan mellan de två vännerna kunde förnimmas. Jean anförde på ett briljant sätt sitt verk utan partitur. Vasabladet skrev att melodierna var ”så enkla och tjusande vackra, att de nästan bränna sig in i minnet”.

Ändå förbleknade mottagandet jämfört med det som gavs ”Korsholm”, som var ”ett sant mästerverk”, enligt Vasabladet. Så entusiastiskt togs Armas Järnefelts verk emot att Jean Sibelius ska ha stått besviken över att hans verk hamnade i dess skugga.

 

Ett exempel på hur täta kopplingarna ofta är mellan finländska släkter är att Jeans svägerska Nelma Swan (gift med Christian Sibelius) var syster till Ainos svägerska Saimi Swan (gift med Eero Järnefelt). De två svägerskorna hörde till en skara på hela nio döttrar till Carl Gustav Swan (född i Malax) och Emilie Christina Malin (född i Vasa).

Svägerskornas farfar Edvard Svahn har en plats i Österbottens lokalhistoria genom att han kom som präst till Purmo 1844 och dog och begravdes där fem år senare, drabbad av lungsot. Liksom sina syskon växte Edward upp i Nykarleby. Storebrodern Johan Isak hade rykte om sig att vara den vackraste karlen i hela landet.

 

Exempel på Ainos och Jeans släktingar

 

Paavo Jokivirta, medeldistanslöpare, Kaustby, mormors far sjätte kusin med Aino.

 

Harriet ”Haje” Holmström, konstnär, farmors farmors far sjätte kusin med Aino.

 

Bo Haglund, konstnär, farfars farmor sjätte kusin med Aino.

 

Henna Virkkunen, ledamot i Europaparlamentet, mormors morfars mormor sjätte kusin med Aino.

 

Leif Strengell, konstnär, mormors morfars morfar sjätte kusin med Aino.

 

Aldevin Peltoniemi, mästerspelman, farmor åttonde kusin med Jean.

 

Pia Öst, designer och konstnär, farmors far åttonde kusin med Jean.

 

Kirsi Aho, bussföretagare, Vetil, farfars farmors far åttonde kusin med Jean.

 

Henna Rahkonen, långtradarföretagare, Ylivieska, farfars morfars mor åttonde kusin med Jean.

 

Veikko Kankkonen, OS-guldmedaljör i backhoppning, fadern nionde kusin med Jean.

 

TEXT: Svenolof Karlsson